I morse läste jag i lokaltidningen om att Årets Tibrobo kommer att presenteras i helgen. Och samma text gjorde mig väldigt varm inombords, och samtidigt tårögd, för i texten stod det om farfar som tog hem titeln -92. Det är ju länge sedan nu och länge sedan som han och farmor gick bort, men jag kommer alltid att minnas dem. För mig var de så fina människor och att farfar vann med motiveringen medmänniska är något jag känner mig väldigt stolt över.

Egentligen ska vi alla betraktas som medmänniskor men än i denna dag är det tyvärr inte så. Jag funderade på om jag skulle publicera bilderna på pojken som dog under sin flykt mot frihet, 3-årige Aylan. Men jag tycker att de är så plågsamma att se. Det kunde ju varit Ian...

För många verkar dessa bilder ha blivit en väckarklocka, medan andra redan visste att det är så det ser ut på alldeles för många platser runt om i världen och tyvärr finns det de som väljer att inte ta till sig tragedin alls. Flyktingkatastrofen går inte längre att blunda för och det finns plats och hjälp för fler människor här och i övriga Europa. Skitsnacket som SD för om att hjälpa människorna där de är håller inte i längden för många gånger har de ingen plats att kalla hem att få hjälp på. Det är så här det ser ut nu och hjälpen behövs, eller i alla fall människors medkänsla.

Läs gärna mer hos Vi gör vad vi kan, http://vigorvadvikan.com/ som skriver så här om sig själva: "Vi är en grupp politiskt obundna privatpersoner som gått ihop för att göra vad vi kan för att hjälpa de syrier som flyr med båt till den grekiska ön Lesbos. Vi gör detta helt ideellt, helt enkelt därför att vi inte står ut med att inte göra något."

För att skicka ekonomisk hjälp till Vi gör vad vi kan:
1.Swisha ett valfritt belopp till 0702-093 303 (insamlingsansvarig: Ulrika Schreil)
2.Sätt in valfri summa på SEB-konto: 5694 05 824 28

Här finns fler sätt att hjälpa:

Nu är inte läge att misstro att pengarna inte skulle komma fram.

Hellre att ha litat på att det fungerar och gjort något för att bidra än att bara låtit det vara.

Vi måste hjälpa varandra, vi måste bry oss om varandra. Det händer mycket bra ute i världen men den här katastrofen får inte bli det som det talas om i framtiden när vår tid dyker upp i historieböckerna. Låt det då hellre stå att det var då som människor valde att göra en gemensam sak för andra människor långt bortom religion, etnicitet och annat utan bara för att vi alla är människor. /Jenny