Imorgon är det dags för en ny vecka och vi lägger en vecka bakom oss, en vecka då ytterligare besvikelse lades till på förskolans konto. Vi har verkligen försökt att återfå något slags förtroende för förskolan, men nu kom ett rejält bakslag.

I tisdags när jag kom för att hämta Lin var barnen ute på gården. Där skulle Lin ha varit också, men jag såg henne inte och jag brukar kunna lokalisera henne eftersom jag kan se den sidan av gården när jag går mot förskolan.

Eftersom jag inte ser henne fortsätter jag till hennes dörr och går in. Där möts jag av en pedagog som säger "Lin ska vara ute", men eftersom jag ser att hennes skor står kvar på hennes hylla så inser jag att så inte är fallet. En stunds förvirring uppstår, innan personalen hittar henne ensam inne i iPad-rummet. Hon verkar dock okej och det var viktigast och att ta upp någon diskussion med personalen kände jag inte skulle ge något då jag ramlat i den fällan tidigare och då blivit dokumenterad av rektorn efter personals partiska version... 

Hur länge Lin suttit ensam vet vi inte och även om Lin inte verkat tagit skada av det här så är vi som föräldrar väldigt besvikna på hur man kan glömma ett barn. Nu är ju Lin äldre, men det kunde ju lika gärna varit ett mindre barn och nu har de ju så små som 2,5-åringar.

Vi ville inte låta det här passera, så jag skrev ett mejl till rektorn och berättade om händelsen. Till svar fick vi att det blivit en miss i överlämningen mellan personal. Pedagogen som avlöste fick inte reda på/tog inte reda på att Lin var kvar inne när de skulle gå ut och "klart att pedagog skulle kollat det".

Till den här terminen ville förskolan ha in våra förväntningar och vi skrev ner våra önskemål. Dock glömde vi ju att skriva att vi förväntade oss att de skulle ha koll på var vårt barn befinner sig någonstans... De andra förväntningarna har de än så länge levt upp till undermåligt och det är tråkigt att inte förskolan själva ser att kvalitén sjunker.
De är väldigt måna om att ta hand om barn med särskilda behov och det är förstås något vi ser att de fortsätter med, men vi tycker att det är beklagligt att det blir till bekostnad på de barn som inte har samma behov, men ändå behöver sitt för att utvecklas. /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I lördags släpptes 1 500 plastankor ut i Tidan och så fick de simma hela vägen från bron till målfållan. Det här är en tradition sedan flera år och i samband med Ankjoggen så arrangeras det flera roliga saker på Ånaplan. Bland det första som s...

Sia körde springcykel varvat med cykel med stödhjul ett tag, men så blev hon mer och mer ovillig att köra springcykel. Så då rök stödhjulen och vi har under den senaste veckan försökt få henne att hitta balansen utan. Jag och Lin har tränat en del ...

  Vi var väl inte först men inte heller sist med att prova denna asiatiska virala trend. Det gick åt en herrans massa ägg, för äggulor skulle vispas pösiga och äggvitor skulle vispas till maräng innan allt det och lite till blandades till en luf...

Tanghulu hade helt gått oss obemärkt förbi tills nyligen när det strömmade förbi i flödet. Tanghulu, med kinesiskt ursprung, är färsk frukt som träs på spett och doppas i varm sockerlag för att sedan stelna. Det där stelnandet fick vi dock inte till ...

Som tur var så smakade de inte så mycket koriander och det gjorde att de blev uppskattade, trots en påtaglig hetta.   ...