På eftermiddagen tog vi fram sällskapsspelet Sequence och spelade några vändor. Inget vidare väder att vara ute i idag heller. Det blåser fruktansvärt hårt! Jättekonstigt väder och dessutom såg vi en domherre, så här kanske det blir snö framöver. Men det kommer vi att missa för imorgon beger vi oss hemåt igen. Vi har så gott som packat klart. Men det blir trångt i bilen hem för vi beslutade oss för att ta med den gula nya takboxen hem. Och det är precis att vår gamla får plats i baksätet.

Vi måste bland annat ta bort lastgallret men det ska nog gå bra. Den här gången kör vi raka vägen hem. Ja, nästan i alla fall. Vi ska hälsa på Eva och Ola i Holmsund utanför Umeå. Dit är det 24 mil och tar ungefär tre timmar och eftersom vi hoppas på att komma iväg tidigt imorgon bitti blir det ett besök i arla morgonstund. Sedan har vi bara 82 mil kvar innan vi är hemma...

Tillbaka till sällskapsspelet. Marianne vann de två första spelomgångarna och blev så här glad:

I tredje och sista omgången fick Jon fem knektar. Och fem knektar var just vad som krävdes för att få Sequence-drottningen på fall...

Nu ska vi lägga oss och vila lite innan det är dags för ännu en danskväll på logen. Tuff semester! Ikväll mellan sju och tio blir det motionsdans till BarraBazz, vi ska lasta in lite till i bilen när vi kommer tillbaka och efter det blir det åter sängen för oss och klockan fyra ringer väckarklockan. Hoppas att komma iväg på den långa hemresan vid femtiden. Hej på ett tag!

Dansbandet Voyage bjöd upp till många danser.

Från Stockholm kommer bandet Voyage som stod för underhållningen på Logen Käcktjärn under fredagskvällen. Det var debut för Voyage på Käckis men publiken applåderade ljudligt många gånger och bandet fick ett mycket varmt bemötande. Voyage bjöd på många välbekanta ljuva 80-talshits i dansbandsform som det dansades glatt till. Både publik och band fick en lyckad kväll!

Det dansades både inne i logen och på utedansbanan.

Och var sak eller människa ska vara på sin plats för att det ska gå som en dans! Folke skötte biljettförsäljningen och Marianne ordnade med det mesta i köket. Jag och Jon försökte bidra så gott vi kunde i servering och i insläppet.

Den fina personalen...

Vi hade tur med väder också, varken för varmt eller för kallt och inget regn alls. Det var många glada miner och ordningsvakterna fick en lugn kväll.

Ordningen var god för vaktande ordningsvakter.

Kvällens hårigaste gäst ville också svänga på sina lurviga, men han blev dock inte inläppt utan fick lugnt gå åt sidan. Inte heller blev han bjuden på något i korvluckan mot vägen. Där satt han förgäves och väntade men njöt i fulla drag av musiken...

Nä! Här släpps inte vem som helst in.

Strax efter ett tonade dansbandsmusiken ut och efter lite lätt ihopplockande kunde vi bege oss hemåt mot sängen. Dansbandet dröjde kvar och pratade med sina fans och verkade oförskämt pigga. Vi börjar nog bli lite mossiga för det var nästan så man blev trött av att bara titta på alla alerta dansare som höll igång i flera timmar. Men det förstås, har man trevligt så finns orken!

Får vi lov?

Igår kväll hälsade jag på min gamle vapendragare Magnus och hans tjej Malin. Det var väldigt roligt att sitta och resonera och fabulera över några koppar kaffe, och tiden gick som vanligt alldeles för fort.

innan det var dags att åka tillbaka, visade Magnus sin andra ögonsten... En Alfa Romeo 159, känd från den senaste Bond-filmen. Jag frågade om han ville byta mot en Opel Astra, känd från... tja, inget, men det nappade han inte på. Konstigt.

Ikväll hälsade Jenny och jag på Stefan i hans nya lägenhet i Roknäs. Mikael tittade också förbi, och det blev några kaffekoppar och lite vilda skrönor även där. Mycket roligt att återse gamla bekanta, synd bara att det blir så långt mellan gångerna. /Jon

Ikväll gick vi på promenad nästnästgårds och hälsade på våra underbara vänner Olle och Seija. Deras stora intresse här i livet är trädgård och vi tror att de har flest växter i hela världen! Mycket grönt har de i alla fall...

