I helgen aktiverade vi oss bland annat i Rankås. Några ville åka pulka, några ville åka längdskidor och några båda delar. Mycket snö och minusgrader har gjort att det gått att spåra flera fina spår i Rankås. 

Jag blev glatt överraskad när det här doftprovet låg i lådan och doften av svarta vinbär var först väldigt påtaglig. Det påminde om sommar och våra buskar ute i trädgården. Men efterhand kändes också andra mer blommiga dofter. Min näsa är dock för otränad för att känna exakt vilka men en googling säger: "denna kvinnliga doft kombinerar tre doftnoter: svartvinbärsnektar, modern chypre samt vit mysk med trätoner och inslag av fresia och majorrosdoft". Hade jag aldrig tagit... eller knappt hört talas om... Och parfymen till kvinnan heter som den heter för: "Hon säger Sì till livet! Sì till styrka! Sì till drömmar! Sì till frihet! Sì till att älska sig själv". Prislappen är ju lite saftig, men det är en underbar parfym för pengarna och den ljuvliga doften ligger kvar länge. /Jenny

Det tog 23 veckor men idag kom tyvärr första plusset och det med "bara" 1 hekto. Lite surt... Och tyvärr har jag ingen tydlig förklaring. Muskler efter skidåkningen i helgen? Träningsvärken har känts av. Sia sov dåligt så det blev inte mycket sömn i natt? Återhämtning är ju annars ett måste. Kanske lite mer godis och mat i helgen? Nej, jag vet inte.

Den totala viktnedgången är nu 18,1 kg. Förra veckan gick jag ner 0,9 kg, så då gick det mycket bättre, men den här veckan har jag varit mycket tröttare. Kanske att kroppen hamnade i något slags sparläge...

Ny vecka, nya tag och nästa etappmål är -21,4 kg. /Jenny

Efter att barnen tillsammans testat på våra enkla escape rooms så ville Lin ha några som hon skulle kunna lösa på egen hand. Och det var ju en aktivitet som passade bra att göra när hon inte var inplanerad på förskolan. Hon fick fem rum som hon löste riktigt bra, det klurigaste var kanske att hitta pusselbitarna som jag gömt. /Jenny

Ja, en text till dessa bilder är nog nödvändig då de i sig inte säger så mycket. För vad händer? Jo, vi testade några hemmagjorda escape rooms i alla enkelhet. Fyrsiffriga koder skulle lösas i de tre rummen (fast även om ledtrådarna var på altanen så fick de gå in och lösa koden). I första rummet var pusselbitar utspridda och när pusslet var löst gällde det att se koden som gömt sig i texten, i andra rummet skulle barnen hitta alla siffror och för att sedan lösa matteuträkningen och i sista numret fanns fyra frågor och rätt svar gav en siffra i alfabetschiffret. Det här var något som vi "slängde" ihop men går ju utveckla och göra mer avancerat - nu löste de uppgifterna lagom fort!

Under jullovet hade vi ju ett och annat för oss och något som Lin gjorde var tipspromenad på biblioteket. Och hon hade dessutom den stora turen att bli en av vinnarna och fick hämta ut ett fint bokpris. Frallan-böckerna är lite av favoriter hos Isa och nu har Lin en egen bok från serien och den andra boken är skriven för barn för att de ska lära sig om hur vuxna fungerar - intressant idé. Glad tjej med sin vinst! 

Isa hjälpte till viss del till med den här havrekakan som vi blandade linser av ljus och vit choklad i. Kakan, som var väldigt lätt att göra, blev supergod! Recept finns HÄR hos Frida. /Jenny

Nytt år, ny termin och igår var Ian, Isa och Loe tillbaka i skolan och Lin var på förskolan. Under förra terminen hade vi tur att slippa undan sjukdomar - barnen hade ingen sjukfrånvaro alls. I skolan fungerar det fint. Ian och Isa verkar ligga bra till, men vi känner väl att Loes krånglande hörsel skapar lite negativa svallvågor, men vi är medvetna om dem. När det kommer till Lin så är ju besvikelsen stor då ansvariga inte verkar känna henne och hennes förmågor eller potential.

Ett utvecklingsamtal är på gång där specialpedagog ska närvara och "främst att lyssna in vad som sägs för att kunna vara ett så bra stöd som möjligt för arbetslaget i deras arbete med att utforma verksamheten på ett sätt så att Lin utvecklas efter sin potential och trivs i förskolan".

Så det är där vi är nu. Hösterminen känns ganska bortkastad utvecklingsmässigt, och nu har hon inte så lång tid kvar på förskolan. Specialpedagogen var rektor och skolchefs förslag, det och utvecklingssamtalet är det som de kom fram till efter all tid vi lagt ner på möte, telefonsamtal, mejlkontakt eller bara jakten för att få tag i ansvariga...
Förskolans pedagog som ska närvara på utvecklingsamtalet började dessutom till höstterminen så hon har inte känt Lin så länge. Om det är bra eller dåligt återstår att se. Men det här blir fjärde utvecklingsamtalet under hennes tre år på förskolan - och med en fjärde pedagog så det säger kanske en del om omsättningen på personal. Vi måste ge det här en chans, det är ju det enda som de har sträckt ut, men...