Sista dagen mina föräldrar var på besök ville vi bjuda på något extra. Jag gjorde Pers svampsoppa, något av min paradrätt. Till denna mustiga soppa serverade vi en minst lika god ädelostpaj. Den fina dukningen stod Jenny för.

En skål för alla roliga saker vi gjort den gångna veckan. Och sedan var boxen med Umbala-vin slut. Gissa vilket glas som är Jennys...?

Desserten var nog ändå godast. Det var inte Annas paj, inte heller någon annans paj. Det var ananaspaj! Med vispgrädde och glass. Mmm!

Mätta och belåtna och med mycket ny energi till tankeverksamheten, högg vi in på en omgång Sequence, tillsammans med Kristina. Pannor lades i djupa veck...

(Observera den mycket moderiktiga lila färgen bland damerna.)

Någon har visst bestämt att allt roligt förr eller senare måste ta slut. Varför då? kan man ju undra. Hur som helst blev det dags att skjutsa mamma och pappa till Resecentrum och norrlandståget. De verkade mycket nöjda med sin semesterresa.

Jag och Benke vinkade av dem när tåget tuffade norrut och lämnade stationen. Det är tråkigt att en vecka måste gå så fort ibland. Men vi har haft skôj - det kan alla bilder (och kvitton) bevisa!

Trevlig hemresa, kära mor och far. Kom snart tillbaka! /Jon

Igår kväll tog vi det lugnt lite här och var på hotellet. Kristina och Marianne satt på havsutsiktsrummet och hade det trevligt, och blött...

Jag och Nalle gjorde hotellets närmiljö osäker och njöt av en uppfriskande regnskur... Efter det roade jag mig med att sortera i min necessär.

Jon, Benke och Folke satt i loungen vid storbildsteven och såg Luleå slås ut av Skellefteå.

Hämtmat i all enkelhet.

När våra gäster landat, och efter att ha sett dagens avsnitt av Hem till gården (min och Jons gamla favoritserie!) vankades det mat. Vi började i all enkelhet med hämtmat. Och varifrån hämtar man godaste maten? Jo, från Tibro Bar & Grill förstås.

Det blev två pizzor, en halvt inbakad pizza, en stripstallrik, en pitabrödstallrik och en dagens med fisk och stekt potatis. Och det är så man mättar sex vuxna människor!

Fast det gick visst att trycka ner lite bullar och bananmuffins. Några goda kardor, som Marianne fraktat de över hundra milen fick också sätta livet till. Nu rök även den vita chokladmoussen som dekorerades fint med hallon, blåbär och mango.

Vit chokladmousse med hallon, blåbär och mango.

Efter maten tog alla det lilla lugna och vilade ut lite här och var i hemmet. Men snart behövde en hund rastas, DVD-spelaren behövde också luftas med film som underhåller Jon och pappa Folke. Marianne har tagit en andlig tripp med min mamma Kristina och är på seans. Här roas alla!

På tal om roas... Nu blandas det dialekter hej vilt här. Väschötska möter norrländska - och pitemål. Folke var inte sen att ställa upp på ett litet smakprov. Varsågod och njut!

Dialektprov.

Ja, så skôj har vi här! Imorgon däremot blir det sjukhusbesök för Jon, inte lika roligt. Bara att hålla tummarna för att Jons fot läker som den ska.

Hoppas att ni har haft en bra dag, allesammans! Många kramar till er. /Jenny

Nu har Folke och Marianne kommit! Den här gången var tåget nästan i tid, de kom 9.34, mot utsagt 9.27 så det får vi vara glada för. Nu ska vi umgås!

Nalle har redan hunnit bli bortskämd utav farmor och farfar...

I eftermiddag hade vi lovat att passa mitt brorsbarn Hugo under några timmar. Jag tänkte att vi skulle börja med att äta lite kvällsmat och bakade därför bröd innan han skulle komma.

Vid fem kom Hugo, och efter att först ha tittat på lite bilder på datorn, bland annat från förra sommaren, satte vi oss ned och åt. Och de nybakade bröden var ett uppskattat påhitt.

Och vad är en fredag utan fredagsmys! Allesammans intog soffan med lite gott att äta av den sötare sorten. I det här skedet försvann många utav de färgglada chokladbollarna...

Hugo passade också på att lära oss en hel del om favoritbandet Lasse-Stefanz. Han försökte även få oss att gå på bio och se Åsa-Nisse-filmen Wälkom to Knohult. Den hade han sett. Och han är den ende som vi hört tycka om den filmen, så vi lyssnar nog inte på Hugo i det fallet. Han tyckte till och med att det skulle komma en uppföljare...

Jag fick välja film för kvällen och jag valde en utav mina favoriter: Kung Fu Panda! Nu blev det visserligen med svenskt tal, men det gick lika bra det. På den ska det komma en uppföljare i sommar.

Vi fick några riktigt mysiga timmar tillsammans. Tack för besöket, Hugo! /Jenny

Ikväll blev vi oväntat bjudna ner till restaurang Solvik på hemmagjord pizza. Vi tyckte att det passade bra som grädde på glassen vi just ätit och tackade redan proppmätta ja. Vegetarianen i sällskapet hade dessutom turen att få sin pizza bakad i vedspisen. Jättegod kvällsmat!

Tyvärr fanns inte den underbara kolsyrade drycken med lagom hög sockerhalt i föräldrahemmet. Då fick det näst bästa duga - mjölk. Och denna gång från det närliggande mejeriet i Hjo - Hjordnära. (Därifrån köper vi faktiskt också när det finns.) 

