jennyjon - vår vrå av världen

Alla inlägg under januari 2014

Av Jenny och Jon Sjöberg - 31 januari 2014 18:45

... är väl ganska lika när det gäller det allra viktigaste. Annars tror jag inte att det skulle fungera så bra. Men medan jag (oftast) vet vad jag vill när det gäller små och stora saker är han lite omständigare... och veligare.

Som när pizza ska beställas:


- Jag skulle vilja beställa en Mamma Mia... Öh, förlåt! En Hawaii, menar jag ju. Men kan jag få musslor på den. Ja, tack, det var bra så. Fast förresten utan skinka! Alltså en Hawaii med musslor och utan skinka.


Jag beställde en Margarita.


Jon har under en tid när det passat åkt buss till jobbet för han tycker det är lättare. Han har ju annars både körkort och bil. Men enligt honom är det "lättare" att inte sätta sig i en uppvärmd bil (timer till motor- och kupévärmare) som står utanför dörren och åka raka vägen och parkera precis utanför jobbet.

Han tycker istället att det är "lättare" att gå upp 40 minuter tidigare på morgonen, 04.40, göra morgonbestyren för att sedan gå ca en halv kilometer till busshållsplatsen, sätta sig på bussen och åka till hållplatsen i Karlsborg, gå av där och sedan cykla en knapp kilometer till jobbet för att vara på arbetsplatsen en halvtimme innan jobbdagen egentligen börjar. Den tiden går ibland att flexa in. Men ändå!!!


Fast vad han ska äta för pizza och hur han vill ta sig till jobbet är förstås helt upp till honom... /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 31 januari 2014 17:00

Idag har allt känts lite tyngre än vanligt och jag har retat mig på allt från hur rörigt det jämt är här till att folk inte kan förmå sig att ställa ut sina soptunnor åt rätt håll! Hur svårt kan det vara att underlätta för de som tömmer tunnorna att bara vrida dem åt rätt håll?!

Sen den här snön. Bilar har som oftast inga större problem att ta sig fram när det ligger några centimeter snö på vägen, men det får de som går, kör barnvagn, har rollatorer, åker rullstol osv. För oss är det inte så lätt så därför tycker jag att gångvägar också borde ligga högt upp på prioriteringslistan. Kanske allra högst.

Igår var det fruktansvärt tungt att ta sig fram, idag något bättre eftersom snön inte drevat sig som den gjort igår i och med att det blåst så mycket. Och jag är säker på att det är promenaderna i den tunga snön som gjort att min foglossning blivit besvärlig.

För övrigt så är jag less på vintern och kylan över huvud taget. Less på hur besvärligt allt blir. Less. Less. Less. Och eländet fortsätter ju att komma ner - i kombination med lika irriterande vind!

Och även om jag varit kräkfri i några dagar nu så behöver jag bara höra på nyheterna för att bli illamående: människor som blir korsfärsta och misshandlade, torterade med järnspett och andra hemskheter. Vad är det för fel på folk?!? Men kan folk å andra sidan inte ens förmå sig att ställa sin soptunna på rätt håll så...

Man kan kanske inte hjälpa alla, men alla kan göra något för någon. Idag hade jag bröd till långt ifrån alla ankorna vid dammen, men några fick i sig några bitar i alla fall.



För många...


Just otillräcklig och trött är väl det som har präglat dagen. Men varför får inte jag känna så? Jag ställde faktiskt mina tunnor på rätt håll för att bidra med vad jag kunde. När det gäller det i alla fall...

Jag plockar och plockar, men det blir aldrig någon ordning här. Det är hela tiden något som behöver göras eller lagas. Vi har fortfarande källaren som vi borde fortsätta med - men det blir ju aldrig klart häruppe! Tyvärr verkar det också vara så att när det hopar sig i ett hörn så är inte de andra hörnen sena att följa efter heller...

Kanske att den planerade familjepizzakvällen sätter allt i lite annat ljus, för nu är humöret inte på topp. Hoppas att resten av familjen vill ha med mig bara... /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 30 januari 2014 15:00

Redan i förra veckan började det minska med barn i grupperna som vi besöker och denna vecka har det sett likadant ut. Idag på öppna förskolan i kyrkan var det bara totalt fem barn, några fler brukar vi vara. 

