Det är sommar och året är 1979. Några barn gör en zombierulle som bidrag till en filmfestival när de råkar bli vittnen till en fruktansvärd tågkrasch. Efter detta börjar underliga händelser ske i den lilla staden i Ohio...

Super 8, för er småglin som vuxit upp i den digitala åldern, är en typ av smalfilm som var väldigt populärt på 1970- och 80-talet, innan videofilmen slog igenom. Många av dagens stora filmskapare började sin karriär med att filma med dåtidens amatöralternativ. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om både J.J Abrams och Steven Spielberg någon gång stått bakom en Super 8-kamera och regisserat ett eller annat okänt mästerverk...

Och det märks tydligt att de två giganterna haft mer än ett par fingrar med i skapandet av Super 8, som är väldigt välgjord. Den tidstypiska atmosfären har de verkligen lyckats med. Till och med bildkvaliteten känns retro, och jag får vibbar av filmer som Hajen och andra 70-talsrullar. Groovy!

Det är en krypande spänning rakt igenom och mycket mörker. Nu menar jag inte Ingmar Bergman-mörker som i svart-vit ångest, utan mörker som i "är det nåt fel på vår TV?"-mörker. Ibland är det för mörkt, så att man inte ser vad som egentligen händer! Fast, det kan ju som sagt vara något fel på vår TV...

Utan att avslöja slutet, kan jag väl avslöja att slutet var lite av en besvikelse. Jag hade väl som vanligt väldigt höga förväntningar, speciellt med en sådan fenomenal första hälft, men trots "Hollywood-ending" och allt är Super 8 väldigt sevärd.

Och till sist en liten parentes... Jag tror att jag gillade denna film mycket just för att jag kan känna igen mig i de unga filmskaparna. För när jag var ung (ehum, yngre...) var det pappas S-VHS-kamera som gällde när jag och mina kompisar filmade våra okända mästerverk. Vem minns inte till exempel Biodöden? Precis...

Vi hade heller ingen budget, och rekvisitan var det vi kunde hitta bland gamla kläder och annat bråte i mina föräldrars källare. Ketchup duger förresten bra som blod, och aluminumfolie funkar perfekt som cyborg-skelett när en Terminator blir skjuten i huvudet... Ingen av oss blev väl någon ny Spielberg (inte än, i alla fall), men oj så roligt vi hade! Och underhållande är även Super 8. Se den! /Jon

Hur hemska era överordnande än är, har jag svårt att tro att de är värre än de tre cheferna i Horrible Bosses. Och om de, mot all förmodan, skulle vara det... stackars, stackars er!

Suveräne Kevin Spacey spelar en sadistisk VD som plågar sina anställda, speciellt Nick (Jason Bateman), som slitit hårt i åtta år och offrat mycket för en befodran som aldrig kommer. Nicks vänner, Dale (Charlie Day) och Kurt (Jason Sudeikis), har också väldigt svårt med sina chefer, spelade av en brunhårig (!) Jennifer Aniston som sexgalen tandläkare (!!) och Colin Farrell som knarkande skitstövel. Tillsammans bestämmer de sig de tre vännerna för att världen vore en mycket bättre plats utan dessa hemska, hemska människor, och smider en plan...

Jag har inte skrattat så mycket sedan jag såg Bridesmaids för första gången, och den var bra! Horrible Bosses är lika hysteriskt rolig, och det händer något hela tiden. Det behöver väl knappast nämnas att saker och ting inte går som planerat, men det är ingen förutsägbar film ändå. Vill ni ha underhållning, som samtidigt får er att uppskatta era "normala" chefer mer, tycker jag att den här rullen passar perfekt. /Jon

Vi har sett den halvanimerade långfilmen Smurfarna och blev faktiskt glatt överraskade. Egentligen skulle vi sett en annan film men den hade inte släppts än när vi skulle streama så då fick det bli den här i stället. Och det blev en underhållande lyckträff! Jag trodde att hela filmen skulle vara animerad men så mycket koll hade jag. Snart blandades "riktiga" skådespelare med de charmiga blåa tre äpplen höga smurfarna. Den onde halvduktige trollkarlen Gargamel och hans kissemiss Azrael försöker fånga de stackars smurfarna och den här gången lyckas han, genom en portal, driva några utav smurfarna från deras kära smurfby. Smurfarna hamnar mitt i New York och där får de kämpa för att hitta en väg hem igen - med den onde Gargamel och hans katt i hasorna. En smurfigt rolig och smurfande varm film som passade smurf! /Jenny

Vi blev jätteförtjusta i den första filmen, Kung Fu Panda, om den tjocka och roliga pandan Po vars dröm gick i uppfyllelse att bli en utav de berömda Drakkrigarna. Nu släpps den nya filmen, Kung Fu Panda 2, på DVD/Bluray och idag fick vi den i postlådan!

