Jag och gamla gravidkilon alltså. Blä... Men nu, aningen sent kanske, har jag försökt ta tag i några av de kilon som jag drog på mig i samband med Sias graviditet. Jag mår ju illa och spyr första hälften av graviditeterna och under andra hälften, när jag rör mig mindre, äter jag igen - för då smakar ju allt äntligen gott. Dålig kombination. 

Det är ju en kamp mot hjärnan, rutiner och en massa annat. Att tänka "är det värt det...?". På sistone har det varit skit med mycket och det har ju inte blivit bättre för att jag ätit då, så varför skulle det bli det nu?

Jag började mitt försök till viktresa den 7 augusti och har kört med invägning måndag morgon (denna vetskap har gjort att jag fått kämpa emot lite mer på helgen när godare mat, godis och annat kommer i min väg...).

Nu har det gått 10 veckor, och vid varje måndagsinvägning har det varit minus. Inte alltid så mycket men ändå aldrig plus. Totala viktnedgången är lite mer än 11 kg, så en liten klapp på axeln ger jag mig själv. Även om det inte syns och det är ju lite motigt förstås. Ändrad kost med mindre att äta och mer rörelse är sättet som så långt fungerat för mig. /Jenny