Nej, det är inte lika hemskt som med Ian men jag fortsätter att vara illamående och spyr ibland. Det sker alltid på eftermiddagen eller kvällen och barnmorskan trodde väl att trötthet kunde spela in. Själva illamåendet har jag inte kunnat ringa in, det kan komma när som helst. I vecka 13 stod det i min app: "nu mår de flesta gravida inte längre illa men tyvärr finns det några som fortsätter att må illa i flera veckor till". Så helt "onormalt" är det ju inte, fast jag skulle självklart helst slippa. Det och den hemska bismaken som jag har i munnen hela tiden - blääää! /Jenny

Igår kväll hade han verkligen inga planer på att sova när det var läggdags (där fick vi kanske för inlägget vi skrev om att han sover bättre...). Inte förrän 22.10 hade han äntligen somnat. Det får verkligen inte bli någon vana för så länge orkar ju inte ens vi vara uppe. Och JVM-finalen fick ju inget vidare slut den heller.

En utav Ians kindtänder är gång, det ser alldeles mörkt ut där den ska igenom och har gjort i några dagar nu. Kanske var det den som krånglade med honom? Eller är han på väg att bli förkyld...? Snuviga släktingar lämnade oss nyss och jag och min näsa är inte helt överens nu.

Det blir lite nässpray då och då, och det står att gravida ska vara försiktiga med även det. Så minns jag inte att det rekommenderades från tiden med Ian. Jag kan inte sova om jag inte får andas genom näsan så på kvällen sprejar jag i alla fall. Jag känner mig inte sjuk, men näsan blir stundom täppt. Det kan ju också vara en gravidåkomma.

Idag är sista dagen av den långa ledigheten och det känns lite vemodigt. Det är ju så skönt att vara hemma tillsammans båda två. Och när jag kikar i kalendern är det väldigt långt till nästa längre ledighet. Påsken är inte förrän i vecka 16...

Det får nog bli att planera in någon kortare ledighet innan dess. Sedan kanske det är fler släktbesök på gång också.

Bortsett från hockeymatchen till helgen så är nästa sak att se fram emot ultraljudet om ganska prick en månad. Det ska bli så spännande att få se vem det är som huserar där inne. Och numer berättar de könet på bebisen, om det går att se vill säga - och vi vill ju gärna veta.

Nu ska vi göra vårt bästa för att ta tillvara på den här sista dagen innan vardagslivet drar igång igen. /Jenny