
De senaste veckorna har viktnedgången varit riktigt kämpig och vid morgonens invägning fick jag mitt andra och största plus på 0,3 kg.
Hela veckan var seg med lite sömn, för mycket information för hjärnan, svårigheter med kosten och framförallt har motivationen inte varit där den borde.
Den totala nedgången är nu prick 22 kg och jag har hållit på i 35 veckor - en väldigt lång tid... Nästa delmål är -25 kg och även om det bara är 3 kg ifrån så är det i verkligheten väldigt långt bort som det känns nu. /Jenny
Krister
8 april 2024 09:08
När jag fick min diagnos diabetes 2 gick jag ner 22 kg på 7 månader genom strikt LCHF.
Jenny och Jon Sjöberg
8 april 2024 15:31
Fint kämpat med viktnedgången och bra med karaktären när det kommer till strikt kost. Kan tänka mig att det gjort skillnad för diabetesen...?
Här är det bättre väder på ingång igen och det kanske kan hjälpa till med att få upp motivationen och bidra till mer rörelse. /Jenny
Krister
8 april 2024 13:18
Absolut, jag normaliserade blodsockervärdena. Kvinnor har en större utmaning än män med viktminskning. Bra jobbat med viktnedgången.
Jenny och Jon Sjöberg
8 april 2024 15:39
Då fick du ju positiva resultat på flera sätt. Härligt!
Hade du något mål eller hur gjorde/gör du för att hålla motivationen uppe?
Ja, och vissa tidpunkter är kämpigare än andra. Då är t.ex sötsuget stort. Men här är det också sådana kontraster på vardag och helg när det kommer till rutiner, rörelse och kost. Jag håller ju i min träning hela veckan, men det blir ju mer gott på helgen. Nu har jag väl varit sämre på balansen i och med att siffrorna inte pekat nedåt i samma utsträckning, så nya tag för att vända allt åt rätt håll igen! /Jenny
Krister
8 april 2024 17:06
Motivationen går i perioder, jag tränade inte under pandemin, det var segt att komma igång igen. Har tränat sedan 2003. Men viktminskningen kom genom kostförändringen,
det måste bli en livsstil.
Jenny och Jon Sjöberg
8 april 2024 18:41
Ja, det där med perioder känner jag igen. Ibland går ju träningen riktigt lätt. Och ibland är det så mycket annat som måste gå före och då är det inte lika mycket ork kvar när det väl är dags...
Mitt motto är "röra mig mer och äta mindre" då uteslutning av kost blir för knepigt i vår familjesituation, fast när det går upp och ner i livet är det svårt att hålla i det mottot.
Men vi vet ju båda vad vi har åstadkommit och du har det ju ännu mer svart på vitt! /Jenny