Kanske inte hela tiden men till stor del i alla fall. Och det tillsammans med härliga, nya vänner. Ians tjejkompis kom på besök idag och de leker så sött tillsammans. Men den här gången drog faktiskt Ian sig undan och gick och sov middag en stund. Det var lite förvånande, men är man trött så sover man. I alla fall om man heter Ian i det här hushållet. Ian som förresten tyckte att halv sex var en lämplig tid att väcka sina sömniga föräldrar och göra morgon idag. Vi lyckades dock dra på det lite... Resten av kvällen ska också tillbringas i soffan för det blir Melodifestival för vår del. Imorgon blir det också soffan under eftermiddagen för att se hockey-finalen. Vi hade ju hoppats på att dagen skulle ha bjudit på fler svenska framgångar, men ett guld i morgon duger bra det också.

Jag och Ian promenerade till kyrkan och sånggruppen för vi skulle luncha med Jon efteråt. Han skulle hämta oss efter sin tid för blodgivning. Ian höll igång i kyrkan där husmor hade hittat prinsesstårta som det utöver den vanliga fikan bjöds på. Ian vägrade ju förstås tårta men jag smakade en bit. Och vad som mer hörde till det ovanliga var att Ian varit vaken hela dagen. Det har aldrig hänt, han har alltid velat eller behövt sova en stund men idag fanns det annat att göra. Elin och Theméa följde med oss från kyrkan och vi lunchade tillsammans allihop. Jon for tillbaka till jobbet och tog Nalle med sig. Ian och Theméa underhöll sig med bokläsning, innebandy, musikfilm - ja, väldigt mycket. Och jag trodde faktiskt att Ian skulle somna som han brukar, men inte då. Elin och Theméa stannade ända till sextiden och energin blev väl lägre allteftersom. Men kvart i sju var det kört för Ians del och han somnade i min famn och då var det inte mycket att göra. Pyjamas och ny blöja hade han fått men det gick visst bra att somna utan välling. Nu ska det bli mycket intressant att se om han sover bättre eller sämre i natt efter dagens långa playdate. /Jenny

Vid niotiden ringde en kille och berättade att han skulle komma och leverera vår beställda soffa "om en liten stund". Och vissa yrkesgrupper verkar verkligen ha sitt eget sätt att se på tid. För mig rör sig en liten stund om kanske runt fem minuter - inte två timmar! Men soffan kom i alla fall och det regnar eller snöar inte så den får stå ute tills Jon kommer hem. Golvet i källaren är ju långt ifrån lagt så det är verkligen ingen brådska med annat än att få in soffan i huset. Fast lite nyfiken på om den är någorlunda skön att sitta i är jag ju förstås.

Therese med John i famnen och Ellen i babysittern.

Men nu hade jag och Ian jättefint besök under tiden, så vi behövde verkligen inte bara gå och vänta. Therese kom förbi med sina två yngsta barn, John drygt två år och Ellen drygt två månader. Therese är en bland många nya bekantskaper som barn har öppnat dörren för. Tror aldrig att jag känt eller känner till så många vuxna och barn som nu - tack vare Ian. Det är jättekul! Mycket barnprat blir det, men det är ju inte så konstigt. Alltid roligt att lära sig något nytt eller dela med sig av något. /Jenny

Vi har ju tidigare nämnt att det här verkligen är ett babyboom-år. Prinsessan Madeleine, Marcus Hellner och en massa andra helt "vanliga" människor ska ha barn. Och ett par stycken har redan kommit till världen.

Förra helgen föddes det en Elliott som vi gav en liten present till. Men först ut var Daniel som kom en månad för tidigt den 8 januari. Daniel med familj var vi och hälsade på idag. Lillen fick paket men även den stolta storasystern fick en liten present.

Vi bjöds på en massa godfika, men Ian har ju inte alls fått fart på sötsmaklökarna och jag hade ju inte lyckats behålla frukosten... Jon fick äta för oss båda istället, och jag tror att det gick ganska bra. /Jenny

Hela familjen med nyaste tillskottet.

