Det snart 96-åriga födelsedagsbarnet Bernhard.

På tisdag fyller morfar Bernhard 96 år men redan idag samlades släkten för att fira honom. Släktingar från Göteborg i söder och Örebro i norr ramlade in i DHR-lokalen i Tibro för att delta i kalaset. Alla hade inte möjlighet att närvara men allt som allt blev vi ändå nästan tjugo personer.

Det här blir lite av en släktträff också, för många av oss träffas sällan annat än till firandet av morfar. Vi pratade, åt smörgåstårta och vanlig tårta också för den delen.

Däremellan underhöll mamma oss med två frågesporter. Kluriga frågor med luriga svar... Och kanske var det all den här hjärnaktiviteten som fick vissa att somna där de satt. Näe, det var det nog inte. Pappa kan somna precis överallt - närsomhelst! Tänk om man ändå kunde göra det...

Mätta och belåtna gick de som ville och orkade på en promenad. Några kom inte längre än till lekplatsen.... men de roade sig gott där!

Morfar orkade vara med väldigt länge under sitt kalas men for sedan hem för att sova. Tror jag det - det är inte lätt att festa med oss ynglingar. Lova, som var yngst på kalaset, är nästan 90 år yngre än hennes gammelmorfar Bernhard.

Det var jätteroligt att träffa er allesammans och vi ses väl om ett år igen då! /Jenny

Vi startade tidigt för på vägen ned till Halmstad hälsade vi på Jan och hans båda barn Hilda och Emil. Tyvärr var inte hans fru hemma.

Vi lärde känna Jan för tio år sedan när vi gick på skolan i Stöllet alla tre. Jan bor en bit utanför Dannike och vi ramlade in hos honom tidigt på lördagsmorgonen men allesammans var vakna.

Vi hade med oss en påse med lite leksaker till barnen. Och Hilda var snäll och målade en teckning till oss. Jättefin blev den!

När vi gått husesynen tog vi trädgårdssynen och Nalle fick komma ut och sträcka på sig. Emil tyckte att Nalle var lite stor men Nalle blev snabbt förtjust i Hilda för det är ju inte alla som bjuder honom på geggamojavatten i sandlådan.

Och utav Hilda fick han även smaka de hemodlade morötterna. Och vi fick också med oss några utav morötterna hem, både orangea och gula. Tack så mycket!

Vi hade verkligen vädret på vår sida den här dagen. Det var visserligen lite kyligt men ändå soligt - mycket fint höstväder. Men mössa med tofs på var ändå bra att ha.

Det var jätteroligt att träffa Jan igen för det var alldeles för länge sedan sist. De båda gulliga ungarna hade vi aldrig sett live tidigare. Er tur att besöka oss nästa gång!

Mathilda, Leif, Ella, Harald, Ludvig, Maria, Tekla, Tindra, Therese, Lukas och Kent.

(Med reservation för stavfel, namnfel och ihopblandningar...) 

Jag hade väl aldrig trott att jag någon gång skulle åka på släktträff på Skara Sommarlands camping - men idag blev det just det!

Mina kusiner, bröderna Kent och Leif som bor på var sitt håll i landet, är på semester med sina respektive familjer och idag möttes de på Sommarland, där de ska bo och ha roligt några dagar tillsammans.

Det var väldigt länge sedan jag träffade mina kusiner, så det var mycket kul att ses igen. Barn, som senast vi sågs knappt kunde gå, kunde nu både gå och cykla och en massa annat också. Tänk så fort tiden går!

Ikväll var inget undantag. Hux flux hade det gått några timmar medan vi pratat om allt mellan himmel och jord, bokstavligt talat, och druckit kaffe och ätit tårta och skrattat och pratat lite till. Barnen var verkligen jättesnälla och kom tillbaka från lekplatsen för en gruppbild. Föräldrarna ställde upp lika snällt de med...

