I morse läste jag i lokaltidningen om att Årets Tibrobo kommer att presenteras i helgen. Och samma text gjorde mig väldigt varm inombords, och samtidigt tårögd, för i texten stod det om farfar som tog hem titeln -92. Det är ju länge sedan nu och länge sedan som han och farmor gick bort, men jag kommer alltid att minnas dem. För mig var de så fina människor och att farfar vann med motiveringen medmänniska är något jag känner mig väldigt stolt över.

Egentligen ska vi alla betraktas som medmänniskor men än i denna dag är det tyvärr inte så. Jag funderade på om jag skulle publicera bilderna på pojken som dog under sin flykt mot frihet, 3-årige Aylan. Men jag tycker att de är så plågsamma att se. Det kunde ju varit Ian...

För många verkar dessa bilder ha blivit en väckarklocka, medan andra redan visste att det är så det ser ut på alldeles för många platser runt om i världen och tyvärr finns det de som väljer att inte ta till sig tragedin alls. Flyktingkatastrofen går inte längre att blunda för och det finns plats och hjälp för fler människor här och i övriga Europa. Skitsnacket som SD för om att hjälpa människorna där de är håller inte i längden för många gånger har de ingen plats att kalla hem att få hjälp på. Det är så här det ser ut nu och hjälpen behövs, eller i alla fall människors medkänsla.

Läs gärna mer hos Vi gör vad vi kan, http://vigorvadvikan.com/ som skriver så här om sig själva: "Vi är en grupp politiskt obundna privatpersoner som gått ihop för att göra vad vi kan för att hjälpa de syrier som flyr med båt till den grekiska ön Lesbos. Vi gör detta helt ideellt, helt enkelt därför att vi inte står ut med att inte göra något."

För att skicka ekonomisk hjälp till Vi gör vad vi kan:
1.Swisha ett valfritt belopp till 0702-093 303 (insamlingsansvarig: Ulrika Schreil)
2.Sätt in valfri summa på SEB-konto: 5694 05 824 28

Här finns fler sätt att hjälpa:

Nu är inte läge att misstro att pengarna inte skulle komma fram.

Hellre att ha litat på att det fungerar och gjort något för att bidra än att bara låtit det vara.

Vi måste hjälpa varandra, vi måste bry oss om varandra. Det händer mycket bra ute i världen men den här katastrofen får inte bli det som det talas om i framtiden när vår tid dyker upp i historieböckerna. Låt det då hellre stå att det var då som människor valde att göra en gemensam sak för andra människor långt bortom religion, etnicitet och annat utan bara för att vi alla är människor. /Jenny

 

Eva

3 september 2015 20:56

Hörde i dag på radion att de välkomnar människor som kan ställa upp som medmänniska - inte bara med pengar. Alla har inte pengar att skänka men kanske en timme nu o då med språkträning, handarbete, läsning mm. Karola bjöd visst en romsk familj på mat - allt enligt tidningen. Lite svårt att arrangera här bl.a pga språkförbistringen.
Medmänskliga kramar

Jenny och Jon Sjöberg

3 september 2015 21:36

Alla kan ju verkligen göra något och sakerna som du nämner skulle ju kanske kunna ge dessa människor en känsla av att leva ett "normalt" liv med vardagliga saker istället för den misär de flyr. Så att ställa upp med sin tid är också mycket värt och kanske kan vänskapsband för resten av livet knytas. Läste också om Carolas bjudning. Jättefint av henne. Det viktiga är att ändå inte ignorera den här katastrofen för den berör oss alla, hur gärna man än skulle vilja låtsas som att den inte pågår just i detta nu. Empatiska kramar tillbaka. /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lin och Sia var med på Afternoon Church i söndags. Eftermiddagen började med gudstjänst och avslutades med en massa roligheter utanför kyrkan. Barnen deltog i vinst varje gång-tävlingar med godisvinster, hoppade i hoppborgen, jagade såpbubblor och åk...

Ja, jag tar det personligt... och dissar tillbaka! Eller...? /Jenny     ...

I förra veckan hade Ian prao under ett par dagar. Han praktiserade tillsammans med sin fritidsledare i kyrkan och Ian tyckte mycket om det han gjorde på praktiken och trivdes väldigt bra med sin handledare. Som tack för dessa dagar överlämnade Ian en...

  Eftersom det blev som det blev i förra veckan så var Jon hemma och han fick sköta mer än vad han brukar av det som har med barnen att göra. Jag orkade eller kunde till exempel inte lämna och hämta Sia på förskolan så det gjorde han. I torsdags...

Vi trodde väl att det var Loe som var den som stod på tur att opereras, men nu blev det oplanerat som det blev... Nästa gång är det dock Loes tur. Loe kommer att behöva sövas en tredje gång i sitt liv då han står i kö för operation. Han ska operera i...