På Gammeldags mjölk ligger fetthalten på mellan 4-4,2% men det stör oss inte alls. Mjölk är nyttigt och om fetthalten är några procent lägre eller ej spelar ingen roll. Ganska liten skillnad i det stora hela av allt man äter och dricker.

Sedan kanske en del inte gillar att det smakar lite mer grädde - men det är en annan sak.

När jag var mindre köpte mina föräldrar ofta mjölk direkt från en närliggande bondgård och då fick vi minsann stå och skopa av gräddlagret som blev. Men det kändes både gott och nyttigt.

Pizzabagarn visade stolt upp sina skor som pizzabagerskan nyligen köpt till honom - nu kan han gå hur långt som helst. Och det gör han ibland, men då är pizzabagerskan där med sin ugnspade och rätar upp i ledet.

Pizzabagaren har nämligen en liten underlig besatthet av träskor och tror att dessa sorts skor lämpar sig till såväl vardag som begravning... Men nu har han alltså fått bättre skor att vandra i och nu väntar långa romantiska promenader tillsammans för pizzaparet.

För det här paret väntar sängen. Där ska vi försöka att somna, de stormande vindarna utanför fönstret till trots. Godnatt på er. /Jenny

Lovas inbjudningskort till kalaset.

I eftermiddag har vi varit på barnkalas. Båda mina brorsbarn, Hugo och Lova, fyller år i februari med bara en veckas mellanrum, så vi var ditbjudna och "skämde bort" dem lite grann...

Några presenter från oss till barnen.

Hugo och Lova har nyligen flyttat in i huset som deras föräldrar till stor del varit med om att bygga - Fagersannas nyaste hus. Och visst var det fint! Allt kändes mycket stilrent och självklart väldigt fräscht. Fina öppna ytor och rådjur alldeles utanför fönstret.

Insidan på Fagersannas nyaste villa!

Lova var inte sen att ge oss en liten guidad tur och började med sitt rum. Hon såg väldigt stolt ut när hon visade upp det och verkade särskilt gilla de rosa stjärnorna på väggen.

Lova visade glatt upp sitt nya rum.

Vi bjöds på tacogömma med valfri dryck med flertalet andra släktingar, och i kulisserna lurade deras söte lille kisse. Den må vara hur gullig som helst men den sätter ändå igång Jons allergi och besöket blev inte så långvarigt.

Gullige Grane satt och tryckte i garderoben.

Johan ställde upp som hundvakt och Nalle verkade haft det toppen med honom under tiden som vi kalasade. Men så vid fem var det dags för hockey, nåja hockey och hockey - det var Johans favoritlag Leksand som skulle spela och då hade han inte längre tid för Nalle, eller någon annan heller för den delen.

Vi hade hursomhelst jättetrevligt på kalaset och det var roligt att träffas! /Jenny, och Jon

Gösta Gustavsson

Många utav oss har förlorat de som stått oss nära. Idag för tre år sedan dog min farfar. Både han och farmor stod mig närmare än vad vad många andra någonsin kommer att göra. 

Min farfar var för mig en mycket unik människa, och de som kände honom håller säkert med mig. Han gjorde skillnad, så mycket skillnad att han 1992 blev vald till Årets tibrobo med den fina motiveringen medmänniska.

Men efter en magoperation för blödande magsår vände allt. I mina ögon hade han en orolig själ som ibland sken igenom och stundom var han deprimerad, värre blev det efter operationen. Han gick ner mycket i vikt, fick besvär med att äta... Och allteftersom kilona försvann tynade även livsglädjen bort. Men han kämpade på, för oss i familjen och vännerna - och för farmor.
Men jag tror att han många gånger önskade sinnesfrid genom att slippa ifrån jordelivet.

Jag har honom att tacka för mycket, många skratt och upptåg. Han öppnade mina ögon för poesi, för Nils Ferlins underbara verk. Han var en mycket humoristisk människa. Men gick han för långt med sina påhitt fick han farmors onda öga - och det var en grym blick hon kunde ge honom ibland.

I ett brev som han skickade till mig en gång beskrev han deras kärlek:

"Vi sitter nu vid vårat fin-fina köksbord i furu. Farmor läser H-journal. Vad hon läser vet jag ej. Allt är så lugnt här i vårat vackra kök. Och vi älskar oss båda så djupt och jag kan inte minnas, att vi en enda gång på 60 års sammanboende, en enda gång grälat eller höjt våra vackra röster emot varandra. Utan här är det alltid ömma och goda tonlägen i alla våra ljusa, korta dagar. Farmor snarkar om nätterna. Det är för mig som den ljuvaste musik. Som jag gärna sitter på sängkanten och lyssnar på. Någon gång kan hända hon släpper en fis som då strömmar mot mitt goda luktsinne. Det är för mig en sådan underbar njutning som ej går att i ord beskriva.

Helt fantastiskt gott!"

Bara fem månader efter att farfar dött, dog även min farmor. Sorgen efter farfars bortgång blev för stor och hon dog av ett brustet hjärta. Vem kunde ana att mitt livs första två begravningar skulle komma att bli för just de två personer som haft ett sådant enormt inflytande på hela min uppväxt. Jag saknar dem båda enormt mycket.

2008 var ett tungt år för mig och Jon och för att i alla fall få en trevlig avslutning på eländet bestämde vi oss för att gifta oss. Att vi valde att ta över farmor och farfars bröllopsdag, den 30 november, kändes självklart och gjorde det hela extra speciellt.

Idag tänker vi extra mycket på dig, farfar, och läser "Håhå-jaja, håhå-jaja, du gamla gubbe grå" till din ära. /Jenny

Farfar och farmor häpnas över micropopcorn.