Det blir ju genast mycket lugnare med mindre barn, men det är synd att det är så många som är sjuka. Det är förkylningar, kräksjuka, svinkoppor, halsfluss, vattkoppor... Än så länge har vi klarat oss ganska bra från sjukdomar, även om Ian har snorat lite oroväckande mycket under dagen.

Och på grund av just sjukdom är pappakvällen som Jon skulle tagit med Ian till ikväll inställd. Men vem hade sett fram emot egentiden...? ;)

Idag i kyrkan var pysslet att göra får.



Och eftersom det inte var så många barn och pysslet såg ut att gå hyfsat fort så blev det faktiskt lite pysslat för min del också. Annars har jag mest fått hålla koll på Ian och hans upptåg, för att sitta still och pyssla har inte riktigt varit hans grej...

Ians hand fick utgöra fårets kropp, mycket gulligt. Vi gjorde två får: ett att ta med hem och ett som ledarna ville att man skulle sätta upp på glasrutan till samlingslokalen. Det blir nog samma pyssel nästa vecka också för nu var det ju inte många får som kom på plats. /Jenny


Av Jenny och Jon Sjöberg - 29 januari 2014 19:30

Eftersom vi inte hade något att vara iväg på idag skulle det här bli en slappardag, men istället blev det ofta långtråkigt. Helt plötsligt fanns det inget som behövde göras. Nåja, inget akut i alla fall. Och Ian sov längre än väntat efter lunchen, men då hann jag rita ut några mönster som jag klippte till. Det har varit en del tal om att sy barnkläder på sistone och jag har känt av suget. Det var ju ett tag sedan sist. Ett par muddbyxor fick jag till någorlunda i alla fall. Mitt andra par någonsin, så jag får vara nöjd. Kanske att det blir någon överdel också.


Alltid nåt...


Jag och overlockmaskinen kom ju lika illa överens som sist, och den andra maskinen rörde jag inte ens för den har alltid haft något emot mig. Och värre blev det efter att jag körde tvillingnål på den...

Hursomhelst så var det roligt att vara lite kreativ, även om det blev några "tänk om, gör rätt"... Egna intressen är något som vi inte haft någon möjlighet att göra så mycket plats för på sistone. Jons tur nästa gång då, för:


För en god relation kännetecknas av att båda mår bra, tillsammans och som individer.


Hoppas att hans intresse består av att ta Ian till Familjecentralen för pappakväll imorgon kväll ;) De var där förra veckan och hade det skoj tillsammans, medan jag njöt av lite tid för mig själv... och Nalle då. /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 28 januari 2014 18:30

Vi målade om huset och satte upp nytt entrétak i somras, men den gamla fula dörren fanns kvar och irriterade. Det fanns inte mycket med den dörren som vi gillade och när den ekonomiska möjligheten dök upp att köpa en ny tog vi den. Vi hade hittat en billig hantverkare och la istället mer pengar på själva dörren. Det blev en lila dörr, färgen var en specialbeställning och leveranstiden var runt två månader.

Vi trodde naivt att hantverkaren som skulle göra jobbet kunde sin sak. Han hade ju gjort så många jobb och dörrar var inget problem alls. Sa han. 

Vi misstog oss grovt. Fastän vi såg några fel här och var när jobbet var "klart", och upptäckte mer slarv allt eftersom, var vi ändå glada över att nya dörren var på plats och var väl för snälla som lät honom "komma undan".

När det blev kallare började dörren att bågna och under de senaste dagarna har den varit nästintill omöjlig att stänga. Ohållbart!

Idag var en annan hantverkare här för att titta på jobbet och det tog ju inte lång tid innan han såg att det såg fruktansvärt ut och han var osäker på ifall hantverkaren innan denna någonsin monterat en dörr över huvud taget. Det var fel på det mesta, och jag kände mig nästan lite dum som inte förstått detta. Men vad vet jag om snickararbeten?

