Eat Pray Love - Lyckan, kärleken och meningen med livet är baserad på bestsellern med samma namn skriven av Elizabeth Gilbert. Det här är en mycket fin film med många budskap, bland annat att förlåta sig själv och våga att älska, kanske igen.

I filmens början träffar Liz medicinmannen Ketut, som är 101 år... eller 64 - han minns inte riktigt, som spår henne i handen och berättar vad som kommer att ske i hennes liv. Hon kommer att ha två äktenskap i sitt liv, ett långt och ett kort och inom sex till tio månader kommer hon förlora allt - för att senare finna allt.

Julia Roberts spelar Liz Gilbert, kvinnan som lämnar det trygga familjelivet bakom sig för att söka inre och yttre sanningar. Och för att hitta dessa skiljer hon sig från sin man. De har glidit ifrån varandra och vill inte ha ut samma livskvalitéer. Hon hamnar snart i en ny relation med en yngre man, men även här får hon inte ut det hon vill ha av livet. Obalansen i henne är ständigt närvarande.

Hon lämnar sitt jobb som resereporter och hela sitt i liv i New York och ger sig ut på en årslång resa som börjar i Italien. Där får hon bland annat rådet att finna njutningen av att göra ingenting. Och äter förstås en massa god italiensk mat, som titeln antyder. (Tur att vi precis ätit innan det här matfrosseriet...) "Vår" Tuva Novotny gör även ett inhopp där som tjejen Sofi som blir vän med Liz.

Via Indien, och många nya möten med människor som på olika sätt berör henne, återvände hon till Bali, där filmen började, för att återse Ketut. Och för att även blir påkörd av en ny kärlek...

Det här är en varm och charmig film, med vackert foto och fin musik - vi gillade den mycket.

Eat Pray Love - Lyckan, kärleken och meningen med livet är som en lång resa till världens alla hörn men längsta resan görs ändå inom henne själv.

I filmen finns religion, meditation, healing och andra verktyg för att uppnå balans. Ibland måste man ge upp allt för att finna allt. Precis som det står skrivet i början till Meatloafs musikvideo till I would do anything for love (But I won't do that):

"Sometimes going all the way is just a start."

Vi har sett actionkomedin Knight and Day med Tom Cruise och Cameron Diaz i huvudrollerna.

June Havens, spelad av Cameron Diaz, är på flygplatsen för att ta sig till sin systers bröllop. Där träffar hon Roy Miller (Tom Cruise). De ska med samma plan och flygresan blir inte alls som planerad, för på planet finns de som är ute efter att döda Roy Miller och June blir indragen i ett omkullkastande äventyr i högt tempo.

Roy Miller är hemlig agent som kommit över Zefyren - ett kraftfullt batteri som aldrig laddar ur, och efter sig har han flera onda människor som vill komma över denna energikälla som man givetvis kan tjäna mycket pengar på.

Hela historien känns kanske lite fånig, och även dialogen är ibland lika pinsam som den är rolig. Det flängs världen runt, alltfrån vacker utsikt i Salzburg till tjurrusning i Sevilla, och till slut blir man mättad av filmens action och sanslösa händelseutveckling. Att det uppstår kärlek mellan paret kommer inte som någon direkt överraskning heller precis.

Filmen kunde ha varit sämre men framför allt så kunde den varit bättre. Det här var underhållning för stunden och snart är alltsammans glömt.

Dinner for Schmucks är en helt vrickad film som är otroligt rolig! Tim (Paul Rudd) ska klättra i karriären med ett enda hinder - han måste ta med sig en unik människa, en idiot, som sin middagsgäst på en bjudning med de andra höjdarna på jobbet. Den som tar med sig den största jubelidioten vinner ett pris och blir också genast populär hos chefen.
För att behålla sin kostsamma levnadsstandard tackar han ja, även om tanken på att göra narr av en mindre begåvad människa inte tilltalar honom. Hans tjej Julie får honom att ändra sig och i samma stund som han ska tacka nej griper ödet in. Han kör på den mycket specielle Barry (Steve Carell) och bjuder med honom på middagen.

Barry jobbar på Skatteverket men är också en djurkonservator, på sin fritid samlar han döda möss. Han stoppar upp dem, målar dem, klär upp dem, gör tavlor av dem och placerar dem i olika kända scener som till exempel Den sista nattvarden och som Musa Lisa - sina musterverk! Och är överhuvudtaget en väldigt excentrisk person.

