Idag fyller min pappa 82 år. Stort grattis från oss! /Jon

Vi hann besöka både Universeum och Liseberg under göteborgsbesöket.

Efter att ha cruisat runt till GPS:ens vackra stämma ("Vänd där det är möjligt...") i Göteborg på jakt efter blocketvaror mötte vi upp med vänner utanför Universeum. Under tiden på skolan i Stöllet för ett tiotal år sedan lärde jag känna många härliga människor. Och jag hade dessutom turen att gå på samma kurs, få bo i samma hus och dela kök med finaste Lina.

Jag och Lina för länge, länge sedan...

Jag är jätteglad över att våra vägar korsades där och då och hon har lärt mig massor! Men hon bor i Skåne och vi bor där vi bor så vi har faktiskt bara träffats en gång tidigare sedan vi slutade på skolan. En del från den här tiden ser jag betydligt oftare, typ Jon...

Under dessa år har det hänt en massa saker i våra liv, både roliga och sorgliga, men vi har hållit kontakten och igår kunde vi ses live. Nu fick jag och Jon också chansen att träffa hennes man Yassine och deras ettåriga dotter Ruqayyah.

Lina med sin man Yassine och gulligaste lilla Ru.

På Universeum var det dinosaurietema och på terrassen fanns rörliga skräcködlor i fullstorlek som såg riktigt mäktiga ut. Bredvid den gigantiska Tyrannosaurus rexen kände i alla fall jag mig ganska liten...

En Tyrannosaurus rex blickar ut över Göteborg.

Dinosaurieutställningen finns att titta på till och med den 30 september och Universeum har öppet alla dagar. Men det finns ju mer än gamla forntidsdjur att titta på. Att vandra omkring i regnskogen bland apor, fåglar och andra djur är en spännande upplevelse. Och akvariehallarna är otroligt fascinerande. Jon menade på att han skulle kunna stanna där i timmar, och Ru blev allt lite förtjust i fiskarna hon med.

Håller käft...

På Universeum finns det också experimenthallar där man kan gå på upptäcktsfärd bland allt möjligt. Där finns det många prova på-aktiviteter för stora som små. Ru tog en liten tur ut i rymden...

Kanske världens yngsta astronaut...

Efter att ha ätit och vandrat runt på Universeum tog vi ut Nalle en sväng. Förra gången var det avspärrat på grund av bombhot när vi skulle gå mot Ullevi och den här gången var det en festival som kom ivägen. Men det fanns mycket att se och lukta på för Nalle ändå. När han var välrastad sammanstrålade vi åter med våra vänner - den här gången på Liseberg.

Men med min mage vågade jag inte åka något men det är något speciellt med att vandra omkring i parken också. Det var betydligt många fler människor än vi räknat med men vädret var ju så fint, inte alls regn som det först talades om...

En skön grön kanin satt och väntade på barnen (och oss...) utanför Kaninhuset.

Vi hade det jättetrevligt och det var så roligt att träffa Lina med hennes familj. Vem vet hur länge det dröjer till nästa gång, men vi pratade om att träffas på Liseberg nästa år igen... Liseberg är en speciell plats för oss, för snart sex år sedan förlovade jag och Jon oss här och innan vi for hem gick vi förbi just den platsen, vår plats på Liseberg.

Och nu har vi fått ännu fler fina minnen härifrån. Tack Lina, Yassine och Ru för en fantastisk dag! /Jenny

Det är inte lätt när vårt land är så avlångt.

Nu är Folke och Marianne på väg hem mot Piteå efter det här korta och intensiva besöket hos oss. Gångerna vi ses blir inte så många när avståndet är så stort, men desto roligare när besöken väl blir av. Och med allt som ligger framför oss alla nu kommer det att dröja flera månader tills vi får chansen nästa gång...

Våra gäster hade jättetur med vädret, fint och soligt, men när vi vinkat av dem och åkte hem från stationen körde vi rakt in i regnet. Lite passande ändå efter ett avsked.

Nalles flock krympte plötsligt till hälften men han fick en liten mysstund på soffan innan avfärd. Nu ligger han på bäddsoffan, som han fick tillbaka och slumrar, och i vårt hem är det tyst och lite tomt...

På perrongen vid Resecentrum i Skövde höll vi på att tappa hakan - tåget skulle komma in för tidigt! Det har aldrig hänt förr, men vi var självklart glada för det. Tågresan hade gått bra och vi for hem till oss och landade innan vi begav oss mot Karlsborg för att äta lunchbuffé på Sanny Thai, japp en thailändsk restaurang.

