jennyjon - vår vrå av världen

Alla inlägg under september 2015

Av Jenny och Jon Sjöberg - 30 september 2015 17:00


Ja, vilket är mest märkligt: att gå på bio ensam eller att inte ha varit på bio på över tre år? Vi har en fin biograf här på orten, Vintergatan, men jag har faktiskt aldrig varit där på bio. Och i och med de senaste årens graviditeter och barn så har det inte blivit av att jag varit på bio överhuvudtaget. I söndags och igår visades filmen Glada hälsningar från Missångerträsk baserad på Martina Haags bok. I söndags var jag inte så sugen på att se just den filmen då den handlar om viljan att skaffa barn och vi inte visste läget med vår bebis. Men igår fick vi ju bara positiva besked på ultraljudet så då kändes det som något jag ville göra. Jon är ju föräldraledig nu och fixade med barnen och deras nattning medan jag satt och mådde gott i biosalongen.

Vilken tur att det var en mycket underhållande film som jag gick på när jag väl kom iväg. Men jag valde att sätta mig längst ut mot gången ifall jag skulle börja må illa eller så. Något sådant blev det inte utan istället kom jag på mig själv med att sitta och skratta flera gånger. Och så blev jag nog allt lite småkär i Ola Rapace... Tur att jag hade min alldeles egna halvskäggiga norrbottning hemma.

Martina Haags rollkaraktär Nadja vill ha barn och det genom adoption från Kina, något som hon inte kan bli beviljad om hon inte är gift. Nadja är singel och det finns inte någon påtänkt ens. Men Nadjas syster i Missångerträsk lovar att hjälpa henne mot att hon kommer dit och passar hennes svärfar. Systern har barn men de dumpar hon i Stockholm hos mormor för att få egentid med maken.

Nu lägger sig svärfar Sigvard i handlingen och ger inte Nadja numret till den man som systern tänkt ut. Istället går numret till hans gudson Jocke (Ola Rapace) och att de till slut ska få varandra är ganska uppenbart så jag känner inte att jag avslöjar något där. Men vägen dit är lite sorglig men framförallt väldigt roligt. Bästa och helt klart skojigaste scenen var när Nadja skulle presenteras för de blivande svärföräldrarna... Tur att Jon inte har samiskt påbrå. ;) /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 30 september 2015 10:45

Äger man som vi ett gammalt hus, kan det vara lite dåligt isolerat här och var. Det är trist, särskilt nu när den mörka och kalla årstiden är i antågande, för det märks ganska fort på uppvärmningskostnaden.


När vi flyttade in för drygt tre år sedan var enda uppvärmningsalternativet den gamla elpatronen, i den lika gamla kombipannan, som stod och drog en massa ström. Det insåg vi snart skulle vara ohållbart i längden, så det blev ett hastigt inköp av en begagnad pelletsbrännare, som jag med lite möda lyckades böka in i pannan. Sedan dess har lågan brunnit i källaren - när det inte har krånglat, vill säga... För säga vad man vill om pelletseldning, men det är inte optimalt att använda sig av en gammal kombipanna och brännare. Skötseln är ganska omfattande, inte lika mycket som med vedeldning, men särskilt under vintermånaderna blir det en hel del uraskning, misständningar, driftstopp och "puffningar" som sprider rök och sot i mitt stackars "hobbyrum".


Om pengarna funnits hade det givetvis varit annorlunda, men tyvärr har det uppstått ett större slukhål i denna småbarnsfamiljs plånbok... Realistiskt vore väl att sätta in en ny pelletspanna när denna flyger iväg till kombipannehimlen. Fast drömmar är gratis, och både Jenny och jag drömmer om att någon gång kunna ersätta den gamle "trotjänaren" med bergvärme. (Det finns ingen uppgift om tillverkningsdatum på vår panna, men tillverkaren själv gissade på sent sextiotal och med en beräknad livslängd på cirka 15 år - den har med andra ord överlevt sig själv flera gånger...)


