Linda

25 september 2012 20:35

Låter verkligen helmysigt med öppen spis i sällskap med de grabbarna! Mindre mysigt att gå till tandläkaren med ett sådant pris förstås. Elva kilo...Finns det verkligen något kvar av dig människa? Nu får ni gotta er ordentligt, och det ska jag med bara för sakens skull. :)

Jenny och Jon Sjöberg

26 september 2012 08:31

Jo, mysigt var det! :)
Så mysigt att det var svårt att få ut Nalle på kvällskissningen. Han ville hellre ligga kvar i soffan. :) /Jenny

Annika Andersson (Linghem, Östergötland)

26 september 2012 17:04

Hej Jenny.!!
Roligt att läsa om hur fort ni har kommit in i vardagen med den lilla nya familjemedlemmen, det är så härligt med detta att få barn, efter tvivel att man inte tror att man ska klara av en bebis, så sitter allt i ryggmärgen och man klarar mycket mer än man trott innan.

Ni kommer säkert få några barn till ska du se, ni kanske till och med slår oss och går om i barnantal ha ha ha...

För visst är det så att när man väl fått det lilla barnet så kan man inte tänka sig ett liv utan sitt/sina barn, det finaste man kan få.

Hur har ni det med gosiga Nalle, är allt väl med honom och hans kropp??
Känner han sig bekväm med lilla Ian nu, ofta så kan hundar nästan bli så att de vaktar lilla barnet, mot andra och förälskar sig i den nya familjemedlemmen.

Min dotter Fanny går ju nu på hundgymnasiet, och jag är grymt avundsjuk på henne, att få ägna sig åt sin hund och alla andra hundar på lektionstid.

Ha det så gott nu, och njut av dina promenader med Nalle & Ian nu, så försvinner säkert några kilon ifrån kroppen.

KramKram ifrån mig. :)

Jenny och Jon Sjöberg

26 september 2012 17:51

Hej, hej.

Det kommer nog att ta ett bra tag innan vi lär känna vår lille nye familjemedlem helt. Det känns fortfarande så ofattbart att han är här. :)

Vi får väl se vad framtiden har att utvisa när det gäller fler barn. Jag har tid hos min barnmorska i november och ska höra lite mer om den där risken för att livmodern ska brista. Hon som var här idag hade aldrig hört talas om det...

Nalle är väldigt anpassningsbar och har förvånat oss - han har tagit Ians ankomst över förväntan. Men även han verkar tycka att det är lite jobbigt att bli störd om nätterna... ;)

Just nu fungerar mat och medicinering bra och Nalle stormtrivs i sin trädgård. Vi försöker att ge honom tid också förstås. Tur att vi är två!

Vi har just varit ute på en promenad allesammans i regnet och det gick så bra så. Men jag fortsätter att hålla i vagnen och Jon i Nalle för jag vill inte riskera några komplikationer efter snittet.

Kramar till dig! /Jenny