Det blev en hemmabiokväll i soffan, och filmen som streamades var Sonic the Hedgehog. Ni som kan er TV-spelshistoria vet att Sonic är något av SEGA:s motsvarighet till Nintendos Super Mario. En film baserat på ett TV-spel, alltså. Med en animerad huvudperson och "riktiga" skådisar i birollerna. Kan det vara något?

Jo, faktiskt var den riktigt bra! Fart och fläkt (förstås; Sonic är ju en riktigt snabb liten igelkott), kul dialog och en handling med bara några ytte-pyttesmå logikhål här och där, men i stort riktigt underhållande. Det var såklart lite konstigt att höra Jim Carrey prata svenska, men gummiansiktet var ju där ändå. Undrar hur många olika grimaser den mannen kan...?

Alla barnen gillade också filmen, men mest av allt Ian som såg den hela tre gånger! (Fast Sonic-mössan var mer för bloggens skull.) Spoilervarning: slutet bäddade för en uppföljare. Om det nu är så chockerande i hollywoodsammanhang... /Jon

... fick avsluta vår helg igår kväll. Och vilken fin och varm film det var! Och så vackert magisk. Barnen satt med och såg den från början till slut också - denna gång utan att ens ha något att äta eller dricka. Rekommenderas!

Igår avslutades sportlovet med att jag tog med Ian, Isa och hennes kompis på biobesök här i Tibro. Barnen har sett några av de tidigare filmerna om LasseMaja och tycker att de är så där lagom läskiga och spännande. Barnen gillade även denna film och följde spänt med i handlingen, men hade ändå tid att avsluta både dricka och popcorn. Det var mysigt att lämna regnet och rusket utanför och sjunka ned i de sköna fåtöljerna i biografens mörker för en stund, precis som många andra också valde att göra denna söndag. /Jon

Det var sex år sedan första Frost släpptes. Isa var alltså inte ens född då, men under lång tid har det varit en av hennes favoritfilmer. Och den är ju charmig, inte minst tack vare snögubben Olof, ni vet han som gillar sommar och varma kramar. Idag var det så dags att åka och se uppföljaren Frost 2, och storebror hakade givetvis på.

Fortsättningen på sagan var ännu mer dramatisk än ettan, med mycket sång, magi och äventyr. Det blev nog stundtals lite väl läskigt för de allra yngsta besökarna, för det hördes snyftningar och smågråt lite här och var i salongen. Men som tur var fanns ju Olof där som en härligt virrig liten glädjespridare, så snart hördes bara skratt igen. Både Isa och Ian verkade nöjda med filmen när den, liksom popcornen, var slut. Vi lämnade biografens magi och gav oss ut i den lite mer grådaskiga verkligheten igen. Vi får väl hoppas att det inte dröjer sex år till innan tredje filmen kommer - för det gör den väl, Disney...? /Jon

Vi fixade till en egen biokväll där barnen fick köpa biobiljetter och även godis i kiosken för att ha till filmen. Och filmen som visades var Lejonkungen. Passande så här i Kolmårdens svallvågor.

Eftersom vi vistats en del i Göta kanal-områden på sistone så passade det bra att streama filmen. Barnen var väl inte så jätteimponerade... Och kanske inte vi heller, men viss charm har den ju. "Fattar du inte att du är blåst grabben, den sorten är inte hopfällbar. Ja, jag skulle faktiskt kunna utveckla det ytterligare, men jag har inte tiiid."

Igår fick Ian och Isa för första gången se biofilm i 3D, och vi såg Grinchen på biograf Vintergatan i Tibro. Försedda med popcorn och dricka tog vi på oss de rödgröna glasögonen och fick först se en kortfilm med Minionerna på rymmen.

Grinchen var en och en halv timme lång, men barnen satt som tända ljus - passande eftersom det var andra advent - och skrattade gott åt alla tokigheter. Det här var en ännu snällare version av Dr Seuss saga om den gröna, ludna varelsen som inte gillar julen, och både jag och barnen gillade den verkligen. 3D-effekterna var lagom "bergochdal-baniga" och storyn hade som de flesta animerade filmer nuförtiden en hjärtlig ton med flera underliggande lager så att den passade både barn och vuxna. Den roade och berörde i alla fall mitt hjärta, som växte åtminstone tre gånger så stort! /Jon 

Den här filmen hade vi sett fram emot att se och den levde helt klart upp till förväntningarna. En mycket fin film, med många bra ingredienser. Den tog upp ämnen som kändes verkligare och närmare människors levnadssätt fastän grunden med dödsrike ändå var overklig. Disney/Pixar har lyckats igen - och den här gången genom att hitta nya infallsvinklar för att som i så många av deras övriga produktioner nå ett sevärt resultat. /Jenny