Vi tog oss mat, åt, tog om, åt, tog om, åt, tog om, åt, sprack och åt lite till. Jättegott och vi gjorde ett tappert försök att förbränna en miljontedel av allt gott med att gå en liten promenad på Vanäs udde. Sedan hemåt igen och slappade i soffan och där blev vi kvar.... tills alldeles nyss. Nu kallar en viss jyckes blåsa igen och efter det blir det nog en tidig kväll för det finns en planering för morgondagen också. Hoppas att ni också fick en fin start på helgen!

Idag var det tid för morfars begravning och nära och kära samlades för ett sista farväl. Det blev en mycket stämningsfull och vacker tillställning. Varken jag eller Jon är några frekventa kyrkobesökare, men jag tycker ändå att det är något speciellt med kyrkan. Det är inte vilken plats som helst och den känslan bidrog säkert till högtidligheten som infann sig. Samtidigt som döden var närvarande kändes det konstigt att sitta där med ett nytt liv i magen. Men det gav tröst. /Jenny

25 oktober 1915 - 6 mars 2012

I början av februari fyllde Hugo 11 år och en vecka senare var det Lovas födelsedag, hon blev 8 år. Så stora de blir de små! Ikväll var det dags för kalas. Det är inte lätt att hitta en lucka som passar alla, men ikväll hade inte ens Johan hockey att skylla på...

Det här var den första sammankomsten som jag varit på sedan illamåendet satte in, och jag var lite nervös. Men allt gick bra och dessutom gick det bra att äta så jag tog chansen, fast efterrätten kunde jag klarat mig utan för nu känns det lite konstigt.

Det blev alltså en kalasstart på helgen. Hoppas att den fortsätter så. Det enda som vi borde ta tag i är en storhandling för det börjar eka i skåp och skafferi. Trevlig helg till er! /Jenny

... får vi inte lika ofta som vi skulle vilja. Det är alltid roligt när någon tar sig lite tid och skriver några rader i vår gästbok. Idag fick vi en hälsning från en av mina äldsta vänner, Magnus. Han och jag gick i samma klass från förskolan och ända fram till examen i nian. Vi har med andra ord vuxit upp tillsammans, och fortsatt hålla kontakten genom åren.

Ett av våra stora gemensamma intressen, film, har varit ett starkt lim i vår bekantskap. Magnus har varit medregissör, medproducent, kameraman, rekvisitaansvarig, stuntman, sakkunnig, pyrotekniker, kreatör och inspiratör, för att inte tala om en fantastisk skådespelartalang, i ett otal av S/B Pictures storfilmer och sketcher.

Jag skulle kunna räkna upp hur många prestationer som helst, men då skulle detta inlägg bli alltför långt. Därför nöjer jag mig att konstatera att en bättre filmskaparkollega kunde jag knappast haft. Kanske kan vi någon gång framöver publicera några videoklipp från vår storhetstid? Vi får se...

Däremot kan jag inte motstå att lägga ut gästboksinlägget här, för jag blev väldigt rörd av att läsa Magnus vänliga ord. Det var så roligt att han, trots att jag stundtals kunde vara väldigt envis (snudd på diktatorisk) i mina åsikter om hur vi skulle göra, ändå minns vårt filmande med glädje.

Det gör jag också, och precis som Magnus är jag glad över att mina föräldrar gav oss en massa god mat så att vi hade tillräckligt med energi för att göra alla superfarliga (nåja...) stunts, och rekvisita så att det nästan inte gick att känna igen oss (ja, jag har spelat jungfru Maria med ett par tennisbollar innanför blusen...)!

Hur som helst, här är Magnus gästboksinlägg:

Magnus, du är en klippa och som klippt och skuren för rollen som pälsmösseförsedd rysk u-båtskapten! Du var också en fenomenal kvinnlig gymnast från forna öststaterna, men med tanke på att vi ju faktiskt är några år äldre nu, tror jag faktiskt att just den rollen idag skulle gå till någon annan. Det gör fortfarande ont i kroppen bara att tänka på den scenen... Men det var en fantastisk prestation! Lite "don't try this at home", fastän det var just det vi gjorde...

Spadriga, tavarisch! Kul att höra av dig. Lev & må! /Jon