I samma stund som Tim får Barry på halsen börjar allt möjligt krångel att hända honom och middagen blir höjdpunkten i denna hysteriskt underhållande film. Men den har även vissa vemodiga inslag som ger filmen djup.
Jag gillar verkligen den här komedin och skrattar gott när jag ser den. Den har också många spännande biroller som den schweiziske miljardären (David Walliams från Little Britain), artisten Kieran Vollard, mannen med en djurisk dragningskraft, även Jeff Dunham (ni vet, buktalaren med Achmed - The dead terrorist) skymtar förbi och Tims sinnesgalna one night stand som förföljer honom, och krånglar till förhållandet med hans nuvarande flickvän. Givetvis kommer det en och annan skrattretande dårfink på middag också.

Det här är en skruvad film med förvecklingar, galen humor - Steve Carell är i sitt ässe igen - och med ett annorlunda upplägg. Se den! /Jenny

Vilken charmig film! Ikväll har vi sett dramakomedin I rymden finns inga känslor av Andreas Öhman. Filmen handlar om bröderna Simon (Bill Skarsgård) och Sam (Martin Wallström). Simon har Asbergers syndrom, gillar rymden, det som är runt och han ogillar förändringar och känslor. Han har ett fast veckoschema som han följer för att inte allt ska bli kaos.

I filmens början flyttar Simon in tillsammans med Sam och hans flickvän, men det fungerar inte, och flickvännen står inte ut och flyttar därifrån. Efter det börjar Simons jakt på en ny tjej till sin bror. Han söker efter den perfekta tjejen med hjälp av matematiska uträkningar, inga känslor inblandade här inte! Han har 13 frågor, för 13 är ett primtal och är bara delbart med sig själv - och det är bra, tycker Simon. Men det fungerar inte att försöka ställa upp kärleken som en ekvation med rätt och fel svar.

När den kaotiska tjejen Jennifer kommer in i Simons liv kastas allt omkull och hans inrutade liv blir lite mer löst och ledigt. Kan det här vara flickan som är Sams motsats, som med magnetismens dragningskraft kommer att attrahera honom?

Vi kan mycket väl förstå att det här var Sveriges bidrag till Oscarsgalan 2011, för filmen är verkligen vacker. Men tyvärr ratades den av Oscarsjuryn och gick inte vidare till final.

I rymden finns inga känslor, på dryga timmen och tjugo minutrarna, är mycket mysig och rolig, och med många känslor - för vi bor ju inte i rymden...

Clint Eastwood har regisserat denna film om Nelson Mandelas första tid vid makten i ett land splittrat av apartheid. Morgan Freeman spelar Mandela, den sydafrikanske frihetskämpen som satt inspärrad hela 27 år för sina åsikter, varav 18 år på fängelseön Robben Island, och som sedan blev president i Sydafrika.

Han är inte ute efter hämnd efter den stora oförrätt som drabbat honom och många med honom, utan strävar istället efter att alla ska leva i fred och frihet tillsammans.

Filmen skildrar hur Nelson Mandelas intresse för det sydafrikanska rugbylaget Springboks växer, allteftersom han inser värdet av hur sport kan förena människor, svarta som vita, rika som fattiga. Nelson Mandela inspirerar lagkaptenen François Pienaar (Matt Damon) att leda laget mot det stundande världsmästerskapet i Sydafrika 1995.

Men det här är ingen rugbyfilm, även om stora delar av filmen faktiskt utspelas på rugbyplanen. Istället är det här en film som gestaltar Nelson Mandelas storhet som människa och ledare.

Clint Eastwood har än en gång bevisat att han verkligen är en av världens stora filmskapare. Filmen är både gripande och fylld av en värmande, stillsam humor. Nelson Mandela är en stor man som hjälper oss att se världen på ett helt annat sätt, och när han pratar, lyssnar man. Trots det är Mandela bara en ensam man, som efter tiden som fängslad glider ifrån sin familj men vinner sitt land och en hel världs beundran.

Människor har en fri vilja, men ibland behöver de hjälp att ledas åt rätt håll. Där hjälper Nelson Mandela sitt folk. Invictus är en dikt som hjälpte Mandela själv under fångenskapen och som slutar med strofen:

"I am the master of my fate:
I am the captain of my soul."

