Idag är det sex månader sedan som Loe tvingades ut ur min mage, 16 dagar efter att han var beräknad. Om dagarna fram till bf var långa så var dessa extradagar helvetiska minst sagt. Graviditeten blev onödigt utdragen och slutade inte som vi hoppats på. Den igångsatta förlossningen som vi inbillade oss skulle gå så smidigt kom ändå att avslutas med ett kejsarsnitt.

Igångsättningen fungerade inte och de vågade inte öka dosen eftersom de inte kunde mäta trycket i livmodern och ansåg att ett akut kejsarsnitt var det säkraste för att inte riskera någon. Det var en stor besvikelse, men i det stora hela är det viktiga ändå att vi fick en bebis. Och trots snittet så var jag ändå hemma mindre än ett dygn efter att de plockade ut honom.

Men det var en jobbig graviditet för jag var trött och ibland gjorde det ont på ett sätt som jag aldrig upplevt innan eller efter. Och att ta hand om två andra barn gjorde sitt också. Tung blev jag också men jag har aldrig gått ner till de 57 kilona som jag vägde när Ian blev till och lär väl aldrig göra det heller...

Fast för att hitta något positivt så har jag i alla fall lyckats bli av med de kilona som jag gick upp med Loe - och så några till. Inte alls illa för någon som har väldigt lätt för att gå upp i vikt och svårt för att gå ner. Under det här halvåret har jag gått ner 16 kilo och på sistone har vågen börjat röra sig mer neråt igen då amningen inte varit lika intensiv och möjligheterna för att aktivera mig ökat. Några promenader, lite jogging och ändrade kostvanor och sedan startskottet på Isas födelsedag för elva veckor sedan visar vågen på 7,2 kg minus. Mindre av det ätbara och mer rörelse är det jag tror på när det gäller viktnedgång.
Jag har ett viktmål som jag anser rimligt, även om det kommer att ta tid, som jag tänkte uppnå och självklart en app för att hålla koll på läget. Men det får ta sin lilla tid att bli av med alla dessa gravidkilon. Vi får väl se vad vågen står på när Loe fyller 1 år. Men dit är vi ju bara halvvägs och den restrerande tiden får gärna gå långsamt för vi tycker att vår bebis blir så stor så fort. /Jenny  

 

Heidi

13 september 2016 20:16

Heja heja!! 👏🏼👏🏼💪🏼😘

Jenny och Jon Sjöberg

14 september 2016 07:10

Ja, vi får väl se hur det går. Saknar chipskvällarna... ;) /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lin och Sia var med på Afternoon Church i söndags. Eftermiddagen började med gudstjänst och avslutades med en massa roligheter utanför kyrkan. Barnen deltog i vinst varje gång-tävlingar med godisvinster, hoppade i hoppborgen, jagade såpbubblor och åk...

Ja, jag tar det personligt... och dissar tillbaka! Eller...? /Jenny     ...

I förra veckan hade Ian prao under ett par dagar. Han praktiserade tillsammans med sin fritidsledare i kyrkan och Ian tyckte mycket om det han gjorde på praktiken och trivdes väldigt bra med sin handledare. Som tack för dessa dagar överlämnade Ian en...

  Eftersom det blev som det blev i förra veckan så var Jon hemma och han fick sköta mer än vad han brukar av det som har med barnen att göra. Jag orkade eller kunde till exempel inte lämna och hämta Sia på förskolan så det gjorde han. I torsdags...

Vi trodde väl att det var Loe som var den som stod på tur att opereras, men nu blev det oplanerat som det blev... Nästa gång är det dock Loes tur. Loe kommer att behöva sövas en tredje gång i sitt liv då han står i kö för operation. Han ska operera i...