ihemmetslugn

8 maj 2013 14:55

Fruktansvärt för alla inblandade, kan inte ens föreställa mig hur detta känns för pappan.

Jenny och Jon Sjöberg

8 maj 2013 15:03

Jag har tänkt mycket på den lille pojken där han suttit i bilen och väntat och lidit... Stackars, stackars liten.
Det blir så fort varmt i en bil och hoppas att nu någon i alla fall tar lärdom av det. Även om det var glömska som ska ha legat bakom det här fallet. Pappan måste ju hata sig själv... /Jenny

Malin

8 maj 2013 17:57

Men usch vad hemskt, stackars lilla pojke!
Kramar

Jenny och Jon Sjöberg

8 maj 2013 18:14

Stackars familj... /Jenny

Lotta

8 maj 2013 21:19

Personligen kan jag tycka att det är nåt minst sagt galet med pappan. Jag känner medlidande för det han gjort, det gör jag...men hur i hela helv... kan man glömma barnet i bilen??? Okej, hade det varit några minuter...men hela arbetsdagen?! Jag tänker titt som tätt på min familj vad jag än gör o var jag än är...slog det aldrig pappan att något kändes fel liksom? Nä, den stackars pappan kommer få lida skit resten av sitt liv för sin sk glömska. Jag kan nog tycka liiite synd om honom... MEN! Jag tycker så in i vassen synd om den lille stackaren i bilen. Tänker på hans lidande, hans gråt, hans känsla av övergivenhet. Å när han var på väg i bilen...talade han inte ens med sonen då? Åkte han bara målmedvetet till sitt jobb tro, med bara karriären i skallen? Nä. Kalla mig kall men fy fan alltså.

Jenny och Jon Sjöberg

8 maj 2013 21:24

Ja, man kan ju undra hur det kunde gå så lång tid. Timmar! Det är ju helt oförklarligt. När det inte var rutin för pappan borde han då inte varit ännu mer fokuserad på uppgiften...? Kan mamman någonsin förlåta pappan...? Det är så mycket som är hemskt i det här sorgliga som inträffat.
Men stackars lille pojken... Jag blir så ledsen när jag tänker på hur han sutttit där alldeles ensam... /Jenny

ihemmetslugn

9 maj 2013 10:10

Jag tar inte någon i försvar men det är inte rätt att halshugga pappan för detta. Ingen av oss vet hur han har det, om han levde under stor stress/press i arbetsliv och privatliv. Detta var normalt sett inte hans morgonrutin att lämna och när ens egna rutiner rubbas i samband med hög stress så kan saker och ting hända.

Rutinerna på förskolan har varit felaktiga då ingen därifrån kontaktade pojkens föräldrar när han saknades på förskolan.
Självklart är det enormt tragiskt och hemskt att detta hände men pappan har redan fått sitt straff för detta och behöver inte lynchas.

Jenny och Jon Sjöberg

9 maj 2013 21:17

Vi vet ju inte vad som ligger bakom. Om han var stressad, karriärslysten eller bara självupptagen. Synd är det i alla fall att det ska behöva gått ut över någon som inte kunde skydda sig själv.
Det är ju mycket som har gått fel men ansvaret måste ändå läggas på pappan tycker jag. Fast det kanske är fler som känner sig skyldiga... Sedan om det här är straff nog eller ej, vet inte jag. Beror till att börja med hur han tagit det...
Jag håller med Lotta när hon undrar hur det inte kom sig att han inte tänkte på sin familj och kopplade samman två och två under hela dagen.
Undrar om pojkens mamma kan förlåta pappan för detta? Jag vet inte om jag skulle kunna göra det någonsin om Jon under en hel dag glömde sin familj... /Jenny

Lotta

9 maj 2013 20:47

All respekt till dig, ihemmetslugn, för det Du tror och tycker.
Men att mer klandra en förskola som inte kontaktat föräldrarna (vilket kanske inte ens var deras rutiner, vad vet vi?) än en pappa som citat: "om han levde under stor stress/press i arbetsliv och privatliv. Detta var normalt sett inte hans morgonrutin att lämna och när ens egna rutiner rubbas i samband med hög stress så kan saker och ting hända"...
Eh? Det var den sämsta ursäkt för ett barns dödsfall via olycka jag någonsin hört!
Klart man kan bli stressad, klart man kan ha press i arbetsliv o på hemmaplan...men aldrig ALDRIG ska det gå ut över barnen.
Om mina rutiner bryts så faller det sig ganska naturligt att man blir uppmärksam på det nya. Innebär de nya rutinerna dessutom ansvar för ETT BARN så är det barnet, inte annat, som får ta min uppmärksamhet hur stressad jag än må vara över annat.
Jag lider med pappan, det gör jag och straffet har han fått; att leva med att han tagit livet av sitt barn!...men sorry...jag kan INTE tycka att varken hans ev stressiga tillvaro eller förskolan ska ses som skyldigt till detta tragiska. Det är pappan som är den skyldige! Han tog inte sitt ansvar!
Det är inte fråga om att lyncha. Men det är inte pappan det är mest synd om här så honom ska man inte mjäka med...

Jenny och Jon Sjöberg

9 maj 2013 21:59

Det som hänt är lika hemskt och tragiskt som oförståeligt. Sådana här olyckor har hänt förut och lär väl hända igen, sorgligt nog.
Jag vet inte vad jag skulle ta mig till ifall jag råkade skada eller rentav ha ihjäl någon annan. Allra värst om det vore Ian förstås, men med de arbetsuppgifter jag har, går det inte en enda dag utan att jag tänker på vad som skulle kunna hända.
Jag tycker oerhört synd om den lille pojken, och dödsolyckan har nog utan tvivel påverkat livet för väldigt många. Därför är det svårt att tro att pappan inte har drabbats hårt också. I annat fall måste det vara något allvarligt fel på människan. Att leva med vetskapen att man orsakat någon annans lidande och död skulle vara ett livstidsstraff, åtminstone för mig.
Som jag förstår det är pappan misstänkt för grovt vållande till annans död, men ingen straffpåföljd kan ju få den stackars lilla pojken tillbaka till livet. Den här historien kan aldrig sluta lyckligt. /Jon

ihemmetslugn

10 maj 2013 06:37

Jag klandrar INTE förskolan utan påtalade att de inte skött sina rutiner som för övrigt klart och tydligt de själva erkänt.
Jag har under många år själv levt under svår hjärnstress och ingenting fungerade om mina rutiner bröts eller ändrades.
Var har jag skrivit att det var en ursäkt för att barnet dog? Jag skrev att ingen av oss vet hur han hade det i sitt liv med stress/press i sitt arbetsliv och privatliv. Har du inte själv varit utsatt för svår hjärnstress eller varit utbränd så vet du inte vad du pratar om.

Jag skrev också att jag inte tar någon i försvar men hur skulle du själv känna om du blev uthängd i de flesta tidningar samt på en mängd olika forum där man efterfrågar pappans namn, adress och all övrig information som går att hitta så forumets medlemmar i sin tur kan åka dit och "prata" med honom lite...

Världen är så pass trevlig att man får ha olika åsikter och tankar, du har din och jag har min.