Lovas inbjudningskort till kalaset.

I eftermiddag har vi varit på barnkalas. Båda mina brorsbarn, Hugo och Lova, fyller år i februari med bara en veckas mellanrum, så vi var ditbjudna och "skämde bort" dem lite grann...

Några presenter från oss till barnen.

Hugo och Lova har nyligen flyttat in i huset som deras föräldrar till stor del varit med om att bygga - Fagersannas nyaste hus. Och visst var det fint! Allt kändes mycket stilrent och självklart väldigt fräscht. Fina öppna ytor och rådjur alldeles utanför fönstret.

Insidan på Fagersannas nyaste villa!

Lova var inte sen att ge oss en liten guidad tur och började med sitt rum. Hon såg väldigt stolt ut när hon visade upp det och verkade särskilt gilla de rosa stjärnorna på väggen.

Lova visade glatt upp sitt nya rum.

Vi bjöds på tacogömma med valfri dryck med flertalet andra släktingar, och i kulisserna lurade deras söte lille kisse. Den må vara hur gullig som helst men den sätter ändå igång Jons allergi och besöket blev inte så långvarigt.

Gullige Grane satt och tryckte i garderoben.

Johan ställde upp som hundvakt och Nalle verkade haft det toppen med honom under tiden som vi kalasade. Men så vid fem var det dags för hockey, nåja hockey och hockey - det var Johans favoritlag Leksand som skulle spela och då hade han inte längre tid för Nalle, eller någon annan heller för den delen.

Vi hade hursomhelst jättetrevligt på kalaset och det var roligt att träffas! /Jenny, och Jon

Gösta Gustavsson

Många utav oss har förlorat de som stått oss nära. Idag för tre år sedan dog min farfar. Både han och farmor stod mig närmare än vad vad många andra någonsin kommer att göra. 

Min farfar var för mig en mycket unik människa, och de som kände honom håller säkert med mig. Han gjorde skillnad, så mycket skillnad att han 1992 blev vald till Årets tibrobo med den fina motiveringen medmänniska.

Men efter en magoperation för blödande magsår vände allt. I mina ögon hade han en orolig själ som ibland sken igenom och stundom var han deprimerad, värre blev det efter operationen. Han gick ner mycket i vikt, fick besvär med att äta... Och allteftersom kilona försvann tynade även livsglädjen bort. Men han kämpade på, för oss i familjen och vännerna - och för farmor.
Men jag tror att han många gånger önskade sinnesfrid genom att slippa ifrån jordelivet.

Jag har honom att tacka för mycket, många skratt och upptåg. Han öppnade mina ögon för poesi, för Nils Ferlins underbara verk. Han var en mycket humoristisk människa. Men gick han för långt med sina påhitt fick han farmors onda öga - och det var en grym blick hon kunde ge honom ibland.

I ett brev som han skickade till mig en gång beskrev han deras kärlek:

"Vi sitter nu vid vårat fin-fina köksbord i furu. Farmor läser H-journal. Vad hon läser vet jag ej. Allt är så lugnt här i vårat vackra kök. Och vi älskar oss båda så djupt och jag kan inte minnas, att vi en enda gång på 60 års sammanboende, en enda gång grälat eller höjt våra vackra röster emot varandra. Utan här är det alltid ömma och goda tonlägen i alla våra ljusa, korta dagar. Farmor snarkar om nätterna. Det är för mig som den ljuvaste musik. Som jag gärna sitter på sängkanten och lyssnar på. Någon gång kan hända hon släpper en fis som då strömmar mot mitt goda luktsinne. Det är för mig en sådan underbar njutning som ej går att i ord beskriva.

Helt fantastiskt gott!"

Bara fem månader efter att farfar dött, dog även min farmor. Sorgen efter farfars bortgång blev för stor och hon dog av ett brustet hjärta. Vem kunde ana att mitt livs första två begravningar skulle komma att bli för just de två personer som haft ett sådant enormt inflytande på hela min uppväxt. Jag saknar dem båda enormt mycket.

2008 var ett tungt år för mig och Jon och för att i alla fall få en trevlig avslutning på eländet bestämde vi oss för att gifta oss. Att vi valde att ta över farmor och farfars bröllopsdag, den 30 november, kändes självklart och gjorde det hela extra speciellt.

Idag tänker vi extra mycket på dig, farfar, och läser "Håhå-jaja, håhå-jaja, du gamla gubbe grå" till din ära. /Jenny

Farfar och farmor häpnas över micropopcorn.

Idag fyller min faster Britt-Marie 60 år och det var alldeles för länge sedan vi träffade henne, hennes man Kjell, hunden Yettie och alla andra släktingar på min pappas sida också för den delen. Barnen hade vuxit massor och Ann från Thailand hade vi aldrig träffat alls, men nu passade vi på att säga "Sa wat dee ka" till henne.

Britt-Marie hade undanbett sig all uppvaktning, men bjudit hem den närmaste familjen på en riktig fest! Hon bjöd på jättegod mat. Det var pasta, quornfiléer, fläsk, kyckling, köttbullar, potatis, grönsaker och mycket annat gott.

Den goda födelsedagskalasmaten!

Och som om det inte var nog med all god mat dukades det även fram ett fantastiskt smaskigt dessertbord, som jag besökte tre gånger, men vem räknar...? Det var mousser i alla möjliga smaker, chokladpudding, fruktsallad, glass, maränger, grädde och här fick jag också födelsedagsbarnet med på bild.

Britt-Marie fick också ta emot uppvaktning via telefon.

