Efter Lins lämning cyklade jag med Sia ut i skogen för att leta svamp, men då hade vi ingen större lycka utan hittade bara ett fåtal kantareller. Sedan var det ju inte så lätt att dra runt på henne i skogen heller. Inte så smidigt med korta ben bland granar och grenar.

När Jon kommit hem gjorde vi istället ett nytt försök och då fick jag med mig fler ögon och fötter. Isa, Loe och Lin hängde också på (Ian stannade hemma, för han äter ändå inte och det gör inte jag heller i och för sig men gillar att leta...) och det dröjde inte länge förrän vi hittade första guldgruvan. Sedan blev det guld några gånger till och snart hade vi så det räckte till del av kvällsmaten. Barnen tycker att det är mycket roligare att leta svamp nu för det är ju verkligen ett svampår för till och med vi hittar ju! /Jenny

Sensommaren är här, och nu ramlar många äpplen ned från våra träd. Många ruttnar tyvärr på gren, andra leker Herbert "Fruit ninja" med och strimlar dem nattetid - om han inte kör fast på dem vill säga. Barnen hjälps åt att plocka upp dem och slänga i komposten, många kilo varje dag blir det. Och nu börjar även päron och plommon ge vika för tyngdlagen... /Jon

I år tänkte jag odla mina egna prydnadspumpor och i alla fall två är på gång, men blomning pågår så kanske att det kan bli fler. Men pumporna tar upp ganska mycket plats och det gör gurkorna med och bara två på gång där. Men bättre än inga. /Jenny

En äppelpaj med knäcktäcke väntade på barnen när de kom hem från skolan. Gjord på egna äpplen förstås. Alla gillade ju inte men då dög det i alla fall med vaniljsås. /Jenny

Nu är skolbarnen iväg! Loe och Isa med buss till ettan och trean, en ny buss för nu är det Öckeröbussarna och inte Tibrobuss som kör skolbarn här. Jon är ledig idag för att bidra vid skolstart, så han tog med påsarna med kläder och stövlar till deras hyllor i kapprummet så att de skulle slippa släpa på detta. Det blir ju en del att flytta in...

I och med att Jon ändå körde till skolan så kunde Ian lifta med honom dit, det kommer bli en massa tillfällen för honom att cykla på ändå. Lin börjar lite senare än de andra, så det blir en del väntetid om morgnarna, men snart är det hennes tur också.

Barnen var lite sega ur sängarna i morse, men det kanske berodde på att friidrotten startade om igår kväll och den träningen har de varit lediga från ganska länge nu också. Inget av barnen har verkat orolig för att börja om och det ju skönt, men en viss ovilja har ju funnits - klart att de hellre vill vara lediga, men inser ju att det inte är möjilgt.

Den som dock får vara hemma ett tag till är Sia, det är ju knapert, men vi tror ändå att det är det bästa för henne så länge som det är möjligt och det återstår väl att se hur länge det är... Det har ju varit en lång och väldigt rörig tid för Jon och hans jobb och de förändringarna har enbart varit negativa, men rikets säkerhet måste tydligen gå före (vett och sans).

Idag är sista dagen på barnens långa sommarlov och för att påminna lite om vad som väntar så besökte vi Baggeboskolan igår. Till varje år byter årskurserna klassrum, så det blir nytt för samtliga skolbarn och även om de hade ganska stor koll på var deras nya dörr för ingång till hemvisten var så kändes det ändå bra att göra ett besök. Det mesta såg sig likt ut på skolgården och Ian vet var det blir bäst att ställa cykeln nu.

Han som tyvärr måste cykla, och för Isa blir det sista året som bussbarn. För Loe som börjar ettan blir det mest nytt i och med att han byter klassrum och får nya lärare, men han verkar inte det minsta orolig han heller. Vi hade ju gärna sett att Lin fått möjligheten till tidigarelagd skolstart också men skolan hävdar fortsatt platsbrist och domen från Förvaltningsrätten har fastnat för beslut hos domare. Så än lever ett pyttelitet hopp, men det ser ju mörkt ut.

Vi har förstås ställt henne i kö till förskoleklass och vid senaste kollen hade hon plats fyra. Så det är fler barn som velat komma in på Baggeboskolan som fått avslag och det känns ju extra surt i och med att skolan byggdes efter det att den stora årskullen -17 fötts, så kommunen visste om detta. Men svaret vi fått på det är lite "vi löser det då", men deras lösning har ju varit att placera 6-åringarna som velat in på Baggebo på andra skolor och inte ge oss någon plats alls. Det är inte vad vi kallar lösning.

Och att i den här vevan behöva få krångel och bli dokumenterad av förskolan efter en totalt onyanserad version har gjort att förtroende för viss personal på förskolan försvunnit helt. Och hade det inte varit för det varit Lins sista år hade vi mer noga övervägt erbjudandet som vi faktiskt fick att byta förskola (jo, det var deras idé för att lösa/slippa undan istället för att bara stötta en familj i en viktig fråga) för så här missnöjda har vi aldrig varit tidigare. Men för vår del kändes det inte rätt mot Lin att rycka upp henne från det hon är bekant med för ett år som 15-timmarsbarn inför ännu en uppryckning till förskoleklass nästa år.

Mycket tid har gått åt till att förklara våra förväntningar på förskolan (ska man ens behöva göra det?) för att göra det utifrån oss, för det är vi som känner Lin bäst. Men när förskolan har sin bild klar och är så nöjda med sin verksamhet är det som att stångas med en mur och då får man istället höra att man är "repetitiv". Familjecentralens personal och även BVC hade tilltro till oss om föräldrar, även fritidsledarna i kyrkan som har våra barn i olika grupper, och skrev ner det svart på vitt, men förskolan vägrade lyssna på oss för det skulle betyda att de kritiserade sin egen verksamhet så de har hellre satt ett barn i kläm nu.

Om förskolan bara vid något tillfällle, på något sätt, visat att de stod bakom oss, men det har de inte gjort. Vid första tillfället som vi tog upp det här om att vi börjat fundera på att låta henne börja tidigare, som var redan för 1,5 år sedan, fick vi då till svar att det hade den pedagogen inte varit med om under sina 18 år som hon jobbat där. Vad det nu tillförde? Versionen av ett barn utanför förskolan måste väl ändå vägra tyngre än den som pedagoger har från den korta vistelse hon är på förskolan. Pedagoger som dessutom inte ens haft henne mer än i några år, om ens det.
Som förälder känns det fruktansvärt att tvingas göra något som man vet inte är det bästa för sitt barn, men i nuläget blir det förskola för Lin imorgon och vi ska förstås försöka peppa henne så gott vi kan, men vi är övertygade om att den miljön kommer att understimulera och inte utveckla henne positivt. 

Idag fanns det tid att lyxa till frukosten. Chokladpålägg äts det lagom ofta här numer sedan vi hittat detta på både Normal och Dollarstore. Att dagen fortsatte med ett VM-brons var inte så dumt det heller. Nu håller vi tummarna för en massa medaljer i Friidrotts-VM också.

Jag har varit blodgivare i flera år och tycker det är ett fint sätt att bidra på. Igår var jag till sjukhuset för en tappning, vilken i ordningen glömde jag fråga, men jag ska självklart tillbaka fler gånger så då kan jag passa på att fråga om det börjar dra ihop sig för något jublieum. Det borde i alla fall närma sig 50 gånger... /Jon