Lins första vecka på förskolan var riktigt bra, men sedan gick det bara utför och igår antog personalen Lins trötthet för sjukdom när hon här hemma menade på att det var tråkigt på förskolan. Att hämta hem henne tidigare för att hon var understimulerad kändes ju så där men samtidigt var det ju det här som vi flaggade för - redan för två år sedan! Hon var inte alls sjuk och var snart sig själv. Jag har försökt med att hon fått välja kläder själv för förskolan så hon ska bli peppad av det och jag har gjort alla möjliga frisyer för att hon också ska vilja dit för att visa upp dessa. Men nu verkar den motivationen tagit slut för henne...

Det räcker inte med att hon trivs, hon måste också bli utmanad så hon blir stimulerad och utvecklas. Och vi förstår inte varför personalen har så svårt för att bara sätta ett extra arbetsblad i händerna på henne! Den motviljan kände vi till viss del av igår på utvecklingssamtalet också.

Pedagog och specialpedagog (som menade på att hon bara kommer bli fortsatt inblandad om personalen anser att de inte klarar av det och med deras ofelbara självbild så var det väl sista gången vi såg henne...) var med, liksom vi föräldrar. Första delen fungerade som ett vanligt samtal och utgick ifrån hur Lin fungerade på förskolan och hur tiden dit sett ut och sedan lämnades utrymme för att ta upp hur vi upplever det, eller om vi tog oss det utrymmet själva för vi hade ju en del vi ville ta upp.

Och bilden de ger och den vi har stämde ju inte alltid överens och jag tycker inte att vi fick mycket att gå på för att göra framtiden bättre. Det här skulle vara det extra utvecklingssamtalet (även om alla andra har det i den här perioden också) så vi ska väl få till en till träff framöver. Men kommer det som vi nu upplever att fortsätta så hoppas jag att de någonstans kan hitta förståndet att lyssna på oss föräldrar och ta in den verklighet som de skapar åt oss. Det känns fortsatt som att vi föräldrar ska gå på en massa möten och bara lyssna på hur bra allt är från deras sida utan att de behöver ta något ansvar för det vi säger.
Att göra ett formellt klagomål är inte något vi lagt åt sidan helt än, men eftersom allt tar så lång tid vet vi inte om det är något som är värt att lägga energi på. Och valet av förskola för Sia är inte alls lika självklart som det var för ett par år sedan och vi har bokat in möten på andra förskolor för att få en känsla av dem. /Jenny

Detta är ju inga konstverk som är till för att sparas men vägen dit kan ju vara nog så givande. Lin fick vara med och mäta upp socker och vatten och hälla i kastrullen och passa på uppkokningen. Sedan bredde vi ut sockerlösningen över pappret och hon fick dutta vattenfärg och se de små "färgexplosionerna". Det blir ju lite kladdigt så Sia fick nöja sig med bara vattenfärg, medan Lin fick måla i sockret.

Trots kylan och den stora snömängden så syns solen till ibland, även om den gärna fick värma lite mer. Så tillsammans med Lin och Sia pysslade vi enkla solfångare. Jag hade förberett en hel del så att de utifrån sina förmågor fick klippa och limma silkespappret som de ville. Tjusiga! /Jenny

Nitton minusgrader när snowracern startade mot förskolan, men tidigare på morgonen var det kallare ändå. Mer snö fick vi dessutom under natten till igår. Denna ovanligt kalla och snöiga vinter vill inte släppa taget om oss än. På förskolan började de inne idag och jag och Sia gick hem och drack varm choklad. /Jenny

I helgen aktiverade vi oss bland annat i Rankås. Några ville åka pulka, några ville åka längdskidor och några båda delar. Mycket snö och minusgrader har gjort att det gått att spåra flera fina spår i Rankås. 

Efter att barnen tillsammans testat på våra enkla escape rooms så ville Lin ha några som hon skulle kunna lösa på egen hand. Och det var ju en aktivitet som passade bra att göra när hon inte var inplanerad på förskolan. Hon fick fem rum som hon löste riktigt bra, det klurigaste var kanske att hitta pusselbitarna som jag gömt. /Jenny

Ja, en text till dessa bilder är nog nödvändig då de i sig inte säger så mycket. För vad händer? Jo, vi testade några hemmagjorda escape rooms i alla enkelhet. Fyrsiffriga koder skulle lösas i de tre rummen (fast även om ledtrådarna var på altanen så fick de gå in och lösa koden). I första rummet var pusselbitar utspridda och när pusslet var löst gällde det att se koden som gömt sig i texten, i andra rummet skulle barnen hitta alla siffror och för att sedan lösa matteuträkningen och i sista numret fanns fyra frågor och rätt svar gav en siffra i alfabetschiffret. Det här var något som vi "slängde" ihop men går ju utveckla och göra mer avancerat - nu löste de uppgifterna lagom fort!

Under jullovet hade vi ju ett och annat för oss och något som Lin gjorde var tipspromenad på biblioteket. Och hon hade dessutom den stora turen att bli en av vinnarna och fick hämta ut ett fint bokpris. Frallan-böckerna är lite av favoriter hos Isa och nu har Lin en egen bok från serien och den andra boken är skriven för barn för att de ska lära sig om hur vuxna fungerar - intressant idé. Glad tjej med sin vinst!