I det här huset i Ölmstad, strax söder om Gränna, mottogs vi så fint av Signhild, för oss mer känd som Skrivmoster och hennes man Erik. Det är tack vare bloggen som vi lärt känna Skrivmoster och det gjorde förstås sitt att hon i begynnelsen bodde i Piteå.

Men det gör de inte längre. Längtan efter barnbarnen växte allt starkare och de fattade det stora beslutet att lämna Norrbotten för Småland. I somras bar flyttlassen av och vi hade lovat att komma och hälsa på när det lugnat sig för dem. Besöket blev av idag!

Vi hade med oss en inflyttningspresent med lite smått och gott ihopplockat av Blommans här i Tibro. Men det var fler presenter i omlopp. Ian fick sin ettårspresent: en racerbil! Ikväll har den kört några varv här hemma hos oss också, så den var mycket uppskattad. Tack, tack!

Vi bjöds på mat, goda ost-, broccoli- och skinkpajer, och mumsig fika både före och efter maten. Dessutom hade de sitt yngsta barnbarn på besök så Ian fick en lekkompis. Ibland följde han henne väldigt noga med blicken. De var så söta att titta på. Och även Signhild och Erik, vars tur det nu är att besöka oss, är ett fint par och så här se de ut:

Förra helgen var vi i Sundsvall för att träffa nära och kära, idag blev det det här besöket. Det är allt bra trist att vi bor i ett så avlångt land för det blir ju lätt lite flängande. För oss blir det dock lugnt ett tag... bortsett från att Jon måste iväg med jobbet till Stockholm igen... och att vi vill besöka Liseberg och julmarknaden där, men det får bli i samband med vår femårsdag som gifta. Men utöver det så tänker vi i år inte åka längre än till Skövde! /Jenny

Idag gick sällskapet ut på restaurang för att i ungefär en månad i förskott äta tillsammans och fira att Marianne fyller 70 år. Sällskapet är galet förtjust i mat från Asien och just därför hamnade vi på en thairestaurang: Chaow praya river.

Vi har förresten ätit väldigt mycket under hela den här vistelsen i Sundsvall. Hotellet står ju för frukosten men också för eftermiddagsfika och även kvällsbuffé. Denna mat har ingått i bokningen och för oss med småbarn har det varit smidigt med mat på kvällen så vi sluppit krångla oss ut med en halvt trött och halvt småflörtad Ian.

Och är det födelsedagsfest ska man ju självklart klä upp sig och det hade småkillarna gjort. Men Loke var inte överförtjust i uppmärksamheten hela tiden...

Vi andra hade väl gjort vad vi kunnat med det som var, och var väl inte på något vis fula så att det störde någon, men att toppa Ian och Loke var ju inte att tänka på. De var ju verkligen supersöta!

Restaurangen var väldigt mysig och hade verkligen charm med många fina detaljer, ljussättning och träsniderier. Vi hoppas att Marianne uppskattade sitt tidiga födelsedagsfirande. Vi tycker också att det var jättekul att det till slut blev av att vi träffades "live" allesammans och får hoppas att det inte dröjer för länge till nästa gång.

Loke 4 månader, Jon 437 månader och Ian 13 månader.

Klart att Nalle är med och träffar släkten också.

Ians farmor och farfar bor 110 mil från oss, och det kändes som en alldeles för lång bilresa att göra med Ian. Att träffas halvvägs i Sundsvall var en betydligt bättre idé.

Tre rum bokades in på Clarion Collection Hotell Grand i Sundsvall: ett för oss, ett för farmor Marianne och farfar Folke och ett rum till Jons syster Eva, hennes sambo Ola och deras nybakade lille kille Loke. Att träffa Loke för första gången, och att Eva och Ola skulle få träffa Ian var några anledningar till träffen, men också att Marianne fyller 70 år i slutet av november. Det är ju ganska stort bara det. Men för inte så länge sedan återupptog Marianne kontakten med en väninna från förr: Irja. Och det slutade med att ännu ett rum bokades, så att även hon kunde komma hit. Marianne och Irja hade inte träffats på 42 år, så det var verkligen på tiden!

Vi kom upp en dag tidigare för att få lite extra tid till återhämtning, för det var en ganska anstängande resa. Trots allt gick den ändå bättre än väntat. Dock var det inte så här glada miner hela resan... vi måste ju spara några till hemresan också. ;)

Resten av gänget ramlade in följande dag, det vill säga igår. I hotellets foajé välkomnade vi varandra. Och när Marianne fick syn på Irja tjoade hon till så att det säkert hördes ända hem till Piteå...

Loke hade till skillnad från Ian lite mer bråttom ut i den här världen och kom sju veckor för tidigt. Ian drog ju över tiden med nästan tre veckor istället... Men nu är Loke en stor liten kille!

Med dessa avstånd som långa landet skapar, ses vi ju inte så ofta precis. Farmor och farfar hälsar på titt som tätt, men nästa gång som vi ser Loke med föräldrar blir väl vid en eventuell resa till Ullared och Liseberg nästa år... Men den här mötas-halva-vägen-resan ordnade i alla fall en träff på riktigt!

Och vi fick träffa Iille Loke, Ians kusin, för första gången. Och Eva fick träffa sitt fadderbarn för första gången. Det känns så otroligt att Ian har varit så där pluttig någon gång, men det har han ju. /Jon

Jag tillsammans med systerson Loke, son Ian och syster Eva.

... med Ians farmor och farfar igår. Men den som verkade känna igen deras röster bäst var Nalle som kom och la huvudet på sned så där charmigt när de pratade. När farmor började sjunga och pratade om att Skellefte' vann uppfattade också Ian att det var några bekanta där på skärmen. Härligt med teknik när den används positivt!

För att verkligen få till lite tacomys (fast det blev med tortillas, men ändå...) någon gång passade vi på att äta det redan till lunch. Våra helger har rusat förbi på sistone och på kvällarna har det inte blivit av. Men nu har vi klarat av Ians första tacomys.

På förmiddagen var jag iväg och klippte mig. Men jag trivs inte hos frisörer. Mitt hår är helt hopplöst och jag klipper mig bara för att jag måste, nöjd blir jag aldrig. Nu är det i alla fall kortare och framförallt tunnare - för jag och Nalle har ju typ lika tjockt hår.

På eftermiddagen kom familjen Sandén förbi och jag fick min obligatoriska födelsedagspresent - nagellack. En kul grej som jag och Jenny har hållit på med i åratal. Ingen av oss får till några fina långa naglar så bakom presenten finns en del ironi.

Nalle trivdes med att ligga i soffan hos Fredrik och ha det gott medan Hilda försökte underhålla en svårflörtad Ian. /Jenny