Vi har sett filmen Draktränaren baserad på en bok av Cressida Cowell. Historien utspelar sig på ön Dräggö där det bor en massa vikingar. För dem är det vardag att slåss mot drakar. Här bor också tonårspojken Hicke, som är liten och klen, men som ändå drömmer om att också få vara med och bekämpa drakarna. Han tror att om han dödar en drake så får han kanske en tjej, och han är väldigt förtjust i vikingatjejen Astrid.

Under ett drakanfall smiter Hicke ut och skjuter ner en utav den mest fasansfulla draksorten, Nattfasa. Men ingen i byn tror att han lyckats med detta, eftersom man inte hittar någon drake. Men Hicke som är säker på sin sak ger sig ut och letar efter draken - och hittar den!

Draken ligger skadad och hjälplös och Hicke tar fram sin kniv för att ha ihjäl den. Han tänker ta med drakhjärtat hem till sin far, som är byns vikingahövding, och visa upp det. Han hoppas då att pappan ska bli stolt över sin son. Men Hicke kan inte förmå sig att göra det, istället befriar han draken.

Eftersom draken är skadad kan den inte flyga iväg utan blir kvar på ön, där Hicke träffar draken i smyg och ger den mat. Hicke och draken, som döps till Tandlöse, bygger sakta men säkert upp en vänskap.

Men att övertyga de andra byborna blir en utmaning, för för dem är drakar bara onda varelser som förstör. Men varför drakarna gör som de gör är det ingen som frågar sig...

Vi hade vårt fadderbarn Lova med när vi såg filmen, så vi såg den med svenskt tal. Många animerade filmer, som till exempel Shrek och Kung Fu Panda, är ännu bättre med engelskt tal. Kanske är denna det också?

Filmen får hela 8.2 av 10 stjärnor på IMDb, och det kanske är att ta i. Lova, som fyller 7 år om två och en halv vecka, tycker att filmen är både lite sorglig men mycket spännande och lite rolig. Det är också en underhållande film för oss vuxna. Effekterna är jättebra och fungerar säkert utmärkt i 3D. En spännande historia om en udda vänskap men som inte riktigt faller oss i smaken hela vägen.

Tjejer som kör rally? Kan det vara nåt? Svaret är givetvis ja! Tänk bara på Tina Thörner och Annie Seel - och så de här två brudarna, förstås. De kämpar mot en oförstående omgivning för att få göra karriär i rallybranschen.

Denna film utspelas till största del i norra Värmland på 1960-talet - utan att en enda människa pratar värmländska. Bara en sån sak... Hur som helst är det en fartfylld film, full rulle från första början, fast efter ett tag tappar den lite fart, för att sedan öka igen mot sista deletappen.

Jag gillade storyn och fotot var helt okej. Hade väl önskat att få höra den vackert klingande nordvärmländskan, men Johan Hedenberg verkade stundtals göra små försök. Filmen är helt klart sevärd, med mycket girlpower, lite skön 60-talsmusik och en trasig oljepump. /Jon

Jodå, filmen överträffade våra lågt ställda förväntningar! 

Den var inte alls riktigt i samma stil som de två innan, men nog lockade även den här till några skratt. Vi gillade särskilt scenen mot slutet av filmen där Greg (Ben Stiller) och svärfar Jack befinner sig i bollhavet...

Little Fockers är som sagt tredje filmen i Meet the Parents (Släken är värst)-följetongen, och i den här har Greg och Pam fått tvillingar, som redan blivit fem år. Det är dags för femårskalas och mor- och farföräldrar är inbjudna, och givetvis är Kevin (Owen Wilson) med på ett hörn.

Jack Byrnes (Robert DeNiro) har fått en del hjärtproblem på sistone och börjat oroa sig för vem som ska kunna axla ansvaret för familjen i framtiden. Det behövs en Godfocker...

Misstankar, sexskämt, missförstånd och förvecklingar är några utav de vanliga ingredienserna som så väl känns igen. Och ibland blir det lite krystat och förutsägbart. Vissa av skämten har vi redan skrattat åt förut och det saknades något nytt.

Den här filmen kommer inte upp i samma klass som dess föregångare, tyvärr. Den är helt klart sevärd, men nu har vi svårt att tro att det ska kunna gå att krama ur en fjärde film ur denna Fockertrasa...