Jag har väl hört en del om att bergvärme i gamla hus med källare kan skapa vissa bekymmer, att hus med murstock ska vara varm för att ventilation och cirkulation ska funka, särskilt i källaren, och så vidare. Fast, mina föräldrar bor i en gammal Konsum-butik uppe i Norrbotten och min uppväxt handlade rätt mycket om vedhantering i någon form, en uppvärmningsform som i stort sett engagerade hela familjen året runt. För några år sedan insåg dock mina föräldrar fördelarna med bergvärme, och jag har inte hört att de haft något problem med källare eller annat. Tvärtom, livet består numera av mycket mer än trä. Inte utan att man blir lite avis... Jag läste precis den här artikeln om ”Funderar du på bergvärme?”  som är skriven av ett företag som heter Polarpumpen.se. Texten tar upp många utav de frågor och svar som jag skulle vilja ta reda på ifall det skulle bli mer aktuellt för oss med en installation. Vi har ett vattenburet system så det talar i alla fall för det hela.


Meen... Nån gång kommer vi garanterat att vinna Drömvinsten, och då ska en bergvärmepanna in i detta lilla hus! Inte enbart för att det är bra för ekonomin, för mig är det minst lika viktigt med miljöaspekten. Bergvärme är ju lagrad solvärme, alltså en förnyelsebar energikälla. Trots detta måste värmepumpen drivas med elektricitet, och kommer denna el från kolkraft eller annat fossilt bränsle, faller ju lite av miljötänket. Fast idag finns ju flera "grönare" alternativ, och allteftersom tekniken förfinas tror jag att vår miljöpåverkan genom uppvärmning kommer att bli mycket lägre än idag. /Jon & Polarpumpen

Av Jenny och Jon Sjöberg - 29 september 2015 16:00

Det här är helt fantastiskt och kanske inte helt oväntat. Ian och Isa ska få ett syskon, en pojke, som är beräknad till den 26 februari 2016. Idag har vi varit på rutinultraljudet och allt såg bra ut.
Men vägen fram till idag har varit kantad utav en hel del oro och flera tråkiga gravidåkommor. Graviditeten var planerad så gott som det nu går när det har med fertilitet att göra. Faktiskt att det tog sig på första försöket och det var oväntat, men skönt att slippa all den där väntan och att leva mellan hopp och förtvivlan när barn planeras. Det är känslor som sitter kvar från både Ian och Isa...



Den här graviditeten har istället lämnat utrymme för oron under tiden, för inte långt efter att vi plussat så kom blödningarna. Jag var ju övertygad om att nu kommer vårt missfall, och jag vet inte hur många gånger jag upplevde den känslan för blödningarna vägrade att upphöra och vid varenda toabesök i flera veckor var det blod.

I och med detta så drog på jag inskrivningen och när jag väl hörde av mig till MVC så ville de först att jag skulle till gynmottagningen i Skövde för att kolla upp det hela.

På vår ort har de tyvärr inte möjligheten att utföra bland annat ultraljud. Jag fick en tid omgående och det togs prover för odling och cellprov. Cellprov hade jag tagit för ungefär ett år sedan på efterkontrollen med Isa, men man kan ju aldrig veta. Det vaginala ultraljudet utfördes sist, det här var i början på juli, och visst var det ett hjärta som slog där inne. Stor lättnad! Just då i alla fall...



För blödningarna fortsatte och att jag fick tillbaka resultatet från proverna som var okej hjälpte ju inte så mycket för det berättade ju inte huruvida det var något som fortsatte att leva eller ej. Sen kom tröttheten, illamåendet, kräkningar och allt det där som egentligen tydde på att något var som det skulle. Vid inskrivningen låg mitt blodvärde dessutom på 108...

Fast i och med att jag mådde som jag mådde kändes det verkligen inte som att det var något som jag ville ha ett grattis till. Jag rörde till hela sommaren för oss som familj och många planer blev aldrig av för att jag mådde så dåligt. Det var ju både tur och otur att en stor del av denna tid var under Jons semester. Men när han började om igen fick fokuseringen av energin hamna på barnen och det innebar att jag inte orkade ut bland folk. Jag insåg att det skulle göra mig tröttare än nödvändigt och sedan var jag rädd för att börja spy bland folk. Det krävdes inte mycket för att trigga illamåendet.

