Plötsligt händer det. Imorse for Jon till jobbet vid halv sju och då var Ian vaken och hade varit sedan en stund. Men vi har försökt få honom att förstå att man kan/behöver/måste/vill inte gå upp så tidigt. Jag matade Isa och fick med Ian tillbaka till vår säng. Och han somnade!

Efter en stund kände jag att jag behövde gå upp för vi skulle vara på ettårskalas klockan 10. Jag gick upp och gjorde mig klar, förberedde vagnen, tog fram frukost, med mera, men barnen fortsatte att sova.

Först att vakna till är Isa så jag rusar in och hämtar henne så hon inte ska väcka Ian. Ian sover och han sover ända till kvart i nio!

Det blev ju nästan lite stressigt att komma iväg men skönt ändå. Och ganska otroligt. Vi har tagit bort hans sovstund på eftermiddagen, men ibland så somnar han ändå och får sova en stund. Så här såg det ut igår...

Ian somnade på soffan...

Kalaset var för våra vänners dotter Ellen som fyllde 1 år. Och hon är så charmig denna tjej. Idag hade hon på sig en lila klänning och såg så fin ut.

Finaste Ellen på sin 1-årsdag!

Det var svårt att veta vad vi skulle hitta på för present till henne. Vi var ju inte säkra på vad hon redan hade eller skulle få heller. Det blev en babyrulle från Isa. Det är en sorts tub som man blåser upp och så finns det bollar i den som ska skapa lite aktivering. Man ska flytta dem däri, rulla rullen när man kryper eller går osv. Och så tyckte Ian att hon skulle ha en bil - alla ska ju ha fordon om han får bestämma - så det blev en pull back-bil från honom. Ingen utav leksakerna hade hon innan så det var lyckat, hoppas att de blir roliga att leka med också.

Födelsedagspresenter till ettåringen.

Jag tycker att det var nyss som mamma Therese gick omkring med magen. Men nu har det redan gått ett år, och säkert kommer tiden till Isas ettårsdag att flyga fram lika fort. Hon är ju snart redan halvåret.

Första födelsedagen tycker jag är mycket speciell och det var roligt att vi fick vara med på Ellens. Någon som dock missade hela kalaset var Isa för hon somnade i vagnen på promenaden till familjen Wadström och sov ute i trädgården under hela tiden... /Jenny 

Jag saknar er så mycket. Dagarna som passerar utan att jag inte tänker något på er är få. Det finns så mycket som påminner mig om er, och ni lärde mig så mycket och gav mig så många härliga minnen.

I somras växte det rabarber i trädgården och jag tänkte tillbaka på den gången då du farfar, tog ett stort blad, höll det framför ansiktet och var "rabarbermonstret", och äpplena i trädgården påminner om ditt äppelmos farmor - inget äppelmos smakade godare än ditt. Bullarna var också bäst, och jag är väl knappast ensam om att tycka att dina köttbullar var fantastiska. 

Ibland glömmer jag bort att ni inte finns med oss längre, fastän sex år har gått. Ibland inbillar jag mig att jag ser dig komma på din cykel, farfar. Kanske på jakt efter en burk att panta...? Ibland inbillar jag mig att du är hemma i köket och sitter och tittar på dina fåglar, farmor. Du tyckte ju så mycket om dem, och givetvis luktar det mat eller nybakat i ditt hem.

Men det är bara ibland. Oftast önskar jag att ni fortfarande fanns kvar hos mig. Jag hade så gärna velat att ni skulle ha träffat mina barn, Ian och Isa. De är så fina och jag älskar dem över allt annat.

Idag var de med till Minneslunden och när de blir äldre ska jag berätta om er. Jag kommer berätta att ni var de finaste och mest generösa människor jag mött. Jag kommer att läsa Ferlins dikter för dem. Jag kommer förklara att man aldrig kan ta för mycket smör när man lagar mat eller bakar.

Jag älskar er och är så tacksam för alla stunder som vi fick tillsammans. Jon är också tacksam, det vet jag. Han kom att se på er som sin farmor och farfar också. Vi älskade båda att vara hos er. Och jag kände mig mer som hemma hos er än någon annanstans. Så mycket blev aldrig mer detsamma efter att ni försvann.

I eftermiddag tände jag ljus och tänkte om möjligt ännu lite mer på er. Livet fortsätter, det går vidare. Tiden stannade inte som jag innan trodde att den skulle göra utan er. Ni var inte odödliga, men våra minnen kan ingen ta ifrån mig.

Jag ska minnas er så länge jag lever och vill jag tro att ni sitter och löser korsord eller stickar eller att ni rensar blåbär tillsammans så gör ni det.

Och ibland kommer jag önska att någon kunde ta den här stora saknaden ifrån mig, även om det är den som kommer att göra er oförglömliga för mig. Sorgen och kärleken går hand i hand.

Men vad hjälper det en människa att kinderna blir våta...? /Jenny

Tillsammans med familjen Wadström knallade vi i eftermiddag omkring runt Åsbotorpsjön på Billingen i den av Lions anordnade Halloweenpromenaden. Vi var där tidigt så det var fortfarande ljust när vi gick. Rundturen kanske skulle vara läskigare i mörkret, men nu var den alldeles lagom skrämmande för oss alla. Mest rädd blev dock Ian när han blev erbjuden godis...

Att vara ute i god tid var nog bra så sett att det strömmade till ordentligt med folk för att vandra. Det här var tredje året som promenaden anordnades och efter denna gångs stora uppslutning lär det säkert blir en fjärde.