Innan i somras hade jag inte träffat Linda sedan vi tog studenten. Och hur länge sedan det egentligen är behöver vi inte gå inte på, men en sisådär två, tre år. Ungefär. ;) Linda har under större delen av tiden sedan dess hållit till ute i stora vida världen, långt bort från Tibro där vi bor.

Nu har hon avslutat ett vända på Irland och är redo för nya utmaningar på ännu obestämd plats. Idag fick hon dock stå ut med att vi malde på om småbarnslivet. Jag och Jon har ju mest det att prata om...

Först åt vi thaibuffé innan vi var här och lät oss bli underhållna av Ian, och Nalle fick en hel del kel. Han mådde riktigt gott!

Nu återstår att se om det blir att vi ses någon gång innan det bär iväg igen för henne. Och även om jag talade varmt om Norrbotten, som inte alls är öken, så lutar det nog inte åt den destinationen ändå... /Jenny

I eftermiddag kom Ians mormor och morfar och hälsade på. De överlämnade några julklappar till honom, men Nalle var inte bortglömd han heller. Leksak och grisöron till honom! Ian fick bland annat en traktor med djur på flaket som han blev förtjust i. Traktorn både rörde sig om man tryckte på den och gav ljud ifrån sig. Men en lite lässtund hanns det med också där Ian kunde visa vad han lärt sig i pekboken.

Vi får svälta och äta tråkig mat när gästerna farit... Idag premiärbesökte vi Kathy Thai, som öppnade för cirka två månader sedan här i Tibro. Vi åt lunchbuffé och maten var jättegod och miljön riktigt fin. Ian hittade ett och annat att äta också, och höll sig lugn i en stund i alla fall så vi fick äta.

Vi kommer säkert att återvända hit, men då på egen hand för nu närmar det sig avfärd för Ians farmor och farfar. Efter det väntar några lediga dagar tillsammans innan Jon börjar om igen på tisdag.

Våra gäster har blivit förkylda här, de verkar ha tagit med sig något uppifrån som blossat upp, så vi hoppas att resten av oss klarar sig. Vill inte bli sjuka! Att må illa och kräkas räcker, men det är ju inget som smittar.

Jon har dessutom blodgivning i nästa vecka och då får han inte vara sjuk, och nästa helg ska vi till Karlstad och se hockey. Det vill vi inte missa! Även om matcherna mot Leksand inte har slutat på något bra sätt hittills.

Nu lite nedtrappning innan avfärd mot norrlandståget. /Jenny

Det är inte ofta jag ser bio nuförtiden, av självklara skäl. Ännu mer sällan ser jag biofilmer som baserats på böcker, också av självklara skäl. (Jag läser sällan böcker, och de jag läser, läser jag så väldigt långsamt...)

På nyårsdagen var jag dock på bio med mina föräldrar (händer ju inte heller så ofta), och vi såg Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

När jag hörde att Robert Gustafsson skulle spela rollen som Allan Karlsson, blev jag lite orolig. Jag såg framför mig hans överdrivna "gubb-karaktärer" från till exempel Gustafsson 3 tr., fast jag blev glatt överraskad. Han gör en väldigt nedtonad hundraåring (flera pluspoäng för sminket!), som likt Forrest Gump reser genom världshistorien - och påverkar den.

Boken innehåller många fler äventyr än vad som ryms på knappt två timmar film, och en del av storyn har ändrats för att bättre passa formatet. Ändå räcker det och blir över för att bli en riktigt underhållande rulle, väl värd att se. Flera bra skådisar, men bäst i mina ögon är David Wiberg som Benny, den velige korvkioskinnehavaren med 920 högskolepoäng som är "nästan" väldigt många saker. 

Det var roligt att gå på bio igen, och vi var alla tre nöjda med filmen. Mina föräldrar tyckte dock att ljudet var lite för högt, och att det small lite väl ofta. Men så handlar ju också filmen om en väldigt speciell man, som älskar att spränga saker i luften... /Jon