jennyjon - vår vrå av världen

Inlägg publicerade under kategorin Film

Av Jenny och Jon Sjöberg - 7 juli 2011 10:30

The Other Guys är en actionkomedi som handlar om två omaka och rätt så klantiga New York-poliser (Will Ferrell och Mark Wahlberg), som av en slump råkar snubbla över ett stort och komplicerat brottsfall. Motvilligt tvingas de samarbeta för att lösa fallet, och slåss mot såväl helikopterburna tjetjener som nigerianer på motorcykel. Det ser man inte i varje film.

 
En mängd stjärnor är med i denna typiska Ferrell-film. Samuel L. Jackson och Dwayne "The Rock" Johnson, de tuffa snutarna som löser brott på det hårda sättet, Michael Keaton, Steve Coogan med flera är snabba i käften och kommer med en del dra på munnen-skämt. Det är mycket action, explosioner och pang-pang, men även några scener med lite allvarligare, om än ironisk, underton.

Som vanligt lovade trailern lite mer än vad filmen kunde hålla. Den tappar tyvärr rejält mot slutet men är ändå sevärd, om man gillar den lite speciella, ibland barnsliga Will Ferrell-humorn. På IMDb kan ni läsa mer om filmen, som får 6,6 av 10 i betyg där (vilket är bra för en komedi) men knappt godkänt av mig. Fast jag kanske är extra kräsen när det gäller komedier... /Jon

Av Jenny och Jon Sjöberg - 18 juni 2011 22:29

Jag måste erkänna att jag har dragit mig lite för att se denna film, The King's Speech. Och det i tron att det här är ett trist brittiskt historiskt kostymdrama - och vem vill se det en mysig lördagskväll? Med mina aningar infriades inte alls, som tur var. The King's Speech slog mig med häpnad! Och även Oscarsjuryn eftersom den här filmen nominerades till 12 Oscarsstatyetter och bland annat fick ta emot pris för bästa film. Nu har jag sett den - och jag förstår varför.

Colin Firth gör rollen som den stammande prinsen Albert som mot sin vilja måste bli kung. Men en kung kan inte stamma, annars så besitter hertigen precis de egenskaper som gör en god monark.

 

Prins Alberts fru, Helena Bonham Carter, söker hjälp hos den märklige Lionel Logue, som gestaltas av den oefterhärmelige Geoffrey Rush. Lionel Logue är en misslyckad skådespelare som under första världskriget hjälpte traumatiserade soldater att återfå sin röst efter många plågsamma erfarenheter.

Och det är just den här filmens dialog som är så otroligt träffsäker att jag får rysningar. Att diskussioner mellan bara två människor i en kal miljö kan framkalla så många känslor är fenomenalt! Skådespeleriet från alla parter är exakt och replikerna sitter som gjutna.

På många excentriska sätt försöker Lionel hjälpa prinsen, som han väljer att kalla Bertie för att få en mer familjär relation under deras sessioner. De hoppar, skriker, sjunger, svär - all världens knep tas till för att råda bot på Berties handikapp. Ett handikapp som är djupt rotat i misshandel i barndomen. Denna inblick ger filmen ytterligare djup.

Kan prinsen få hjälp med att hantera sin stamning utav en självlärd logoped? Det vet jag. Och jag antar att även du anar åt vilket håll det barkar, men det är resan dit som gör filmen mycket, mycket värd att se. /Jenny

En liten tjuvtitt...

Av Jenny och Jon Sjöberg - 24 maj 2011 10:00

Vi har varit på bio och sett Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides, eller som den heter på svenska: I främmande farvatten. Det är den fjärde filmen i Pirates-serien och är regisserad av en ny regissör, Rob Marshall, till skillnad från de första som hade Gore Verbinski som iscensättare. Och det märktes för den här filmen var olik de andra - på ett negativt sätt. Tyvärr, för nu är det sista (främmande) farvattnet urkramat ur piratflaggan. Att de i denna film var på jakt efter en källa bidrog inte heller till någon lustfylld fuktighet.

