Direktlänk till inlägg 28 maj 2012
Nalle var jätteduktig hos veterinären trots att han fick utstå en hel del...
Besöket hos veterinären gick fort och vi vet inte än vad som är fel, men Nalle fick utstå en del. Veterinären började med att titta på hans gång och sedan höll hon upp ett ben i taget i en minut vardera och lät honom gå emellan för att se skillnad. Klart var att något var fel när hon höll upp bakbenen, och särskilt det högra för då gnydde han till flera gånger stackarn. Och den tiden kändes jättelång...
Han klarade undersökningen bra annars. Prostatan var okej och han hade ingen feber. Det hade han ju kanske haft om det varit en infektion i kroppen så jag vet inte om det är bra eller dåligt. Hon tog ett blodprov som ska skickas iväg på analys för borrelia och anaplasmos, men det dröjer några dagar att få resultatet. Är det positivt blir det antagligen en antibiotikakur och är det negativt lutar det åt nya röntgenbilder på hans höfter för att se om det skett någon försämring. I väntan på det ska vi ta det lugnt, men i och med att han inte hade någon feber fick vi i alla fall fortsätta att simma honom.
Lite lugnare dagar väntar...
Vi hade en inbokad tid för p-spruta på tisdag så vi passade på att ge honom den idag istället när vi ändå var där för det skulle inte påverka något. Så han fick lämna blodprov, fick en spruta, blev feber- och prostataundersökt i rumpan och fick göra tranan på alla fyra benen. Det var inte en måndagsmorgon som någon av oss räknat med...
Nästan samma visa för elva månader sedan...
För ganska precis elva månader sedan gjorde vi nästan exakt samma tur till veterinären, men då hade han feber också och efter fyra dagar fick vi besked på blodprovet om att det var den fästingburna sjukdomen anaplasmos som gjorde att han haltade. Då fungerade medicinen fort. Nu får vi vänta och hoppas på det bästa och försöka att inte låta tankarna vandra iväg till det värsta, men det är inte det lättaste när vi vet att någon gång kommer inte smärtlindringen att fungera längre...
Det är inte så lätt att se med blotta ögat att han haltar. Att han gått på högsta dosen smärtstillande i över tre år och faktiskt är ganska sjuk egentligen är det ju ingen som kan se när han rör sig obehindrat. Nu märker vi, "föräldrarna", att det är något fel på vårt "barn"... Här syns hältan inte så tydligt, men den är där:
Det som ändå är positivt nu är att han inte är märkbart dämpad inomhus ändå. Han är uppmärksam på vad som händer och det är alltid något. /Jenny
Den 25 juli 2010 startade vi jennyjon-bloggen. I över ett decennium har vi hållit liv i den här bloggen. Minst ett blogginlägg per dag har vi publicerat. Och fler ska det bli!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|