Det är klart att de kanske skulle förstå, men det kändes ändå som en onödig ansträngning. Jag var till exempel inte ens på ICA på flera månader och höll mig mest till sådant som var förlagt utomhus, eftersom frisk luft var bäst och lättare att undkomma obehagliga lukter i. Sista/senaste gången jag spydde var den 16 september, men illamåendet höll i sig lite längre. Och så smakar allt så äckligt. Till skillnad från de andra barnen har jag gått ner i vikt under graviditeten och det blev ju också ett orosmoment. Man ska ju gå upp i vikt om något växer, fast kanske fanns det mer att ta av innan den här gången.

Livet fick bli mer isolerat. Så det här är förklaringen till varför jag inte synts så mycket "offentligt", en del har ju undrat var jag blivit av. Jag har helt enkelt fått försöka välja vad jag orkat. Den nya graviditeten är bara något som de närmsta vetat om och hade den inte fortsatt som den gjorde med blödningar hade vi säkert gått ut med den tidigare. Bebisbesked är ju de bästa! Men oron har helt enkelt varit för stor och det känns som att den blir värre med varje nytt barn. Man vet ju hur mycket det är som måste gå rätt samtidigt som man nu är ännu mer medveten om vad man skulle gå miste om.

Efter dagens ultraljud känns i alla fall allt mycket bättre. Allt som barnmorskan kunde se såg bra ut och nu fick vi ju dessutom veta könet. Den här gången har vi anat att det skulle vara just en pojke också, vi har tyckt oss känna igen delar av graviditeten från Ian. Men det blir ingen Sammy (eller Selma) som vi tvingade fram som förslag när vi inte fick reda på könet på Isa. Nu har vi klurat ut några nya namn, men de håller vi på. Nu gläds vi istället lite extra åt dagens positiva besked! Så nu kan ni gratulera... ;) /Jenny


  

Av Jenny och Jon Sjöberg - 28 september 2015 16:30


Medan jag var på förskolan med Ian så var Jon iväg med Isa och hyrde släp för att slänga trädgårdsavfallet och även köpa ved. En nätkärra med ved blev det och nu har vi ved så vi kan tända en och annan mysbrasa.



Veden är prydligt travad i förrådet och det projektet hjälptes vi åt med. Till och med Isa deltog och langade in vedträd till Ian som staplade. Vi har inte köpt ved sedan i förrfjol så kanske att vi klarar nästa vinter också. Att sätta in en spiskassett i den öppna eldstaden var verkligen en energibesparing på många sätt.

Nu ska vi göra oss redo för att krama ut den sista gnuttan ork ur denna händelserika dag: Familjegympa väntar. /Jenny


 

Allmänt · Huset · Ian · Isa
Av Jenny och Jon Sjöberg - 28 september 2015 16:15


Med raska steg mot förskolan.


Jon fick stanna hemma med Isa så gick jag och Ian till förskolan. Först var det samling vid 8.30 innan hela avdelningen gjorde sig redo för utelek. Lek i underbart väder! Och från niotiden till framåt halv tolv var de ute.

För min del gick det över förväntan med Ian. Långa stunder visste han nog inte alls var jag var, men vid ett tillfälle när jag satt skönt inne i personalsrummets soffa hade han frågat efter mig, men det var inget mer med det. Han hade lekt vidare.

Jag kände mig däremot ganska bortkommen på gården och försökte hålla mitt avstånd. Gick omkring och var där fast ändå inte som en hök över Ian. Så i det stora hela gick det nog bättre för Ian än för mig.

När barnen skulle gå in för lunch och vi istället skulle hem ville han stanna kvar. Jag blev erbjuden att låta honom göra det, men tyckte att det var bra att avsluta där när han fortfarande ville ha ut mer av dagis.

Imorgon är det Jons tur och då är det aktivitetstavlan som ska engagera barnen under förmiddagen. Vad det nu innebär vet vi imorgon.