Den ena fäktingsscenen avlöste den andra och stundom inträffade det, ibland spännande, men många gånger ologiska företeelser. När man inte "går på" handlingen i en film håller den inte. Klart att filmens effekter var strålande! Men de behövde inte alls vara i 3D. Vi hade hellre sett den på "vanligt" vis, och samtidigt sparat några kronor... Någon gång kom det ett svärd rakt i ögonen på oss, men när det är 3D-film höjs kraven. Att människor i verkligheten inte är platta har jag faktiskt fantasi - och förnuft- att räkna ut ändå!

Kapten Jack Sparrow, Barbossa, Kapten Svartskägg och många fler är i den här filmen på jakt efter ungdomens källa - alla med sina egna motiv. Men resan dit känns ganska osammanhängande och scenerna knyts inte ihop på ett lockande sätt.

För min del kunde det ha räckt med en trilogi. Popcornen var goda i alla fall, och vi köpte med popcornkrydda hem - så visst fick jag någon behållning! Savvy? /Jenny

  

Av Jenny och Jon Sjöberg - 8 maj 2011 19:45

Due Date är en roadmovie med Robert Downey Jr. och Zach Galifianakis i huvudrollerna. Storyn i korthet: Peter Highman (Downey), en framgångsrik arkitekt på väg hem till Los Angeles och sin höggravida fru, blir avkastad från flyget hem. Han tvingas resa med bil tvärs över landet tillsammans med Ethan Trembley (Galifianakis), en marijuanarökande skådespelare som tänker söka lyckan i Hollywood, samt Ethans hund Sonny.

   

Som varandras motsatser dröjer det inte länge innan Ethan går Peter fullständigt på nerverna. Ändå måste Peter stå ut med den excentriske Ethan (och den självbefläckande Sonny) om han ska hinna hem i tid till förlossningen. Det blir en utflippad färd med många galna episoder, en tripp till mexikanska gränsen, samt många vackra vyer över Amerika.

  

Filmen är en komedi och påminner något om Raka spåret till Chicago från 1987, med Steve Martin och John Candy, fast humorn i Due Date är lite mer sarkastisk och brutal, och en del scener är våldsamma så det förslår.

Jamie Foxx, Juliette Lewis, RZA (från Wu-Tang Clan), samt några andra mer eller mindre kända skådisar dyker också upp i filmen. Den stora behållningen är ändå Zach Galifianakis, även om han var roligare i The Hangover och Dinner for Schmucks. Galifianakis spelar dock bra, och trots att Ethan är så jobbig kan jag inte låta bli att tycka lite synd om den udda karaktären.

Det är underhållning för stunden och jag skrattade då och då, men kanske inte så mycket som jag hade hoppats på. /Jon

Av Jenny och Jon Sjöberg - 4 maj 2011 20:15

Den 18 maj har fjärde filmen i serien Pirates of the Caribbean världspremiär. Den filmen heter On stranger tides (I främmande farvatten) och ska handla om jakten efter den mytomspunna Ungdomens källa.


Men så var det det där med minnet. Inte kommer vi ihåg vad som hände i de tre första filmerna heller! Just därför har vi uppdaterat våra minnen och nu är vi redo för den fjärde filmen.

Den första filmen, The curse of the Black Pearl (Svarta Pärlans förbannelse), kom 2003 och var faktiskt den första filmen som vi såg på bio tillsammans i Skövde. Filmen är baserad på nöjesattraktionen Pirates of the Caribbean i nöjesparkerna Disney World och Disneyland. När vi slog oss ned i biosalongen hade vi ingen aning om vilken fantastisk åktur som väntade...

Johnny Depp gör rollen som Jack Sparrow, förlåt, kapten Jack Sparrow. En roll som är som klippt och skuren för honom. Vi har mycket svårt att se att någon annan skulle kunna göra rollen som den fyndige och oemotståndlige piraten med samma passionerade inlevelse.

 

I den här filmen letar kapten Barbossa (Geoffrey Rush) efter aztekiska guldmedaljonger. Medaljonger från skatten som han och hans pirater en gång stal och glatt gjorde av med på kvinnor, mat och förstås rom!

