
Ian åt vid två och somnade så gott och gillade inte alls bli väckt för att vi skulle fara iväg till babymassagen. Han somnade till i bilen men vaknade snart där och var ganska lugn under samtalet innan, men bara några minuter efter att han fått oljan på kroppen och massagen påbörjats så blev han ledsen. Och fortsatte så...
Det var inte så oväntat ändå, för han har inte varit så förtjust i massage när vi försökt på hemmaplan heller.
Dessutom upptäckte vi röda tidigare prickar, eller snarare rödflammiga "utslag" på Ians överkropp, som en distriktssköterska på plats trodde kunde bero på laktosintolerans. Så från att ha tänkt gå på mysig babymassage kom vi istället därifrån med ganska strikta kostråd som ska anammas i en vecka till att börja med.
Och det är ju mjölk i allt! Nästan. Som om det inte var nog att tänka på för en trött pappa- och mammahjärna... Ian har ju haft prickar tidigare, hormonprickar, och det kan det ju lika gärna vara den här gången också. Efter att bara ha sett prickarna som hastigast när barnet dessutom är illrött efter att ha gallskrikit och säga att det kan vara mjölkallergi känns så drastiskt. Nu kan det ju ändå vara det, men vi funderar på att vänta någon dag för att se om de kanske försvinner lika fort som de kom, annars prata med BVC. Och vi googlar, och googlar. Ians utslag kan lika gärna vara värmeutslag, så plötsligt som de kom.

Ian tyckte att det var mycket mysigare med ett litet oljedopp i baljan. Och när en ska bada ska alla i familjen vara med och då blir det lätt lite trångt i ett pyttebadrum...

Pappret med kostråd var i första hand riktat till de med kolikbarn, men vi upplever inte att Ian har kolik. Fast vad vet vi?
Lina
16 oktober 2012 11:15
Jag håller med om att det låter lite drastiskt med att säga att det är mjölkallergi men om ni tycker att han är mycket kinkig så kan det ju vara värt att testa att utesluta mjölkprodukter någon vecka för att se om det hjälper. Hoppas att både prickar och ilsket humör ska försvinna ; )
Jenny och Jon Sjöberg
16 oktober 2012 12:39
Det är det att vi inte tycker att det stämmer när man läser eller hör vad de säger. Men alla barn är ju olika.
Vi var i kontakt med BVC på morgonen och har i alla fall kommit överens om att avvakta då prickarna är mindre idag och inte alls flammiga.
Jag tog det ganska hårt, säkert för att jag är trött också, för om man tar bort mjölkprodukter blir det ju inte mycket kvar som jag äter.
Visst finns det att köpa soja- och havreprodukter men då får det gärna vara under lite mer säkra omständigheter. Vi ska ge det någon dag så får vi se.
Vi upplever inte alls att han verkar lida av kolik när vi läser om det. Han gråter men inte alls så det är "jobbigt" och inte alls särskilt länge.
Nu sover han faktiskt i vagnen på altanen och vi ska hålla på med mat.
Mjölkallergi behövde i alla fall inte vara på "livstid" om det är det, utan försvinner i de flesta fall så det lät ju bra. /Jenny
skrivmoster
16 oktober 2012 12:25
Det är nog klokt att ta det lite lugnt och se hur det blir. Utslag har ju barn jämt och ständigt av olika anledningar. Det visar sig med tiden varför.
Ser skönt ut med badet och han ser så nöjd ut!!
Här snöar det ... jo det är sant. Tyvärr! Blir vitt på taken och lite på marken också. Suck!!
Kram på er!
http://skrivmoster.bloggplatsen.se
Jenny och Jon Sjöberg
16 oktober 2012 12:38
VAAAAAA?!?!?! Snö!!! Helt otroligt. :O
Här skiner solen och det är 11,6 grader på baksidan. Ian sover i vagnen som står i "kuvösen" efter en promenad och jag drog på myggnätet för här finns det fortfarande kryp.
Så snöa ser det verkligen inte ut att göra här idag. Domherrarna häromdagen var ett falskt tecken.
Vi har valt att avvakta med kostråden, pratade med BVC och de höll med då utslagen blivit mindre. Jag är ju vegetarian sedan länge och äter mjölk (och ägg) så om det skulle försvinna blir det ju inte mycket kvar att äta som jag gillar.
Men om det är det som det lutar åt kommer jag givetvis att göra ett uppehåll för att bekräfta eller utesluta.
Min värsta fruktan är ändå pälsdjursallergi, även om jag läste någonstans att det inte yttrade sig förrän i 4-5 årsåldern... och då, sorgligt men troligt, lever nog inte Nalle.
Kramar till dig också! Nu ska vi passa på att äta lite mat medan lille långeman sover. /Jenny