... kunde ha fått ett riktigt trist avslut. På kvällspromenaden flög en lös hund på Nalle. Vi gick förbi ett hus och plötsligt kom en hund utspringande från en tomt. Den var helt tyst, skällde inte, det var mörkt ute och hunden sprang fram i nysnö, så vi blev helt överrumplade. Inga ägare i sikte, hunden var inte kopplad och det fanns ingen inhängad.

DÅ LÄMNAR MAN INTE EN HUND OBEVAKAD!!!

Vi var ute båda två men det är inte det lättaste att stoppa ett hundbråk, särskilt inte med barnvagn också. Vi lyckades dock sära på dem, den andra hunden gav sig och vi kunde ta Nalle åt sidan för att undersöka om han blivit skadad. Vi hittade inget öppet sår och hade heller aldrig hört någon av hundarna tjuta till, men hemma fick han en mer noggrann genomgång.

Eftersom ägarna inte hade märkt av det hela och hunden återvänt in på gården visste vi inte hur det hade gått, även om bråket kanske inte var av den allvarligaste sorten. Dock kände jag mig tvingad att göra ägarna uppmärksamma på vad som hänt.

Deras hund låg på trappen och jag ville inte utmana den genom att gå fram och ringa på dörren. Så jag knackade på rutan och där inne satt flera personer i godan ro och tog sju evigheter på sig att öppna dörren. Ropade att de skulle skynda sig. En kvinna öppnade dörren och jag berättade att deras hund flugit på vår och att de fick kolla så den inte blivit skadad så skulle vi kolla vår.

Och vad händer då? Hon säger: "Ursäkta.". Släpper in hunden. Går in. Och stänger dörren. 

STÄNGER DÖRREN!?!

Inget mer. Hon frågar inte efter vad som egentligen hänt, hur vår hund mår också vidare. Som hundägare har man ett ansvar. Dessa ägare tog inte sitt!

Nalle är sedan tidigare osäker när det gäller andra hundar och sådana här händelser är alltid bakslag för oss. Den här gången lugnade han sig dock ganska fort men när vi skulle släppa in honom på vår gård blev han lite spattig. För några sekunder fick han för sig att snöföran som stod lutad mot garaget var en inkräktare och burrade upp sig.

Det är så himla onödigt att han ska behöva råka ut för sådant här. Att någon ska behöva råka ut för sånt här. /Jenny

Mysbrasa och Bingo.

Som så många andra... Vi sitter framför Bingolotto och gör ett försök att orka vara vakna och vaka in julafton. Våra "barn" Ian och Nalle har fått tjuvstarta julen och fick öppna varsitt paket. Nu hoppas vi på vinst på våra lotter!

En godiskrokodil och en skrammelskallra till de små.

Tillägg: Undrar ni varför det inte ligger några klappar under granen? Svaret är lätt: Nalle skulle öppna allihop genast! Busvovven!!!

Vi firar sex år tillsammans med vår älskade nallebjörn.

En kväll för sex år sedan fick vi vända tillbaka till omplaceringshemmet... Vi hade glömt betala för den stora lurviga jycken som satt bak i bilen. Det här var en så stor händelse och mitt i all glädje, spänning och förväntan så glömde både vi och kvinnan på omplaceringshemmet bort betalningen. Hoppsan!

Men vi vände tillbaka, och gav säkert Nalle ett säkert intryck med denna förvirring (!), och gjorde rätt för oss.

Sex år har alltså redan gått, men Nalle är ju något äldre än så för han var 3,5 år gammal när vi hämtade hem honom. Vi är så glada över att han kom in i våra liv och under de senaste fyra åren har vi också varit väldigt tacksamma.

För hösten 2008 började Nalle halta och efter flera veterinärbesök och röntgenbilder så visade det dig att Nalles höfter och leder är mycket dåliga. När vi fick det här beskedet och hörde att hans liv med största sannolikhet skulle bli förkortat trodde vi att det rörde sig om månader som vi hade kvar tillsammans. Men nu har vi fått fyra år!

Nalle är just nu symptomfri och vi försöker vara hans bättre vetande för att han inte ska bli sämre. Han får dagligen smärtstillande medicin och har under de här fyra åren fått så hög dos som vi kan ge honom per dag. Vi gjorde ett försök att trappa ner men då blev han genast sämre.

Han lever verkligen på lånad tid och vi hoppas så innerligt att det är mycket tid han har kvar.

Den 20 juni fyller Nalle tio år. Då skiner solen på en molnfri himmel, det är varmt och i skuggan av det stora äppelträdet ligger världens gulligaste vovve och vilar ut. Trött efter att ha busat med husse, matte och lill-husse i trädgården. Bus som avslutades med ett svalkande dopp i den lilla poolen. Kan ni också se honom ligga där? Behagligt trött och lyckligast i världen - utan smärta - i väntan på sin födelsedagstårta. :)

En del av er har redan fått det... Och så här ser det ut: julkortet för i år! Inte helt oväntat är Ian med på det - och Nalle förstås. Vi, vuxna och mindre gulliga och söta, valde att stå åt sidan den här gången.

Att fotografera barn och djur ska vara bland det svåraste som finns och vi försökte oss på båda två samtidigt. Det var inte alls det lättaste. Och vi fick rata en hel del bilder.

Att få en glad bebis och en glad hund med på samma bild tog sin lilla tid. Nalle är ganska van vid att bli fotograferad så han var ju inte alls svår. Vi fick många fina kort på bara honom (som modellar för några köttbullar).

Men när vi hållit på ett tag såg båda två ut som på bilden nedan, och vi insåg att det var dags att sluta och nöja oss med de bilder som blivit tagna. Trött bebis och less hund...

... som var skottad. Att Nalle pulsar runt i snön i trädgården gör inget men det orkar inte vi - därav den uppskottade gången. Aningen lättare att ta sig fram nu. :) Nu får Nalle hålla sig i mitten så kastar vi snöbollar till höger och vänster och Nalle springer, och springer, och springer... /Jenny

Det har fortsatt att vara kallt och nu har vi till Nalles stora förtjusning äntligen fått snö också. Jag tyckte däremot inte att det var så roligt att leta upp skyffeln i förrådet och skotta snö men vi skulle ju komma ut på promenad med barnvagnen. Efter en kort bajsrunda runt kvarteret blev det istället snöbollskastning i trädgården - och Nalle såg så nöjd ut så! /Jenny