Vid förra besöket stod det om löss på informationstavlan i entrén och den här gången stod det istället om att det förekommit maginfluensa och att man skulle tänka på 48-timmarsregeln. Att vi så småningom inte kommer kunna stå emot allt som vi nu ska utsättas för är ju ganska självklart, men vi tar hellre något annat än kräksjuka... /Jenny

Ian
Av Jenny och Jon Sjöberg - 28 september 2015 16:00

Ja, då löd det ställda alarmet på Jons mobiltelefon och yrvakna tog vi oss ut i trädgården. Superblodrödmånesomaldrigkommerattkunnasesigen - inte på 18 år i alla fall - hade blivit en riktig hype. Och där stod vi i mörkret som två månfånar och inte tittade vi på någon supermåne precis. Månen såg inte alls så mäktig ut som vi hade föreställt oss, och dessutom såg vi den knappt ändå för det var lite molnigt. Så vill ni se otroligt spektakulärt vackra bilder på detta unika himlafenomen så ska ni inte titta här... /Jenny


Efter en vända i Photoshop...

Av Jenny och Jon Sjöberg - 27 september 2015 10:15


Jag tycker att det är jättekul när jag blir uttagen till att testa innehållet i blogbagarna som Loppi plockar ihop. Den här gången hade bagen namnet Höstkids och allt detta låg i kartongen:



  


Acrilex KidsZooKalk+D-vitamin, ColdZyme, Camilla Läckbergs nya bok Lejonjakten, Asian Wok Soy & Sweet Chili och Asian Paneng Red Curry från Santa Maria och DAX Alcogel Sweet Raspberryfrisk.

LOPPImagasin Förskola skulle också ha varit med men istället fick jag Linicin som förhindrar lusangrepp.


Vitaminerna var formade som söta kaniner i två färger, orange och lila, med smak av apelsin och jordgubbe. Ian gillade ju förstås inte dessa men provsmakade en. Till Isa gick det lättare men jag kanske är hönsig av mig för jag valde att dela upp vitaminkaninerna i mindre bitar innan hon fick. Vi vuxna tyckte att de hade en helt okej smak också.



Vi har aldrig läst någon utav Camilla Läckbergs vuxen- eller barnböcker så det var extra spännande att få en hel bok. Super-Charlie & Lejonjakten heter den senaste boken om Super-Charlie. Isa satt inte still länge och lyssnade, men ville gärna hjälpa till att bläddra. Och även om det var en del text så verkade det som att Ian fängslades av boken.


Att det skulle finnas handdesinfektion som luktar annat än sprit har aldrig slagit mig förut. Nu fick vi en smidig liten flaska - perfekt att ta med sig i skötväskan - som doftade hallon. Produkten kommer från CCS Healthcare. Det var ju förstås alkohol också men hallonsprit var i alla fall något trevligare. Det kanske finns i andra doftvarianter också...


När jag och barnen besökte Ians blivande förskola i veckan stod det på vita tavlan att det förkommit löss och föräldrarna uppmanades att kamma igenom sina barn. Vid vårt besök blev det aldrig någon närkontakt och vi var ute. Men lite extra har vi ju kollat ändå. Så att det kom en lusspray med i blogbagen kanske kan bli vår räddning under hösten. Vi har testat spraya men har inte varit i någon "smittozon" så hur väl den fungerar får vi ta reda på när det är dagisdags. Sprayen ska hålla i sju timmar så det kanske kan komma att bli en morgonrutin. Sprayen behöver inte sköljas ur och är giftfri.


Reklam för ColdZyme har fladdrat förbi någon gång, munsprayen som minskar risken för förkylning och dessutom kan förkorta sjukdomsförloppet. Den här sprayen anlände precis lagom till att Jon började få förkylningskänningar så han fick bli vår testperson. Sprayen smakar friskt och efter att ha använt den i förkylningens början så blev han bättre. Nu är det förstås omöjligt att veta om det var sprayen, något psykosomatiskt eller om han bara blev frisk. Men oavsett vilket så är det lättare för friska människor att hjälpa till med vårt höströj.




