I och med det stora temperaturfallet var det faktiskt kallare på ovanvåningen än i källaren. Men nu är ordningen återställd - värmen är tillbaka och källaren är svalare. Och efter att varit ute i flera timmar passade det bra att låta barnen dra sig tillbaka dit för lite återhämtning till Sonic 2.

Tillsammans med Ian, Isa, Loe och Lin var jag på biografen här i Tibro och såg filmen Lightyear som är en spinoff på Toy Story. I denna film berättas Buzz Lightyears bakgrundshistoria. Biobesöket var en sommarlovspresent till barnen som tyckte att filmen var jättebra och popcornen och drickan smakade förstås också gott. /Jon

"Marken blir grön igen, allt som var dött väcks till liv, det kan också vi, mmm, så länge vi andas..." sjunger Ted Gärdestad och det är precis så det känns. Som att vi börjar komma ut ur den här coronadvalan och sakta, sakta börjar det liv och de vanor som vi en gång tog så för givet bli vardag igen. För oss vuxna märks det och självklart också för barnen, även om det ofta ännu måste göras riskanalyser för avsteg från "isolering". 
På förmiddagen var jag iväg med Ian och Isa för hinderbanan för barn i åldern 6-10 år. Det var Energilyftet som arrangerade den gyminspirerade hinderbanan, alltså lite olik de som de tidigare testat på som varit i gympasaler och då bestått av redskap som hittas där; lianer, romerska ringar, plintar... Den här banan var mycker mer utmanande! Men barnen kämpade på bra och efter några korta vätskepauser var de på'n igen. De imponerade med sin uthållighet.
På eftermiddagen blev aktiveringen lugnare då den lokala bion äntligen öppnade upp efter coronanedstängning. Jag, Ian, Isa och även Loe såg Sune Uppdrag: Midsommar, en film som delvis spelats in i våra trakter. Filmen var mycket uppskattad av barnen och att åter kunna gå på bio var väldigt roligt! /Jon

Hela familjen kikar på nya filmen från Disney:
Raya och den sista draken.

Två biofilmer två dagar i rad, på två olika biografer på två olika orter och båda filmerna var "tvåor" - alltså uppföljare - mycket dualism blev det för våra tre äldsta under höstlovet! Fast tvååringen fick stanna hemma...

Trolls 2 är, precis som första filmen, fylld med glädje, svängig musik, kärlek, humor och färger. Kanske inte lyckligaste filmen någonsin, som filmens tagline utlovar, men Isa (vår egen lilla Poppy) var i alla fall överlycklig över att få se den. Inte något man kan ta för givet i dessa coronatider... Hennes bröder tyckte väl att den var helt okej de med, och jag gillade de subtila blinkningarna till den vuxna publiken. Vågar vi då hoppas på en trea...? /Jon

Tre par småfötter och ett par i normal pappastorlek knallade idag in på biografen i Skövde för att se Familjen Bigfoot, en charmig och fartfylld film från början till slut. Vissa stunder var den kanske lite väl spännande för den allra minste, som mot slutet kröp upp i pappas knä, men filmen var också väldigt rolig och hade ett tidsenligt viktigt budskap om natur och miljö. Jag satt ibland och tänkte att allt inte kunde vara dataanimerat, så långt har tekniken kommit. Särskilt scenerna i den forsande floden och vattenfallet var ruskigt verkliga! /Jon

Idag tog jag med Loe och Lin till biograf Odeon i Skövde kulturhus för att se Alfons leker Einstein, tre kortfilmer med Alfons Åberg. Denna film såg vi faktiskt på Ians första biobesök för över fem år sedan, så roligt att det också skulle bli Lins första biofilm!

Samma spända förväntan nu hos Lin som hos Ian 2015, men storebrorsan Loe var ju med och han var coolheten själv. Först toabesök och fram med biljetterna, sedan var det bara att invänta att biomörkret skulle lägga sig. Då åkte dricka och några små tablettaskar fram - för ingen bio utan godis! - och i lagom långa fyrtio minuter satt vi och myste tillsammans med Alfons och många andra barnfamiljer. På coronaavstånd, förstås...

Lin var väldigt nöjd med sitt första biobesök och satt sjungande i baksätet hela vägen hem, medan storebror oväntat nog var den som slumrade till en stund. Vilken andrepilot... Det blir spännande att se vilken nästa film blir! /Jon

Drömbyggarna är något så ovanligt som en dansk animerad långfilm. Den handlar om tolvåriga Minna som bor hos sin frånskilda pappa som hon tycker mycket om. Men när pappan träffar en ny kärlek som flyttar in i deras hus, får Minna en styvsyster, Jenny. De kommer inte alls bra överens, Jenny är riktigt elak mot Minna och hennes marsvin Viggo Mortensen (!) och hon tar all plats och uppmärksamhet i den nya familjen.

Men i en dröm råkar Minna av en händelse upptäcka Drömbyggarna. Dessa varelser skapar allas drömmar och Minna förstår snart att hon kan använda sig av dem för att ändra på sin dumma styvsyster. Fast det kan vara farligt att ändra på drömmarna...

Filmen har vissa likheter med Insidan ut, och för att inte vara en stor hollywoodproduktion står sig denna danska rulle ganska bra i jämförelse. Barnen satt som tända ljus när vi såg den tillsammans första kvällen, och även när de såg den själva kvällen därpå var de så tysta att vi var tvungna att kolla så att de levde. Det brukar sällan hända, så det måste bli toppbetyg!

Det är så roligt att se att så många av de animerade filmernas kärna och budskap handlar om värme, kärlek och det viktiga i att vara snälla och ta hand om varandra. Drömbyggarna tar plats i detta fina gäng! /Jon