Idag har jag roat mig med att hoppa över gränsen till Finland... och tillbaka till Sverige igen!

Varför har jag då gjort det? Jo, för idag for vi till Haparanda för att besöka IKEA där, och då var det inte långt till gränsen. Det har varit lite utav en dröm sedan länge att åka hit - som nu blev av! Vi fick med oss Marianne. Det blev hennes andra besök på ett IKEA någonsin! Och så här glad blir man då:

Vi hade inte så mycket på våra shoppinglistor, men självklart kom vi hem med lite smått och gott ändå. Vi har en bit hem till Fagersanna, så kanske att vi höll vi igen lite. Det finns fler IKEA på närmare håll därhemma. 

Vi hittade i alla fall skinnrengöring så nu kan vi snygga till soffan hemma när vi kommer tillbaka.

Gardinerna, Merete, köpte vi till Johan, för de hade han beställt. Vi har dessa gardiner hemma, Marianne också, och de är helt underbara. Stänger ute både ljus och ljud. Perfekt!

Någon gång ska jag köpa den här gungstolen, för den är jag väldigt förtjust i. Den har ett sådant härligt gung!

Vi lunchade i IKEA-restaurangen. Billigt och gott! Men den som är uppmärksam kanske funderar på hur tre personer kan ha köpt fyra bitar cheesecake... ;) Fundera på ni!

Det var verkligen roligt att äntligen ha fått komma till detta IKEA som ligger så nära gränsen till Finland.

Och när vi ändå var så nära passade vi på att åka lite utomlands. Det händer inte varje dag precis.

Vi gjorde inget längre besök utan det var mest för att kunna säga att vi varit ända till Finland! Jon och Marianne gillade nog också tilltaget men visste inte riktigt på vilken fot de skulle stå...

Men visst var vi långt bort! Vi hittade den här avståndsskylten som vi tog en bild på:

Men på vägen till (och från) Haparanda blev vi lite fundersamma och undrade vart vi var på väg egentligen. För på en skylt stod det: Karlsborg! Det hade förstås varit smidigt om det var "vårt" Karlsborg som plötsligt låg så nära...

På hemvägen blev det ett stopp i Jämtön (nästan hos Gry Forssell som äger hus där). Mariannes väninna sedan många, många år heter Raija och hon har tillsammans med sin man Ingmar sommarstuga här. Och eftersom vi ändå hade vägarna förbi svängde vi in och hälsade på dem. Vi blev bjudna på en trevlig pratstund - och fika.

Det här blev en riktigt lyckad dag! Men den blev lång, och dessa bilresor känns i kroppen. Att jag inte fått en hel natts sömn på fem nätter sätter också sina spår. Funderar på att ta en joggingtur... Det brukar göra susen! /Jenny

Jon hade varit vid Döda fallet tidigare, men för mig och Nalle var det nytt. Döda fallet skapades genom en misslyckad omdragning av ett vattendrag. Denna omdragning leddes av Magnus Huss, kallad Vild-Hussen. Förr var detta ett vattenfall, men är nu en torrlagd älvfåra i ett naturreservat och en stor turistattraktion. Fast kanske inte just idag, för vi var faktiskt ensamma där. Tyvärr var det avspärrat in i Herkulesgrottan, men vi fick se många fina stenformationer ändå. Och Nalle tyckte att det var jättespännande att knalla omkring här!

Järnvägen går alldeles intill naturreservatet, och träbron över från parkeringen är mäktig nog bara den. Inget för den höjdrädde...

När vattnet en gång forsade fram, skapade det fantastiska formationer i klippblocken. Stenar som fastnar i strömvirvlar kan fungera som en borr och med tiden skapa jättegrytor och andra konstverk.

Ett stort nätverk av spänger och trappor har byggts i Döda fallet, så att man verkligen ska kunna få en överblick över området och se hur kraftig vattnets framfart kan vara.

Det var otroligt mäktigt att vandra omkring i den tysta omgivningen. Att trängas med en massa andra besökare hade nog tagit bort lite av atmosfären.

Vi är glada över att ha fått besöka denna unika plats, och kan varmt rekommendera ett besök där.

För dem som inte vill knalla runt bland stock och sten, finns det ett café och annat att titta på på denna plats. Som till exempel denna vridläktare, där det om somrarna brukar sättas upp lustspel.

Denna dag fanns det faktiskt två stycken "vild-hussar" närvarande... /Vild-Matte

Ungarna som vi brukar låna med oss valde Turkiet framför betessläpp. Vi förstår inte det... Förhoppningsvis vet de i alla fall till skillnad från några vuxna på betessläppet att kossor får kalvar, inte föl. Hmm.

Vi tycker att det är mycket underhållande att se när korna rusar ut på årets första grönbete så vi for själva till Brevik och Österbo gård. Och nu luktar vi skit!

Vi började med att gå tipspromenaden och lyckades pricka in 13 rätt. Kanske inte världens svåraste frågor... Nej, kossorna tränar inte på gym.

Förutom själva betessläppet fick alla som kom dit gå runt på gården och titta för att se hur det ser ut på en bondgård. Se var kossorna bor, vad och var de äter, hur de mjölkas...

En traktor med vagn körde runt och det var fritt fram att åka med. Det bjöds också på mjölk och bulle.

Det fanns kossor i nästan alla möjliga storlekar och färger, men de söta kalvarna charmade mest. Jag funderade länge på att ta med den här gullekalven hem...

