Gösta Gustavsson

Många utav oss har förlorat de som stått oss nära. Idag för tre år sedan dog min farfar. Både han och farmor stod mig närmare än vad vad många andra någonsin kommer att göra. 

Min farfar var för mig en mycket unik människa, och de som kände honom håller säkert med mig. Han gjorde skillnad, så mycket skillnad att han 1992 blev vald till Årets tibrobo med den fina motiveringen medmänniska.

Men efter en magoperation för blödande magsår vände allt. I mina ögon hade han en orolig själ som ibland sken igenom och stundom var han deprimerad, värre blev det efter operationen. Han gick ner mycket i vikt, fick besvär med att äta... Och allteftersom kilona försvann tynade även livsglädjen bort. Men han kämpade på, för oss i familjen och vännerna - och för farmor.
Men jag tror att han många gånger önskade sinnesfrid genom att slippa ifrån jordelivet.

Jag har honom att tacka för mycket, många skratt och upptåg. Han öppnade mina ögon för poesi, för Nils Ferlins underbara verk. Han var en mycket humoristisk människa. Men gick han för långt med sina påhitt fick han farmors onda öga - och det var en grym blick hon kunde ge honom ibland.

I ett brev som han skickade till mig en gång beskrev han deras kärlek:

"Vi sitter nu vid vårat fin-fina köksbord i furu. Farmor läser H-journal. Vad hon läser vet jag ej. Allt är så lugnt här i vårat vackra kök. Och vi älskar oss båda så djupt och jag kan inte minnas, att vi en enda gång på 60 års sammanboende, en enda gång grälat eller höjt våra vackra röster emot varandra. Utan här är det alltid ömma och goda tonlägen i alla våra ljusa, korta dagar. Farmor snarkar om nätterna. Det är för mig som den ljuvaste musik. Som jag gärna sitter på sängkanten och lyssnar på. Någon gång kan hända hon släpper en fis som då strömmar mot mitt goda luktsinne. Det är för mig en sådan underbar njutning som ej går att i ord beskriva.

Helt fantastiskt gott!"

Bara fem månader efter att farfar dött, dog även min farmor. Sorgen efter farfars bortgång blev för stor och hon dog av ett brustet hjärta. Vem kunde ana att mitt livs första två begravningar skulle komma att bli för just de två personer som haft ett sådant enormt inflytande på hela min uppväxt. Jag saknar dem båda enormt mycket.

2008 var ett tungt år för mig och Jon och för att i alla fall få en trevlig avslutning på eländet bestämde vi oss för att gifta oss. Att vi valde att ta över farmor och farfars bröllopsdag, den 30 november, kändes självklart och gjorde det hela extra speciellt.

Idag tänker vi extra mycket på dig, farfar, och läser "Håhå-jaja, håhå-jaja, du gamla gubbe grå" till din ära. /Jenny

Farfar och farmor häpnas över micropopcorn.

 

Marianne

19 februari 2011 07:35

Nog förstår jag saknaden efter dessa fantastiska människor Jag hade förmånen att lära känna dem. Astrid lungn och Gösta en spelevink. Må de vila i frid.

Jenny och Jon Sjöberg

19 februari 2011 07:43

Det var mycket fint skrivet av dig, tack så mycket. En spelevink var en mycket träffande beskrivning av farfar.

 

Gun-Hilde

19 februari 2011 23:56

Jag har också förmånen att ha träffat din farmor och farfar. Jag har växt upp bara några hus från dom så jag känner dom ganska väl särskilt din farfar. Jag kan komma ihåg hur härligt det var på den tiden när man kunde möta Gösta på väg upp för våran källartrappa efter att han hämtat en öl där. På den tiden kunde man gå till varandra och låna något även om ingen fanns hemma. Nu måste man låsa jämt och man går inte till någon utan att man blir bjuden. Synd att det inte är så nu.

Jenny och Jon Sjöberg

20 februari 2011 08:37

Godmorgon! Vi skymtade er flock nu på morgonpromenaden...

Roligt att du också har minnen från dem. Önskar att jag kommit ihåg mer...

Ja, det var annorlunda förr... Tycker att polisbilen varit i Fagersanna oroväckande mycket också på sistone. Har inte nämnt det i bloggen men jag såg den både i onsdags och i torsdags. Får inga bra känslor.

Här har vi ju i alla fall en vakthund som säkert inte släpper någon främling förbi i första taget... ;)

Jag tror att folk tinar upp och blir lite mer öppnare så fort det blir sommar!

Hoppas att ni får en fin vecka! /Jenny, och Jon och Nalle hälsar

 

Spanaren

2 mars 2011 10:53

Mina ögon tåras och jag ryser över denna fina bild och din fin text till dina 2 älskade farföräldar. Du måste bara tävla med denna bild i någon fototävling ... urbra *tummen upp*. Så vackert att hedra detta par med att gifta sig på deras bröllopsdag. Du är en fin själ du/ kram

Ps Din mamma bad mig läsa detta och det tackar jag glatt henne för ;.)

http://spanaren55.bloggplatsen.se

Jenny och Jon Sjöberg

2 mars 2011 11:04

Ja, jag hoppas att det gick fram hur mycket farmor och farfar betytt för mig. Tänker på dem ofta. Vissa dagar är lättare än andra... Är så tacksam över tiden jag fick tillsammans med dem.

Ps. Ska genast tacka mamma... ;) /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I veckan drog jag med Lin och Sia ut på en liten utflykt. Vi hade en samling innan där vi med bildstöd gick igenom vad som skulle göras. Sedan tog vi tag i att packa fika i ryggsäckar, toabesök och påklädning. Med hjälp av Naturhistoriska riksmuseets...

Nu har något av barnen missat skola det här läsåret på grund av sjukfrånvaro. Efter kyrkgruppen i tisdags kräktes Loe. De hade då varit i badhuset och även om vi misstänkte att det berodde på att han fått i sig klorvatten så kunde vi ju inte vara säk...

Lin och Sia har tillverkat glitterflaskor, ett enkelt men väldigt fascinerande pyssel. I genomskinliga plastflaskor hällde vi olika sorters färgat glitter och diverse småsaker som stjärnor och annat roligt innan vi fyllde upp flaskorna med vatten. Ko...

  Det här pysslet imponerade faktiskt lite på Lin när vi gjorde det, för det var något som hon inte sett innan. Och vid första kollen på utskriften ser allt huller om buller ut, men efter målning och vikning sker det magiska. För i en vinkel bli...

... och så var det inte mer. Och det var inte bara vädret. Kråkfåglar har varit på det igen. Får väl köpa penséer eller nåt istället då...   ...