Jättetrevligt att träffa er! Vi syns säkert någon fler gång under vårt besök. Kram, kram!

Välkomna in på en liten tjuvtitt i konstgalleriet! Min pappa Folke och min syster Eva är båda mycket begåvade konstnärer och här kommer några bilder från konstgalleriet i mitt barndomshem. /Jon

Fler konstverk finnas att beskåda här:

http://www.logenkacktjarn.se/

http://evasjoberg.blogg.se/

Nalle var märkbart trött efter allt resande, och hade ingenting emot att mysa med oss allihop i soffan framför finalen av Mästarnas mästare igår kväll.

Vi fick med oss Hugo och Lova ut på Mossrundan, som vid det här laget blivit riktigt grön och lummig och fin. Göken gol i fjärran, och medan vi vandrade berättade barnen om hur de hade haft det på sin semester i Turkiet. Tydligen slänger man inte toapappret i toastolen när man använt det där borta. Nej, man slänger det visst i en papperskorg i badrummet. Fascinerande. Det hade vi ingen aning om...

Efter en stunds promenad kom vi fram till "kramträden", två tallar som står alldeles vid stigen. Hugo och Lova hade samma favoritträd, så jag kramade den andra tallen åt svärmor. Nalle förstod dock inte vitsen med vår lilla paus. Han vägrade krama något. Skulle någon få en kram, så var det väl ändå han?

Det är härligt att gå i skogen. Mjukt och skönt under fötterna, frisk luft, många dofter och mycket att höra och se. Hugo och Lova var riktigt duktiga på att gå långt. De var glada och pratade, skrattade och sjöng mest hela tiden. Tror att vi hann med alla låtar från årets schlagerfestival...

En del saker är inte alltid vad de ser ut att vara. Vid en första anblick kan man lätt tro att det är en trädrot, men Lova visste allt att det var en laser. Den hade grön, blå, röd och lila laser, men den röda var osynlig. Hon hade även haft rosa, guldfärgad och gul laser, men de var dåliga. Alla som vet nåt om laser, förstår vad det handlar om. Lova vet. Vi med. /Jon

Igår kväll fick jag ett ryck och gjorde den här frusna cheesecaken som jag hittat receptet på hos Annika. Den såg så god ut och verkade passa perfekt i värmen! Det blev en hel del vispande innan den var klar och den fick stå i frysen över natt. Idag tog vi med den till mamma och pappa för en liten fikastund. Klart att vi kunde ha ätit upp den själva men... delad glädje är dubbel glädje och hälften så många kilo...

Just som Nalle hade både ben och boll i munnen och vi skulle sätta oss ned för att fika kom en bil nedrullande (ja, det är alltid någon som kommer, eller ringer till mina föräldrar när man är där...). Den här gången var det morbror Bosse som var ute och fredagskörde runt med morfar. De var på väg på en biltur runt Örlen och stannade till, lagom till fikat. Och det fanns frozen cheesecake till alla som ville ha!

Det var roligt att träffa morfar Bernhard. Han är den enda utav mina far- och morföräldrar som ännu är i livet. Och han har varit med ett bra tag, han är 95 och ett halvt år gammal och närmar sig det kungliga telegrammet...

Bosse och morfar for vidare men det dröjde inte länge förrän nästa gäst ramlade in. Den här gången var det Johan som kom för att visa upp sin nya t-shirt, för övrigt en pik till oss, men jag fick även en present: en eightball-nyckelring. Jag lämnade min Magic eightball till second hand igår men jag frågade den först om jag fick lämna bort den. Svaret blev: "Are you kidding?" Tog det som ett ja.

Allt utav det som rensades bort ska inte säljas i andra hand, inte direkt i alla fall. Förra året vann jag en fruktansvärt ful hängstol. Stolen i sig är väl okej och den är mycket skön att sitta i, men den är skrikigt gul och det står Kavli Räkost med stort tryck på den. Syns ju inte när man sitter och hänger i den - och det gjorde jag. Hängde i den alltså, för jag syns väl...? /Jenny