Sötast på festen var ändå den svarta labradoren Yettie, som är utbildad ledarhund. Oemotståndligt fin och hon verkade gilla uppmärksamheten som hon fick av gästerna.

Yettie blir klappad av Jon.

Innan vi begav oss hemåt fick vi tillfälle att samla allesammans för en släktbild.

På bilden syns: Ann, Fredrik, Magnus, Marie, Kjell, Michael, Evelina, Benke, Britt-Marie, Victoria, Kristina, jag, Jon och Johan. 

(Johanna och Elias, barnbarn till Britt-Marie, var inte här just när bilden togs.) 

Det var roligt att träffa alla igen och vi får hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång. Hoppas att du fick en fin födelsedag, Britt-Marie, och tack så mycket för all den goda maten. Stort grattis än en gång! /Jenny

Ikväll for Jons föräldrar hem med natttåget mot Älvsbyn, för vidare transport hem till Långnäs i Piteå. Tåget var försenat även på hemresan med cirka 50 minuter. SJ, SJ, ack, ack...

De här dagarna med gäster i hemmet har gått jättefort. Och det var ju hur skoj som helst att få ta med dem till Ullared! För som vi har pratat om detta varuhus.

Nästa gång som Folke och Marianne hälsar på oss kanske blir redan i början av april för att besöka Hälsomässan i Skövde.

Men det får vi planera lite senare, de har ju inte ens hunnit hem än... Så här glada såg de i alla fall ut när vi satt på Resecentrum och väntade. Glada för att vi haft det så trevligt tillsammans förstås. Gråta, snyfta och oja sig över att tiden bara försvann under besöket får de göra på tåget.

Visst är det en omställning att ha gäster i huset och Jenny har velat ta bort julsakerna nästan i samma stund som vi tog fram dem. Fast nu har vi visat upp den rosa granen för gästerna, och efter att de åkt tog vi genast tag i att stöka undan allt juligt. Nu ska vi se fram emot våren med nya lila lampor i fönstret!

Vi ska börja den kommande veckan med ett veterinärbesök och tvättid. Imorgon ska vi också städa, ställa i ordning i datarummet som varit vårt sovrum (det blir en natt till i bäddsoffan), bädda tillbaka till vår säng, kolla över lite tävlingar, gå igenom alla skåp och rensa lite...

Sedan väntar hockeymatchen och i veckan ska vi också försöka hinna se Narnia 3 i 3D på bio. Mycket på gång, men nu väntar en lite tidigare kväll och dusch.

Dagen har börjat lugnt. Gårdagens oförberedda färd till Ullared sitter fortfarande i så smått. Det är jobbigt att shoppa.

Vi har löst korsord, tittat på teve och tagit några promenader i väntan på kvällens nyårsfest. Nu värmer vi upp med Lasse-Stefanz på högsta volym!

Igår kom Folke och Marianne hela vägen från Piteå och idag var vi med dem till Ullared. Det blev ett helt oplanerat besök, vi hade egentligen tänkt besöka Osterian i Falköping men det här var ju mycket bättre!

Och även om inte kilometerlånga shoppinglistor var skrivna så hittade vi en del i alla fall. Förstår inte riktigt hur det går till... Men den här Jag ♥ Ullared toppen fick dock inte följa med Marianne hem, hur snygg den än må vara. 

Det blev deras första besök, men förhoppningsvis inte det sista för visst gjordes det några fynd... Vilket besök i ordningen det var för vår del vet vi inte riktigt men det var nog det tredje i år.

Och bäst med den här gången var att jag såg både Morgan och Ola-Conny. (VD:en Boris har jag sett en gång för länge sedan.) Både Ola-Conny och Morgan var vid varsin truck när jag "spottade" dem.

Tyvärr, missade Jon Ola-Conny och jag kunde inte med att fotografera honom efter som jag är lite småkär i honom... Men på samma paparazzifoto som Morgan hamnade jag dock!

Innan vi for hem åt vi jättegod mat i en utav restaurangerna som finns på området, och skålade för en toppendag i Ullared! /Jenny 

Vi har firat julafton för andra gången på kort tid, och Nalle tyckte att det var precis lika roligt att öppna presenter den här gången. Speciellt när det var ännu fler till honom. Han fick ben i massor av sin farmor och farfar och en grön mjukisleksak med bjällra i av kompisarna Olle och Seija.

Vi fick också några klappar. Bland annat en käck fågelfröautomat som liknar en flugsvamp. Den har vi redan hängt ut. Även ett tassgrytunderlägg, en glasskål, ett pysselkit speciellt till Jenny med mera...

Tack så mycket allesammans för våra fina presenter!

Vi hade ju också några presenter som låg och väntade här och några får följa med Folke och Marianne hem för vidare utdelning...

Utav Olle och Seija fick vi också några fotografier på oss själva. Och vi blev riktigt förbluffade över hur snygga vi är! Snart ringer nog närmsta modellagentur och headhuntar oss... Kom ihåg att det var här ni såg oss först!

Från 30 minusgrader i Älvsbyn till bara 9 minus och soligt väder i Skövde! Jons föräldrar, Folke och Marianne, har kommit fram. Tågresan hade gått bra om än lite ryckig.

Nu har vi ätit, fikat och pratat. Vi har också visat runt hemma oss hos för det är första gången som de är här och hälsar på. Nalle tog emot dem lite ignorerande men han smälter nog snart...

På söndagkväll går tåget hem igen men tills dess ska vi hitta på en massa roliga saker. Blir det Ullared imorgon eller inte, tro...?