Promenaden kantades av en häxa, flera troll, en mumie, skelett, uggla, jättespindel och en massa mer eller mindre otäckt som försök till att skrämma. Det var en alldeles lagom läskig och även alldeles lagom lång tur med Halloweentema som också innehöll en alldeles lagom svår barntipspromenad. En mycket fin försmak på kommande Halloweenfirande. 

Och plötsligt är vi 110 mil närmare varandra...

Igår var vi till Karlsborg för Nalle skulle till veterinären. Ett planerat besök för en p-spruta som han får en gång i halvåret. Den har ingen effekt på hans drifter utan fungerar enbart för att hålla storleken på hans prostata under kontroll. Han har ju haft problem med den. Medan Jon och Nalle fixade det var jag och barnen vid den närliggande lekplatsen.

Sedan bar det av till Jons jobb för att hälsa på och visa upp Isa för de som inte träffat henne. Vi är ju inte i Karlsborg så ofta, så det var lika bra att slå två flugor i en smäll.

På hemvägen hämtade jag upp ett paket på Pressbyrån med en Tradera-vunnen regnkappa. Gillar den! En vit från Didriksson. På sistone har jag ordnat med både vattentäta skor och nu kappa - låt det regna säger jag bara!

Och hemma i lådan låg en FBK-tröja till Jon och en ny mobiltelefon till mig. Båda från Tradera. Jag budade hem en mobil för ett tag sedan, men det visade sig att det inte var den modellen som det stod i annonsen. Den har nu blivit tillbakaskickad. Lite trist, men det fanns ju fler telefoner att buda på.

Jag var verkligen i behov av en telefon. I förrgår hade Jon både försökt ringa och skicka sms, men jag hade av någon oförklarlig anledning ingen tjänst. Inte mycket till telefon när den inte ringer. Nu ska jag lära mig den här nya. Jon har samma modell så till en början får jag lära lite av honom.

Idag var det dags för den tredje klädbytardagen på kort tid. Mölltorp idag och jag hade inte alls höga förväntningar då Mölltorp inte är så stort. Mest av allt var jag ute efter en overall till Ian då jag är osäker på om den han har passar hela vintern. Och jag hittade en! En jättefin blå Didriksson-overall för bara 200 kr, så jag blev genast jättenöjd. Dessutom hittade jag lite annat. Ian blev ju stormförtjust i den stora sopbilen!

Pulkan, inte rosa visserligen, kostade en tjuga, det blev nya gardiner till Isa, en fleeceoverall till Isa, samt en jacka, en filt, lite kläder och leksaker och ett sådant där badplagg med inbyggda flytdynor. Ett sådant plagg pratade vi om redan i somras som alternativ till att Ian vägrade simkuddar... Det känns verkligen som jag fyndat. Bara sopbilen skulle ny ha kostat vad allt det här kostade!

På hemvägen stannade vi till hos brorsan. Tänkte passa på när vi ändå var åt hans håll. Vi hade med lite fika, men blev bjudan på ett och annat gott och fick dessutom med oss lite smaskens som Jell-O och Poptarts hem som vi ska testa vid tillfälle. Han bor på andra våning så han hjälpte oss ner för vi hade ju kassen med grejer från honom, ett par barn och en hund och medan vi lastade in höll han en sovande Isa.

Nu hade man ju kunnat vara nöjd med de här fynden, men vi söker efter en passande hylla att ställa luftfuktaren på. Second hand-butiken i Tibro hade öppet så i omgångar gick vi in där i och med att barnen hade somnat. Någon hylla blev det inte men ett par fina och billiga skidhjälmar, en rosa och en svart, som kanske kan passa bra när i alla fall Ian ska åka pulka i vinter.

Vi hade inte varit hemma lång stund när det blev dags för skajpning med släkt i norr, efter det gjorde vi pizza i långpanna och alltsammans varvades med spring till tvättstugan. Nu är båda barnen nybadade, en hel del snor nersköljt i avloppet... och vi ska invänta läggdags för att kanske få till lite tid vid teven. Har visst inte sett en film sedan i mars... /Jenny

Våra intensiva dagar med Jons föräldrar är över för denna gång. Ian blev två år och Isa döpt och det var de huvudsakliga anledningarna till blixtvisiten. Vi hann ju med en hel del annat också som shopping, ett besök på lekplatsen, konstvandring, torghandel med mera. Men ikväll satte sig Ian och Isas farmor och farfar sig på tåget för att resa hem och vi var med till perrongen för att ta farväl.

Nästa besök är inte inplanerat, men vi hoppas att det inte dröjer alltför länge tills vi ses nästa gång. Tills dess har vi ju alltid Skype, även om livebesök förstås är bäst. Den här gången behövdes det inte alls någon längre isbrytning för Ian, för farmor fick både pussar och kramar ganska snart. Och den sista kramen utdelades där på perrongen strax innan tåget kom och det var så fint att se. Allteftersom barnen blir äldre kommer det att bli svårare och svårare för oss alla med dessa avsked.

Under perioden 13-21 september pågår en rolig, vacker och charmig konstutställning i Hjo Stadspark som heter Parklek. Sju konstnärer och elever från Hjo Konstskola bjuder på konst i den fina parken. Området är ju redan underbart härligt att besöka, men med detta arrangemang blev promenaden faktiskt ännu mysigare - sen hade vi ju underbart höstväder också som bidrog på ett mycket bra sätt.

Hjo är ju alltid värt ett besök, men passa på nu när parken är så här extra fin att ta en promenad bland all den tänkvärda, vackra och faktiskt skojiga konsten. Hela familjen kan ju hänga på och Nalle hade det också toppen!