Men skatten bar på en förbannelse som bara kan brytas genom att hela skatten återlämnas. Elizabeth Swann (Keira Knightley) kom som 12-åring över en utav medaljongerna när skeppet hon färdades på hittade en skeppsbruten pojke, Will Turner (Orlando Bloom).

Hon gömde medaljongen men Kapten Barbossa kidnappar henne. Will Turner, som är förälskad i Elizabeth, bestämmer sig för att rädda henne. Han tar hjälp utav Jack Sparrow, men innan de kan rå på Barbossa och hans mannar måste förbannelsen hävas... 

Den andra filmen Dead man's chest (Död mans kista) lät dröja på sig och kom inte förrän tre år senare, 2006. Kanske trodde man aldrig att första filmen skulle bli en sådan succé?

  

Kapten Jack Sparrow står i skuld till Davy Jones (dvs. Döden) och om inte skulden betalas kommer han dömas till evig tjänstgöring på skeppet Den flygande holländaren - ett legendariskt spökskepp.

Lord Cuttler Beckett gör entré i den här filmen och han är minsann ingen go' gubbe! Han börjar med att arrestera Elizabeth och Will och dömer dem båda till döden för att ha hjälpt pirater. Elizabeth fängslas men Will blir frisläppt mot att han ska återvända med Jacks magiska kompass som Beckett vill lägga beslag på.

Äventyret går via ön Pelagosto där en infödingstam dyrkar Jack som gud fast i en människokropp som måste ätas upp för att befria anden, via voodooprästinnan Tia Dalma som berättar hur de kan övervinna Davy Jones, havsmonstret Kraken härjar vilt och jagar Jack - ja, den här filmen bjuder på sanslöst fartfullt innehåll.  

At world's end (Vid världens ände), den tredje filmen, kom 2007 och kostade otroliga 300 miljoner dollar att göra!

  

I den här filmen reser Will och Elizabeth till Singapore som ett led i att få tillbaka Jack Sparrow från Davy Jones kista. För att återfinna Jack måste de segla utanför kartan - till världens ände.

Britterna och Davy Jones har börjat sätta käppar i hjulen och livet som pirat har försvårats markant. Enda sättet att åter bli starka är att samla de nio piratledarna och de nio piastrarna för att kunna sätta fri havets gudinna Kalypso. Något som kan bli en fara även för piraterna...


Pirates of the Caribbean-filmerna är underhållning på hög nivå, men den första står i en klass för sig, även om de andra två filmerna inte kommer långt efter. Vi ser med spänning fram emot den fjärde filmens actionspäckade händelseförlopp.

Av Jenny och Jon Sjöberg - 25 april 2011 09:29

Jag tror inte att jag sett en enda film med Adam Sandler som jag ogillat. Den sortens humor går hem hos mig. Grown Ups är inget undantag. Jag skrattade gott många gånger, och höll på kikna av skratt i en scen, allt tack vare... Steve Buscemi! Väldigt oväntat, men i denna film var han hysteriskt rolig.

Grown Ups handlar i korthet om några barndomskamrater som möts igen som vuxna, när deras gamla baskettränare dör. De återförenas i hemstaden och tar efter begravningen med sig sina respektive familjer till en stuga för att umgås några dagar. Mycket har förändrats på den långa tid som de varit ifrån varandra, men barnasinnet har de kvar.

 

Precis som många andra av Adam Sandlers filmer, är denna fylld med en grabbig "slapstick"-humor. Det är mycket kiss och bajs-skämt, sexuella anspelningar och folk som gör illa sig på ett eller annat sätt. Och det är kul! Som Bert Karlsson brukar säga: "Det HÄR är underhållning!!"

Grabbigheten till trots är filmen gjord med en underfundig värme, och Sandler brukar få med flera aspekter i berättandet och förvånansvärt nog har karaktärerna lite djup i sig också. Många duktiga skådespelare och komiker dyker upp, varav flera har spelat mot Adam Sandler förut. Kevin James (Kungen av Queens), Chris Rock (Bad Company), Rob Schneider (Hollywood Gigolo), Salma Hayek, och som sagt även Steve Buscemi skojar till det lite extra.

