Vi har sett filmen Draktränaren baserad på en bok av Cressida Cowell. Historien utspelar sig på ön Dräggö där det bor en massa vikingar. För dem är det vardag att slåss mot drakar. Här bor också tonårspojken Hicke, som är liten och klen, men som ändå drömmer om att också få vara med och bekämpa drakarna. Han tror att om han dödar en drake så får han kanske en tjej, och han är väldigt förtjust i vikingatjejen Astrid.

Under ett drakanfall smiter Hicke ut och skjuter ner en utav den mest fasansfulla draksorten, Nattfasa. Men ingen i byn tror att han lyckats med detta, eftersom man inte hittar någon drake. Men Hicke som är säker på sin sak ger sig ut och letar efter draken - och hittar den!

Draken ligger skadad och hjälplös och Hicke tar fram sin kniv för att ha ihjäl den. Han tänker ta med drakhjärtat hem till sin far, som är byns vikingahövding, och visa upp det. Han hoppas då att pappan ska bli stolt över sin son. Men Hicke kan inte förmå sig att göra det, istället befriar han draken.

Eftersom draken är skadad kan den inte flyga iväg utan blir kvar på ön, där Hicke träffar draken i smyg och ger den mat. Hicke och draken, som döps till Tandlöse, bygger sakta men säkert upp en vänskap.

Men att övertyga de andra byborna blir en utmaning, för för dem är drakar bara onda varelser som förstör. Men varför drakarna gör som de gör är det ingen som frågar sig...

Vi hade vårt fadderbarn Lova med när vi såg filmen, så vi såg den med svenskt tal. Många animerade filmer, som till exempel Shrek och Kung Fu Panda, är ännu bättre med engelskt tal. Kanske är denna det också?

Filmen får hela 8.2 av 10 stjärnor på IMDb, och det kanske är att ta i. Lova, som fyller 7 år om två och en halv vecka, tycker att filmen är både lite sorglig men mycket spännande och lite rolig. Det är också en underhållande film för oss vuxna. Effekterna är jättebra och fungerar säkert utmärkt i 3D. En spännande historia om en udda vänskap men som inte riktigt faller oss i smaken hela vägen.

Tjejer som kör rally? Kan det vara nåt? Svaret är givetvis ja! Tänk bara på Tina Thörner och Annie Seel - och så de här två brudarna, förstås. De kämpar mot en oförstående omgivning för att få göra karriär i rallybranschen.

Denna film utspelas till största del i norra Värmland på 1960-talet - utan att en enda människa pratar värmländska. Bara en sån sak... Hur som helst är det en fartfylld film, full rulle från första början, fast efter ett tag tappar den lite fart, för att sedan öka igen mot sista deletappen.

Jag gillade storyn och fotot var helt okej. Hade väl önskat att få höra den vackert klingande nordvärmländskan, men Johan Hedenberg verkade stundtals göra små försök. Filmen är helt klart sevärd, med mycket girlpower, lite skön 60-talsmusik och en trasig oljepump. /Jon

Jodå, filmen överträffade våra lågt ställda förväntningar! 

Den var inte alls riktigt i samma stil som de två innan, men nog lockade även den här till några skratt. Vi gillade särskilt scenen mot slutet av filmen där Greg (Ben Stiller) och svärfar Jack befinner sig i bollhavet...

Little Fockers är som sagt tredje filmen i Meet the Parents (Släken är värst)-följetongen, och i den här har Greg och Pam fått tvillingar, som redan blivit fem år. Det är dags för femårskalas och mor- och farföräldrar är inbjudna, och givetvis är Kevin (Owen Wilson) med på ett hörn.

Jack Byrnes (Robert DeNiro) har fått en del hjärtproblem på sistone och börjat oroa sig för vem som ska kunna axla ansvaret för familjen i framtiden. Det behövs en Godfocker...

Misstankar, sexskämt, missförstånd och förvecklingar är några utav de vanliga ingredienserna som så väl känns igen. Och ibland blir det lite krystat och förutsägbart. Vissa av skämten har vi redan skrattat åt förut och det saknades något nytt.

Den här filmen kommer inte upp i samma klass som dess föregångare, tyvärr. Den är helt klart sevärd, men nu har vi svårt att tro att det ska kunna gå att krama ur en fjärde film ur denna Fockertrasa...

Vi har sett ovanligt mycket film på sistone och den senaste i raden är Vägen med Viggo Mortensen i huvudrollen.

I Vägen får vi föreställa oss när jordens undergång pågår, en postapokalyptisk film. Det mesta av allt levande är dött och endast ett fåtal människor har överlevt. Man får aldrig riktigt reda på vad som har hänt men det mesta på planeten är ödelagt. Och jakten på mat pågår för de som klarat sig.

Bland de få som ännu inte gått under finns en pappa, spelad av Viggo Mortensen, och hans son, vars plan är att kämpa sig fram till kusten för där hoppas de att räddningen finns.

Men vägen dit är kantad av elände och andra människor, en del väldigt onda. Vissa har förlorat allt som kallas mänskligt och mycket otäckt förekommer, däribland kannibalism. Far och son får många gånger fly undan människovargarna medan de ser andra som det inte går lika väl för, utan som faller offer för de som tappat alla humana känslor - det som gör oss till människor.

Till sin hjälp har de två vandrarna en revolver, men endast laddad med två kulor, som de tänkt använda till sig själva om nöden blir större än vad den redan är. En ljusglimt är bland annat när de i all misär hittar en Coca-Cola-burk som de kan avnjuta.

