Jag saknar er så mycket. Dagarna som passerar utan att jag inte tänker något på er är få. Det finns så mycket som påminner mig om er, och ni lärde mig så mycket och gav mig så många härliga minnen.

I somras växte det rabarber i trädgården och jag tänkte tillbaka på den gången då du farfar, tog ett stort blad, höll det framför ansiktet och var "rabarbermonstret", och äpplena i trädgården påminner om ditt äppelmos farmor - inget äppelmos smakade godare än ditt. Bullarna var också bäst, och jag är väl knappast ensam om att tycka att dina köttbullar var fantastiska. 

Ibland glömmer jag bort att ni inte finns med oss längre, fastän sex år har gått. Ibland inbillar jag mig att jag ser dig komma på din cykel, farfar. Kanske på jakt efter en burk att panta...? Ibland inbillar jag mig att du är hemma i köket och sitter och tittar på dina fåglar, farmor. Du tyckte ju så mycket om dem, och givetvis luktar det mat eller nybakat i ditt hem.

Men det är bara ibland. Oftast önskar jag att ni fortfarande fanns kvar hos mig. Jag hade så gärna velat att ni skulle ha träffat mina barn, Ian och Isa. De är så fina och jag älskar dem över allt annat.

Idag var de med till Minneslunden och när de blir äldre ska jag berätta om er. Jag kommer berätta att ni var de finaste och mest generösa människor jag mött. Jag kommer att läsa Ferlins dikter för dem. Jag kommer förklara att man aldrig kan ta för mycket smör när man lagar mat eller bakar.

Jag älskar er och är så tacksam för alla stunder som vi fick tillsammans. Jon är också tacksam, det vet jag. Han kom att se på er som sin farmor och farfar också. Vi älskade båda att vara hos er. Och jag kände mig mer som hemma hos er än någon annanstans. Så mycket blev aldrig mer detsamma efter att ni försvann.

I eftermiddag tände jag ljus och tänkte om möjligt ännu lite mer på er. Livet fortsätter, det går vidare. Tiden stannade inte som jag innan trodde att den skulle göra utan er. Ni var inte odödliga, men våra minnen kan ingen ta ifrån mig.

Jag ska minnas er så länge jag lever och vill jag tro att ni sitter och löser korsord eller stickar eller att ni rensar blåbär tillsammans så gör ni det.

Och ibland kommer jag önska att någon kunde ta den här stora saknaden ifrån mig, även om det är den som kommer att göra er oförglömliga för mig. Sorgen och kärleken går hand i hand.

Men vad hjälper det en människa att kinderna blir våta...? /Jenny

 

Marianne

2 november 2014 07:29

Att sakna sina nära och kära som inte längre finns bland oss är vi ju många som gör. Att Astrid och Gösta får ett sådant fint brev från sitt barnbarn gör säkert att de ser det från sin himmel och ler.

Jenny och Jon Sjöberg

2 november 2014 07:32

Jag saknar dem något otroligt, och känner en sådan lycka över att jag fick ha dem i mitt liv så länge.
Och som farfar sa: "Framåt heter spelet". /Jenny

 

Skrivmoster Signhild

2 november 2014 12:11

Så äkta och fint skrivet! Önskar att någon ska känna likadant när vi inte längre finns. Min mormor gjorde ett djupt intryck på mig och jag tänker ofta på henne. De övriga hann jag aldrig få någon relation till för de dog tidigt. Du bär fina minnen med dig men även en saknad. Jag hoppas att de känner och läser dina varma och kärleksfulla ord. Kram och ha en fin söndag!

Jenny och Jon Sjöberg

2 november 2014 14:39

Att lämna jorden saknad, om ens bara av någon, måste väl betyda att man gjort något rätt.
Du har massor med människor i din närhet som kommer att minnas dig under en lång tid framöver när tiden tar slut.
Men dit är det ju jättelångt kvar! /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den stora älgvandringen har dragit igång på SVT och till och från har vi livesändningen på. Så igår, på Världsbokdagen, drog jag igång ett älgtema med Lin och Sia. Men vi började på boktemat och såg avsnittet om Världsbokdagen med Greta Gris och så l...

Idag firas Världsbokdagen runtom i världen och vi smygstartade uppmärksammandet redan igår när vi besökte biblioteket för sagostunden. Utöver det vanliga fick alla barnen välja en Pixi-bok att ta med sig hem i present. Böckerna passade vi på att läsa...

  Lin ville ha en massa småflätor i håret så jag flätade på och satte fast färgglada loomband. Och som om inte det var festligt nog så blev det också en ansiktsmålning!   Efter en tid tog vi ur flätorna och då blev det förstås väldigt vågigt...

Ian och Isa kämpar vidare med försäljningen ur sina gröna majblommeväskor. Och efter att ha betat av närområdet med dörrknackning har centrum blivit nästa plats för försäljning.     Vid ett av tillfällena var Sia med som "reklampelare" oc...

I veckan drog jag med Lin och Sia ut på en liten utflykt. Vi hade en samling innan där vi med bildstöd gick igenom vad som skulle göras. Sedan tog vi tag i att packa fika i ryggsäckar, toabesök och påklädning. Med hjälp av Naturhistoriska riksmuseets...