I den här filmen blir Po hemsökt av sitt förflutna... för det är ju lite märkligt att Pos pappa är en gås. Lord Shen i Gongman City hotar Kina och Po måste finna inre frid för att kunna bekämpa honom. Och det är ju inte så lätt alla gånger...

Ikväll har vi suttit i en fullsatt biosalong (att salongen var lilla 5:an som bara tar strax över femtio besökare bör kanske nämnas...) och sett Johnny English Reborn. Igår såg vi den första filmen som uppvärmning och den var helt klart mycket bättre än den här uppföljaren. De båda filmerna är ju inget som sätter några djupare spår, de glöms nästan så fort man sett klart dem. Men de roar för stunden - och det kan vara minst lika viktigt det.

Rowan Atkinson intar återigen rollen som den klantige brittiske spionen Johnny English som ska tjäna sitt land - så gott han kan... Och det går fel och rätt om vartannat och det är roligt och ibland är det till och med hysteriskt skoj. Men vad filmen handlade om har jag redan glömt... Jo, just det ja, det var något om en lönnmördargrupp vid namn Vortex som ställde till det.

Det bästa med filmen är i alla fall Rowan Atkinson. Hans minspel och sätt att leverera repliker och att utrycka sig på är oslagbart! Han är en utav de roligaste människorna i världen och man blir faktiskt glad av att bara se honom. /Jenny

Här kommer två riktigt bra filmtips, Oceans och Lejonkungen, båda med åldersgräns från 7 år.

Oceans är en storslagen undervattensupplevelse som säkert fascinerar stor som liten. Filmen tog sex år att färdigställa och resultatet är fantastiskt. Hoppas att det tar emot lite att äta hajfenssoppa efter denna film, även om hajen i just denna scen inte är äkta... En underbar och välgjord naturfilm som berör!

Det andra tipset för helgen är den storslagna disneyklassikern Lejonkungen. Det här är helt klart en utav de bättre disneyfilmerna. Händelseförloppet är gripande och musiken oförglömlig. Bifigurerna Timon och Pumba är sanslösa! Och frågan är om inte den här filmen är bättre med svenskt tal...?

Ut och njut av helgens sol på dagarna och slappna av med två bra filmer på kvällarna! Lev á la "Hakuna matata". Trevlig helg.

Här kommer ett riktigt bra filmtips i kategorin kriminalthriller: The Lincoln Lawyer. Matthew McConaughey gör rollen som den streetsmarte och skrupelfrie advokaten Mick Haller.

Den här filmen är mycket välgjord och det gäller att hänga med i svängarna för de är många - och noga genomtänkta! Och vändningar fortsätter ända till filmens slut...

Mick Haller tar sig an advokatuppdraget att försöka fria rikemanssonen Louis Roulet (Ryan Phillippe) från mordförsök. Ganska snart blir Mick en bricka i ett mycket större sammanhang där han själv, hans familj och vänner hotas.

The Lincoln Lawyer är spännande från början till slut. Den fängslar med den klipska intrigen, och även de humoristiska inslagen gör detta till en riktig toppenfilm.

Jag tror banne mig att jag aldrig sett en norsk film förut. Men jag är glad att Trolljägaren blev den första!

Filmen påminner en del om Blair Witch Project. Tre norska studenter ger sig ut för att göra ett filmprojekt om tjuvskjutna björnar, och råkar hitta... en trolljägare! Ja, tro det eller ej.

Trolljägaren är en något udda figur, en enstöring som först inte vill vara med på film. Men studenterna följer efter honom, och slutligen faller han till föga och går med på att medverka i dokumentären.

I det natursköna landskapet ger de sig ut på trolljakt. Studenterna får lära sig att de riktiga trollen inte har mycket gemensamt med sagorna. Dessutom bör man veta följande i grundläggande trollvett:

1) Var aldrig ute i skogen efter solnedgången. 2) Gå inte på långpromenad där troll finns, om du är kristen. 3) Var utrustad med ultraviolett ljus, även på korta promenader. 4) Gå aldrig så fort att du svettas. 5) Var skeptisk till stora mosstäckta träd. 6) Lyssna inte på erfarna "fjällfolk", de vet inte något om troll. 7) Gå ensam, du vet aldrig om någon av medföljarna är kristen. 8) Om du möter ett troll, gräv ner dej och vänta på soluppgången.

Jag gillade filmens dokumentärfilmskaraktär, samt givetvis det vackra norska landskapet. Specialeffekterna är förbluffande, och slår många hollywoodproduktioner på fingrarna. Men det som gör Trolljägaren extra sevärd, är att den faktiskt också är morsom, alltså rolig! Jag blev grymt imponerad av våra grannars känsla för film. Och jag ska genast åka och köpa lite UV-ljus. För nu vet jag att troll finns på riktigt. Ikke sant...? /Jon