Hela filmen är kantad av ödelagda vägar, hus, bilar och färgtonen för filmen är genomsyrat av ett grådis. I färgstark kontrast mot den dystra sepiafärgen står huvudpersonens tillbakablickar till tiden innan katastrofen.

Viggo Mortensens tärda ansikte säger många gånger allt om den förtvivlan som kommit över jorden. En dyster film om en eventuell utgång när livet börjar ta slut. Ett mycket gripande drama med en fantastisk Viggo Mortensen i sitt esse!

I filmen Den bästa sommaren återvänder manusförfattaren Ulf Malmros till sin hemort Molkom. Året är 1958 och de två barnen Mårten och Annika ska tillbringa skollovet som sommarbarn hos den strikte begravningsentreprenören Yngve, fint gestaltad av Kjell Bergqvist. Så sakteliga lär de känna varandra och ett band skapas mellan dem. Men livet i en liten ort är inte alltid så idylliskt som man kan tro...

Detta är ett sevärt drama med humoristiskt svarta undertoner. Filmen blev framröstad som bästa svenska film på filmbloggen Fiffis filmtajm, och jag är benägen att hålla med. Kjell Bergqvists karaktär är lika ensam, egensinnig och motvilligt sympatisk som den Jonny Björk han spelar i Bröllopsfotografen, och han bär upp mycket av filmen på egen hand. Fotot är vackert, och filmen lyckas fånga den tidstypiska 50-talskänslan på ett finstämt sätt. Se den, eller se om den! /Jon

Den här två och en halv timme långa katastroffilmen började ju så bra... Men, inom kort kom den ena hollywoodklichén efter den andra och snart stod allt det schablonmässiga oss upp i halsen.

Vi visste redan innan att något hemskt skulle hända med jorden i filmen, för titeln kommer från Mayakalendern som tar slut detta år. En häftig scen i början med en limousine körd av Jackson Curtis (John Cusack) fångade vår uppmärksamhet.

Men ganska snart hände det saker som bara väckte tvivel... Det hela blev en actionfylld flykt undan jordens krafter med många ögonblick som var tänkta som sentimentala men som aldrig egentligen väckte några känslor. Det var mycket "vi åker inte utan honom/henne"-sekvenser som till slut blev alldeles för många. När killen som bara tagit några flyglektioner plötsligt styr ett helt flygplan som aldrig verkar vilja lyfta utan bara sjunker för att vi som tittare ska få en större inblick i förödelsen på marken börjar man ju fundera. Och sonen med den taskiga relationen till sin biologiska pappa gick heller aldrig hem. 

Många scener är också karbonkopior från andra katastroffilmer och vi behöver väl inte göra några större hemlighet om hur det gick för familjens huvudpersoner...

Men det är inget snack om saken att filmens effekter är otroligt anmärkningsvärda! Och gillar man sånt så är det här en toppenrulle. Här raseras Jesusstatyn i Rio, Vita huset rämnar, arken kraschar in i Mount Everest, transportplanet flyger in i Las Vegas Eiffeltorn, Washingtonmonumentet bryts som en tändsticka och faller ned framför fötterna på USA:s president... Ja, det var mycket sådant. För mycket för vår del.

Ikväll har vi varit i Skövde på bio och sett tredje filmen i Narnia-serien - den här gången i 3D. Det här blev vår första 3D-film på bio och vi blev faktiskt lite besvikna.

Vi har sett tredimensionella filmer förut hemma på DVD och på Lisebergs Maxxima, och det har varit häftigt, men det här blev något av en besvikelse. Visst var effekterna märkbara, men med tanke på hur mycket dyrare det var, 250 kr inklusive förköpsavgift, hade det varit roligare med fler saker som "stack ut" ur bild. 3D-glasögonen är rätt tunga och klumpiga och gör dessutom att bilden blir lite mörkare, vilket förtar en del av filmupplevelsen.

Själva filmen är väldigt välgjord med bra handling och fantastiska dataanimationer och specialeffekter. Vi får följa med på ett äventyr som till största del ovanligt nog utspelas ute på det öppna havet, till skillnad från de två första filmerna. Fick lite Pirates of the Carribean-känsla, faktiskt. Men vart tog Caspians överdrivet tydliga spanska accent vägen?

Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen var i sig väldigt sevärd, så känn ingen sorg om du inte har möjlighet att se den i fler än två dimensioner...

Ikväll såg vi sista filmen i denna omgång från LOVEFiLM: Extraordinary measures. Ett drama med Brendan Fraser och Harrison Ford i huvudrollerna. Brendans rollfigurs båda barn har den obotliga och dödliga sjukdomen Pompe där drabbade barn väldigt sällan blir över nio år gamla. Hans barn är sex och åtta år gamla...

Harrison Ford spelar en forskare som är nära att komma på ett botemedel och tillsammans kämpar de mot klockan för att få fram det så att barnen överlever.

Men det är en sak att teoretiskt få fram ett botemedel och en annan att verkligen få fram en konkret medicin. Det är konkurrens, regelverk och ekonomi att förhålla sig till.

Vi gillade den här filmen, som är baserad på verkliga händelser, den fångade oss och det var lätt att sätta sig in i en förälders kamp för att gör allt för att rädda sitt barn. Ett gripande drama med alla nödvändiga ingredienser!