Tack för det varma mottagandet och en riktigt trevlig kväll, kära släktingar! Hoppas att det vackra vädret håller i sig och att ni får en fortsatt trevlig semester. Förhoppningsvis kommer det inte att dröja lika länge till nästa gång vi ses. Allt gott till er! /Jon

Mamma bjöd på våfflor hemma hos sig idag. De hade nämlingen fått storfrämmande från Labbås/Tidahôlm av min farmors bror, Karl-Gustav, och hans dotter, Lisbeth. Både hemmagjord våffelsmet och många, många goda sylter i trevligt sällskap!

Idag för tre år sedan vändes min värld uppochned. Igen. Bara knappt fem månader efter att farfar - gammal, trött och med trasiga skor - traskat vidare, följde farmor efter honom i hans fotspår.

Efter att farfar dött blev ingenting sig likt igen. Farmor förlorade sin livskamrat sedan många, många år tillbaka. Det tog henne så fruktansvärt hårt och sorgen blev för stor för henne och hennes varma hjärta brast.

Men det var inte bara farmor som förlorade någon, det var det många av oss som gjorde. En älskad människa försvann och alldeles för kort därefter gick världen miste om ännu ett älskat människoliv. 

Man kan ju tycka att det kunde ha dröjt lite mer mellan bortgångarna av underbara människor i mitt liv. Men så blev det inte. Det här var en mycket tung period. Farmor och farfar skulle ju alltid finnas där för mig!

För tre år sedan var det fredag, vädret vackert och på farmors köksbord stod ett paket med makaroner - lunchen var planerad. Det är konstigt vad man minns. Jag minns att just den dagen skulle hon ha ätit makaroner.

Det blev inga makaroner tillagade. I en utav köksstolarna vid bordet satt farmor, men bara hennes själs förstelnade hus. Hon hade lämnat oss. Hennes kalla kropp satt där orörlig och väntade på att de som ville skulle ta farväl.

Men jag är säker på att hon redan var i farfars armar och tittade ner på oss, en ledsen skara, tillsammans med honom. Hon var vid hans sida, där hennes hem alltid varit. Vissa människor kan inte leva utan varandra. Jag vet det nu.

Jag hade knappt fått grepp om att farfar blivit fattad av dödens kratta och nu var också farmor borta. Ingenting skulle någonsin bli sig likt igen. Jag kämpar med att minnas så mycket som möjligt. För jag har så många underbara minnen som jag vill hålla hårt i.

Jag älskade er så mycket! Ni är med mig i allt jag gör, jag hade inte blivit den jag är utan er och jag tänker på er ofta. Och just i dag ännu lite mer. Ibland är tre år ingenting... /Jenny

... för du har tagit studenten, fy f-n vad du är bra!!!

Mitt kusinbarn Johanna är släktens färskaste student och i eftermiddag var vi och uppvaktade henne. God mat och smaskiga fina tårtor bjöds det på. Den ena tårtan såg ut som en klassisk studentmössa, eller som en polishatt tyckte en utav ungarna på plats. Samma unge gick förresten omkring med en kamera och bad så sött: "Kan du försöka le lite?"

En härlig tillställning med många släktingar och bekanta på plats. Hoppas att du får en trevlig kväll/natt, Johanna! /Jenny

I Holmsund, utanför Umeå, bor Jons syster Eva tillsammans med sin sambo Ola och deras franska bulldogg Keso. Det blev både första besöket i deras nya hus och första träffen med Keso för vår del.

Vi ramlade in tidigt på söndagsmorgonen och väckte alla utom vovven. Med oss hade vi några små (försenade...) inflyttningspresenter. Bland annat en Crazy Daisy-vattenspridare och leksaksgris till Keso. Efter en snabb husesyn och lite prat om ditten och datten ville vi komma vidare. Hade ju gärna velat stanna längre men det får bli en annan gång. Lååångt kvar...

Första morgonen som vi inte blev väckta utav Nalle - den här dagen var det istället väckarklockans tur klockan fyra...

Kvart över fem lämnade vi Folke, Marianne och Långnäs med GPS:en inställd på Holmsund och besök hos Eva och Ola.