Vi fick dock något att ta med oss hem. Jon drogs som en utav vinnarna i tipspromenaden och fick en fin presentask med Arla-glas. Grattis Jon, som för dagen bar en mycket passande t-shirt!

Det var många besökare som hade hittat hit och alla stod förväntansfulla bland brännässlorna och funderade på om det verkligen var el i stängslet eller ej. Det var el i stängslet.

När klockan närmade sig tio var det dags att släppa ut de råmande kossorna.

Och hej, vad det gick när korna släpptes fria! De sprang, skuttade, stångades och var märkbart glada över att få komma ut.

Här kommer också en litet klipp som jag filmade för att visa kossornas glädje. Yeeha! /Jenny

Silverfallet mellan Timmersdala och Lerdala är en populär sevärdhet. Särskilt nu på försommaren när det grönskar, och speciellt en dag som denna, när vädret var så fint.

Därför var vi långt ifrån ensamma när vi kom fram till vårt utflyktsmål. På de små parkeringsplatserna längs vägen upp stod massor med bilar.

Ändå hittade vi en fin rastplats i det gröna som låg lite avsides. Det passade oss perfekt, för då fick vi ha vår picknick ifred och Nalle kunde vara med på ett hörn. Vi åt en god handplockad sallad med vitlöksbaguetter, och till efterrätt åt vi en smaskigt fluffig halloncheesecake. Mmm..!

Fulla av energi traskade vi sedan upp till Silverfallet. Området är intressant ur såväl ett geologiskt, biologiskt som kulturhistoriskt perspektiv. Jag ska inte tråka ut er med en massa fakta, utan bara konstatera att det är väldigt naturskönt där. Vill man läsa mer om Silverfallet, kan man göra det på Skövde kommuns hemsida. Här får ni, utan vidare pladder, njuta av några dagsfärska bilder. Varsågoda. /Jon

I lokaltidningen idag stod det om att det bildats ett isberg i Vättern norr om Hjo. Jag kunde inte släppa det och eftersom jag och Jon ändå hade helghandling planerad så blev det en sväng till Hjo.

I artikeln stod det att isberget fanns strax norr om campingen så vi parkerade där och promenerade i nordlig riktning med Nalle. "Strax norr om Hjo" var en ganska luddig beskrivning kanske, för vi gick och gick, och färden gick över en oländig leråker. Fruktansvärt geggigt stundom, men med blicken fäst på målet kämpade vi oss fram.

Och solen sken, så även om humöret svängde under gyttjepromenaden så gick det inte att klaga på vädret i alla fall.

Nä, nu ska vi inte avskräcka er från att fara dit och titta på detta naturens konstverk. Det var helt klart värt den lite knepiga framfärden för att ta sig till detta av vind, vågor och vatten skapat.

Berget är runt fem meter högt, även om vi på grund av "Privat område" inte kunde ta oss ända fram till bergets fot och se det för oss själva... 

För visst var det en mäktig syn - dessa isflak som blivit upptryckta i fantastiska konstellationer. Och vem vet hur länge det finns kvar. /Jenny

Våren kom av sig lite, det kom mer snö och blev kallt igen. Men idag sken solen från en molnfri himmel, så vi packade ryggsäcken med korv, bröd, och allt som där hör till. Sedan knalllade vi ut på Örlens is och tog oss över till andra sidan, där hittade en lämplig plats i lä på stranden.

Den lille pyromanen i mig vaknade till liv, och snart hade vi en liten, men ack så trivsam grilleld. För som indianen sa:

"Vit man göra stor brasa, sitta långt ifrån och frysa. Röd man göra liten brasa, sitta nära och mysa."

Såja, såja... Korvarna var gjorda av soja. Och Jenny sken ikapp med solen, för med en korv i ena handen och en varm mugg choklad blir det knappast bättre.

Nalle låg tålmodigt och väntade, och till slut fick han sin belöning...

Efter grillningen hade Nalle mycket spring i benen. Han älskar att vara ute och busa på isen!

Det var en mycket trevlig miniutflykt. Vi fick frisk luft och lite sol i ansiktet, blev mätta och belåtna och nu sitter vi alla här hemma och luktar grillrök. Ahh... Ljuvligt! /Jon

Igår kom Folke och Marianne hela vägen från Piteå och idag var vi med dem till Ullared. Det blev ett helt oplanerat besök, vi hade egentligen tänkt besöka Osterian i Falköping men det här var ju mycket bättre!

Och även om inte kilometerlånga shoppinglistor var skrivna så hittade vi en del i alla fall. Förstår inte riktigt hur det går till... Men den här Jag ♥ Ullared toppen fick dock inte följa med Marianne hem, hur snygg den än må vara. 

Det blev deras första besök, men förhoppningsvis inte det sista för visst gjordes det några fynd... Vilket besök i ordningen det var för vår del vet vi inte riktigt men det var nog det tredje i år.

Och bäst med den här gången var att jag såg både Morgan och Ola-Conny. (VD:en Boris har jag sett en gång för länge sedan.) Både Ola-Conny och Morgan var vid varsin truck när jag "spottade" dem.

Tyvärr, missade Jon Ola-Conny och jag kunde inte med att fotografera honom efter som jag är lite småkär i honom... Men på samma paparazzifoto som Morgan hamnade jag dock!

Innan vi for hem åt vi jättegod mat i en utav restaurangerna som finns på området, och skålade för en toppendag i Ullared! /Jenny