 

Denna film är barnsligt rolig, och rekommenderas till alla som kan skratta när vuxna män får en pil i foten. Det är humor, det! /Jon, 11 år (i sinnet)

Av Jenny och Jon Sjöberg - 23 april 2011 21:10

Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Det gäller även filmer. Vi hyrde och såg You will meet a tall dark stranger (svensk titel: Du kommer att möta en lång mörk främling), inte alls vad jag hoppades på...

Filmen är skriven och regisserad av Woody Allen, och trots att jag inte sett en enda av hans andra filmer, föreställer jag mig att detta är en ganska typisk Woody Allen-film. Det är mycket prat, prat, prat, och känslor, och gråt, och alkohol, och minst sagt tvivelaktiga spådamer, och misslyckade författare, sura miner och grogglas som slängs i väggen... Nej, jag orkar inte gå in på handlingen i detalj, det är för deprimerande. Vill ni läsa mer kan ni gör det på IMDb (Internet Movie Database). Klicka i så fall HÄR.

 

På IMDb kategoriseras filmen underligt nog som komedi/romantik, fastän jag känner mig varken road eller värst romantiserad. Att rollbesättningen består av kända och annars duktiga skådespelare som Anthony Hopkins, Naomi Watts, Antonio Banderas, Josh Brolin med flera, gör den tyvärr inte bättre.

Man känner aldrig riktigt något för någon, trots att det - enligt mig - är ett relationsdrama. Det blir bara en brokig samling människor, och den enda gemensamma nämnaren skulle väl vara att alla på sitt egna sätt är väldigt själviska. Det gör väl i så fall filmen realistisk, men knappast sevärd.

Summa sumarum: nittioåtta minuters besvikelse. /Jon

Av Jenny och Jon Sjöberg - 22 april 2011 20:52

Russell Crowe spelar huvudrollen i nagelbitaren The next three days som vi har sett idag. Ja, fy på oss som satt inne och såg på film när det var så fint väder ute... Men det här var en riktigt bra film.

Huvudkaraktären John Brennan (Crowe) lever ett lugnt familjeliv tillsammans med sin fru och son. De bor fint och har bra jobb, men Johns fru Lara kommer inte riktigt överens med sin chef - men ogillar hon chefen så mycket att hon kan mörda henne?

En helt vanlig morgon stormar polisstyrkor in hos Johns familj och arresterar henne för mord.

Fram till att detta händer går handlingen ganska långsamt framåt men här kommer filmen verkligen igång och för varje scen trappas fart och spänning upp.

Filmen påminner lite om Jagad men istället för att följa den jagade får vi vara med från utsidan. En mans kamp för att få tillbaka sin fru - och livet som det var.

  

Bevisningen mot frun är mycket stark, och visst tvivlar man på hennes oskyldighet men det är inte riktigt där filmens fokus ligger. John inser att frun aldrig kommer att bli fri fängelset och måste ta till drastiska medel - han ska frita Lara från fängelset och lämna landet tillsammans med henne och sonen.

Han söker hjälp på många håll. Bland annat söker han upp Damon Pennington (Liam Neeson) som lyckats rymma från fängelse flera gånger. Damon ger John många matnyttiga tips och John fortsätter att planera.

The next three days är ett mycket gripande kriminaldrama med romantiska inslag. Och den är fruktansvärt spännande - man sitter som på nålar! Just som man tror att man anar vart filmen bär hän tar den en annan vändning.

En smart dramathriller som är väl värd att se - hoppas att ni kommer att gilla den!  

Presentation


Det är vi som är Jenny och Jon, ett gift par som bor i en villa i Tibro tillsammans med våra fyra barn: Ian 7 år, Isa 5 år, Loe 4 år och Lin 2 år. Följ oss i vår vardag!

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com

Vi har bloggat i 10 år!

   

     I år firar  jennyjon 10 år.   
                   
Under snart ett decennium har vi hållit liv i den här bloggen och minst ett blogginlägg per dag har vi publicerat. Och fler ska det bli!

Vi finns på Youtube!

 

          Följ oss på Youtube:
               jennyjontube

 

       

 

 

Besökare just nu...


Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2020
>>>

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se