Loe och Isa har satt ihop så söta snögubbar från ett DIY-kit.

Vår nisse förstår att väntan till julafton kan vara lång så häromdagen hade han lämnat ett litet tidsfördriv till barnen: sällskapsspelet: Se vad jag kan. En kunskapsspel med stor variation på frågorna.

Ett spel som vi provspelat och Ian var väl i överkant till att vara för gammal, Loe lite för liten men gick att leta fram passande frågor till honom och Ian också så det fungerade ändå till båda. För Isa var spelets frågor alldeles lagom.

Spelet går ut på att med sin groda hoppa omkring på bladen efter vad en eller två tärningar visar och sedan svara på en fråga och vid rätt svar få hoppa fram två steg till. Först i mål vinner. Så det var väldigt lätta spelregler.

För vuxna är ju frågorna lätta, men i och med att spelets tärningar spelar en roll så är det inte självklart vem som vinner. Det verkar vara ett lärorikt spel och kanske ett spel som skulle passa bra för äldre förskolebarn med en pedagog som spelledare.
Vi kommer att spela det igen.

"Alla" har ju gjort och nu även vi.