Lin och framförallt Isa gillar Blackpink och då och då släpper H&M kläder med just Blackpink. Tjejerna blev superglada över sina nya sweatshirts. På Lin är tröjan lite stor, men plaggen släpps tyvärr inte i mindre storlekar, men torktumlaren kommer nog krympa en del.

Imorgon är det dags för en ny vecka och vi lägger en vecka bakom oss, en vecka då ytterligare besvikelse lades till på förskolans konto. Vi har verkligen försökt att återfå något slags förtroende för förskolan, men nu kom ett rejält bakslag.

I tisdags när jag kom för att hämta Lin var barnen ute på gården. Där skulle Lin ha varit också, men jag såg henne inte och jag brukar kunna lokalisera henne eftersom jag kan se den sidan av gården när jag går mot förskolan.

Eftersom jag inte ser henne fortsätter jag till hennes dörr och går in. Där möts jag av en pedagog som säger "Lin ska vara ute", men eftersom jag ser att hennes skor står kvar på hennes hylla så inser jag att så inte är fallet. En stunds förvirring uppstår, innan personalen hittar henne ensam inne i iPad-rummet. Hon verkar dock okej och det var viktigast och att ta upp någon diskussion med personalen kände jag inte skulle ge något då jag ramlat i den fällan tidigare och då blivit dokumenterad av rektorn efter personals partiska version... 

Hur länge Lin suttit ensam vet vi inte och även om Lin inte verkat tagit skada av det här så är vi som föräldrar väldigt besvikna på hur man kan glömma ett barn. Nu är ju Lin äldre, men det kunde ju lika gärna varit ett mindre barn och nu har de ju så små som 2,5-åringar.

Vi ville inte låta det här passera, så jag skrev ett mejl till rektorn och berättade om händelsen. Till svar fick vi att det blivit en miss i överlämningen mellan personal. Pedagogen som avlöste fick inte reda på/tog inte reda på att Lin var kvar inne när de skulle gå ut och "klart att pedagog skulle kollat det".

Till den här terminen ville förskolan ha in våra förväntningar och vi skrev ner våra önskemål. Dock glömde vi ju att skriva att vi förväntade oss att de skulle ha koll på var vårt barn befinner sig någonstans... De andra förväntningarna har de än så länge levt upp till undermåligt och det är tråkigt att inte förskolan själva ser att kvalitén sjunker.
De är väldigt måna om att ta hand om barn med särskilda behov och det är förstås något vi ser att de fortsätter med, men vi tycker att det är beklagligt att det blir till bekostnad på de barn som inte har samma behov, men ändå behöver sitt för att utvecklas. /Jenny

Det är mycket att lära när man ska börja cykla. Styra, trampa... men med springcykeln tränas balans (och motorik), fast vi försöker varva stödhjulscykeln med springcykeln just för balansen. Senast blev det en vända till lilla lekplatsen på Ånaplan och i gungorna blev det ombytta roller för Lin och Sia. /Jenny

Lillasyster fick följa med sina storasyskon till friidrottsträningen, och i väntan på att Ian och Isas pass skulle sluta och Loe och Lins börja, passade de på att värma upp med lite halvläskig akrobatik. Sia åkte kungligt därbak i cykelstolen och njöt av det vackra sensommarvädret och fartvinden i nedförsbackarna.

Så Lin är hemma och på förmiddagen följde hon med mig och Sia till Familjecentralen för lek där. Nu, efter lunch, sitter hon och degar med Sia. /Jenny

Med morgonposten kom äntligen de efterlängtade flätorna i fina färger, så det var bara att starta fläta hår. I paketet låg också en adapter som tack för köpet. Märklig gåva som vi inte vet om vi har någon användning för, fast det är väl tanken som räknas.

Isa ville ha två flätor och de blev klara innan hennes buss skulle gå. Lin ville ha två också, i olika färger. Men när hon var klar hördes ett "Jag då?" från Sia... Så det fick hinnas med en liten fläta på henne också.

I tid till förskolan? Självklart. /Jenny

Vi tog oss till Hörnebospåret och testade utegymmet där. Barnen prövade det mesta och några muskelgrupper fick jobba lite extra - inte minst skrattmusklerna!

Igår drog Proppen igång i Rankås och Ian och Isa bangade, men de övriga tre fick vi med och de tog 1,2 kilometer var. Loe drog iväg själv, Lin var lite trögstartad men till slut kom hon igång och tog sig i mål mittemellan sina syskon. Jag höll mig till Lin och Sia höll tempot åt Jon. Tre gånger krävs för medalj/pokal och det kommer nog att passa bra att få till så det inte krockar med andra aktiviteter, för nu drar det ena efter det andra igång igen. /Jenny