Han gjorde sitt bästa för att försöka se till så att dörren skulle gå lättare att stänga, men helt bra blev det inte. Så istället frågade jag honom när de hade tid att göra om jobbet helt. Det vill säga riva ut hela skitjobbet och göra allting på rätt sätt. Eventuellt hade de tid att komma i nästa vecka, men en hel dag skulle det ta. Så vi får väl utrymma till och från och däremellan hålla spiskassetten igång för ganska nedkylt lär det bli.

Och så har billigt plötsligt blivit dyrt, och aningen omständigare. /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 28 januari 2014 18:00

Ians morbror Johan är leksing i själ och hjärta och Ian var bara några dagar gammal när han hade blått och vitt på sig för första gången. Ian håller ju på Färjestad... annars kastar vi ut honom... ;) Men presenter är presenter.


Ian som liten plutt.


Och i helgen var Johan i Leksand och köpte en present till Ian. Motvilligt måste vi erkänna att den faktiskt var ganska charmig och Ian gillade den: första hockeyklubban! Stort.


Första hockeyklubban!


Vi vill att han ska hålla på Färjestad, farmor tycker Skellefteå och morbror Leksand - han får det svårt om han ska vara alla till lags, lillen...

När pappa kom hem lirade Ian lite med honom. Och jag tror att Ian gjorde sig skyldig till cross-checking, high-sticking, holding, holding the stick, hooking, interference, roughing, slashing, delaying the game och tripping. Och Ians stil påminde lite om en målvakts, så det kanske är i buren framtiden ligger. /Jenny


Hockeymatch i TV-rummet.

Ian
Av Jenny och Jon Sjöberg - 27 januari 2014 20:45

"Det var enkelt för båda, bara öppna en dörr" sjunger Peter Lundblad i Ta mig till havet. Men inte f*n var det vår ytterdörr som de öppnade, för då hade de fortfarande stått där och svurit och aldrig kommit till stranden och blivit kungliga!

Ikväll har jag stått och svurit. Över dörren som inte går att stänga utan att dra allt man har, så att det skallrar i väggar och fönster och skaver sönder färgen på dörr och karm. Över karmskruvar som inte får fäste utan bara roterar. Över minusgrader och blåst som gör att man både svettas och fryser på samma gång. Över klåparen till hantverkare som förstörde vår nya, fina dörr. Och över oss som var så dumma och anlitade honom...

Ju mer jag försökte rätta till vår bågnande dörrkarm, desto värre blev det. Till slut fick jag motvilligt ge upp, smälla igen dörren (det går lättare i ilska...) och packa undan alla verktyg som jag trodde skulle hjälpa mig. Bara att inse att man inte är någon snickare (heller) och att det antagligen kommer att bli dyrt att åtgärda. Men en dörr som inte går att stänga är ju ganska värdelös. /Jon

Av Jenny och Jon Sjöberg - 27 januari 2014 08:16

Det var visst inte en engångsföreteelse. :/ Kräktes imorse igen. Himla slöseri på frukost också... /Jenny

Presentation


Vi är Jenny och Jon, ett gift par som bor i Tibro med tre barn: Ian, Isa och Loe. Bf i jan -18 för Lin.

Vi bloggar varje dag!

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com
Välkommen till vår vrå av världen!

Besökare just nu...


Ian

     

     Född: 120912 (42+4)
     Klockan: 02.31
     Vikt: 3500 g
     Längd: 53 cm

Isa

    

 

     Född: 140627 (40+1)
     Klockan: 01.31
     Vikt: 3830 g
     Längd: 51 cm

Loe

       

     Född: 160313 (42+1)

     Klockan: 18.57
     Vikt: 3685 g
     Längd: 51 cm

bloglovin
jennyjon

Följare

bloglovin

Tävla hos oss!

Just nu pågår ingen tävling.

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Januari 2014 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Arkiv

Gratis till gravida

HÄR finns en lista på olika gratiserbjudanden till gravida.

 

               

 

Besöksstatistik

Bloggportalen

RSS

Gästbok

   

Tourn

http://www.tourn.se

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se