Från Santa Maria kom det två produkter: Asian Paneng Red Curry och Asian Wok Soy & Sweet Chili. Vi fixade en wokmiddag och Jon kryddade sin mat med röd curry. Inte riktigt så som det stod att man skulle göra på förpackningen men han ville få en smakuppfattning. God och het. Den absoluta favoriten i bagen var sweet chilin! Den var verkligen riktigt god. Det stod mild på den men som småbarnföräldrar varken kryddar eller saltar vi maten något nämnvärt så vi är inte så vana vid kryddstarkt. Så för oss hade den här sweetchilin lite sting. Den var smakrik och inte alls vattnig som andra liknande produkter kan vara.


Jag tackar så mycket för att jag fick vara med i den här utdelningen och hoppas på fler chanser. Vill du också ta chansen på kommande blogbags så är det här förutsättningarna för att ansöka: Villkor för att mottaga blogbag är att du har en blogg med minst 200 st unika besök per vecka och/eller ett Instagramkonto med öppen profil med minst 250 st följare. Håll utkik på Loppi Events Facebooksida: https://www.facebook.com/loppievent/timeline /Jenny


#loppiblogbag #loppiblogbaghöstkids #kidszoosverige #coldzyme #tukanförlag #handsprit #sweetraspberry #coldzyme

Av Jenny och Jon Sjöberg - 26 september 2015 17:45

Oj, så långt vi kom idag! Nu ligger trädgårdsavfallet som en extra häck utmed minibussen i väntan på bortforsling i nästa vecka. Det blev en hel del, så det är väldigt skönt att ha kommit så här långt.


Bara att hämta om någon vill ha...


Vi klippte ner buskar, häcken, rosorna och beskar träd, vi rensade i odlingsbäddarna och krattade lite löv. I odlingsbäddarna drog vi upp morötter, men jag sådde i två omgångar så kanske att de hinner växa till sig till en omgång till.


Efter att vi tagit bort blast och annat oätligt blev det 1,4 kilo morötter kvar.


Det som återstår nu, förutom att få avfallet till Återvinningscentralen, är att vinterförvara robotgräsklipparen Herbert och studsmattan. Jag får fortfarande tomater från mina plantor så de drar jag lite på. Barnen har inte mycket roligt kvar nu i trädgården, men snart kommer väl snön... Piggelin passade dem i alla fall bra i det fina höstvädret.


Sista glassen utomhus för i år...?


Eftersom vi var ute större delen av dagen så var förstås Nalle med oss. Han gillar ju sådana här dagar när flocken är samlad och busar med honom mellan arbetsvarven. Men nu ligger han och vilar på soffan... Tycker mig höra snarkningar.


"Det stod att hundar inte fick medtagas.

Men min hund är inte särskilt medtagen."


När det gröna, jo, det mesta har faktiskt inte fått höstfärger än, samlats blev det rejäla högar lite här och var i trädgården. Det var nästan så vi inte hittade barnen...


"Allt är vackert i det gröna, sa gubben,

när han hivade käringen i brännässlorna."


Eftersom det mesta nu blev gjort så tar vi ledigt från trädgårdsarbete. Det är ju ändå helg. Och Jon har säkert inget emot att slippa klättra upp och ner på stegar för att korta ner träden. Ledigt var det! Lördagsmys blir det! /Jenny


Where the sun does shine...

Allmänt · Huset · Ian · Isa · Nalle

Presentation


Det är vi som är Jenny och Jon, ett gift par som bor i Tibro med våra tre barn: Ian, Isa och Loe.

Vi bloggar varje dag!

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com
Välkommen till vår vrå av världen!

Besökare just nu...


Ian

     

     Född: 120912 (42+4)
     Klockan: 02.31
     Vikt: 3500 g
     Längd: 53 cm

Isa

    

 

     Född: 140627 (40+1)
     Klockan: 01.31
     Vikt: 3830 g
     Längd: 51 cm

Loe

       

     Född: 160313 (42+1)

     Klockan: 18.57
     Vikt: 3685 g
     Längd: 51 cm

bloglovin
jennyjon

Följare

bloglovin

Tävla hos oss!

Just nu pågår ingen tävling.

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
<<< September 2015 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Gratis till gravida

HÄR finns en lista på olika gratiserbjudanden till gravida.

 

               

 

Besöksstatistik

Bloggportalen

RSS

Gästbok

   

Tourn

http://www.tourn.se

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se