Ian säger det ena roliga efter det andra, den här var dock inte så där rolig i stunden...

Kampen gav utdelning. Tomaterna blev röda, några i alla fall, och vi har både kunnat äta och fixa frön till nästa säsong. Men från det att jag la köpta tomater på jorden har det nu kommit upp nya tomater, men de lär väl aldrig klara sig eller...? En eller två gurkor är på gång också, men vem vet hur det går... Det har verkligen var en annorlunda och sen odling i år. /Jenny

Jag och Sia har pratat en del om att åka buss för vi ser ofta bussarna när vi är ute, så till slut blev det av och vi for en vända tur och retur till Skövde. Vi gick först omkring på Resecentrum och tittade på allt spännande där, vi strosade omkring i stan, åkte rulltrappa och gick i några affärer och självklart besökte vi ett par lekplatser och åt lite innan det var dags att ta blåa bussen hem igen. /Jenny

Vi quizade från en bok och lät barnen svara utan att ge dem alternativ... Genom sig själv känner man andra, eller hur var det nu...?

Inför hans löptest på idrotten var vi i samma spår så att han skulle få chansen att träna lite innan. Var kanske helt i onödan... eftersom vi var där på helgen. På en vardag gick det bra att springa flera minuter snabbare.

Igår, fredag den 11 oktober, tog jag ett sista farväl av min pappa, Folke Sjöberg. Han begravdes i Öjeby kyrka, samma kyrka som mamma begravdes i för två år sedan. Pappa var redan kremerad, så det blev en så kallad begravningsakt med urna. Det var en vacker ceremoni med några av pappas favoritlåtar på dragspel, prästen sa fina saker om pappa och många nära och kära hade kommit för att hedra hans minne. 

På minnesstunden efteråt samlades vi i det intilliggande församlingshemmet för att äta och umgås lite. Just denna dag skulle pappa ha fyllt 94 år, och hans absoluta favorit var schwarzwaldtårta. Därför tyckte vi att det var passande att bjuda på denna tårta, det var ju ändå hans födelsedag också. Även fastän det var sorgligt att pappa var borta, var det fint att träffa så många gamla bekanta, prata och dela historier om pappa med varandra. Jag tror att pappas minne kommer att leva en lång tid framöver. /Jon

Vilka utmanande och givande tio veckor det blev med kursen Kost och hälsa! Jag har läst halvtid på distans och kursen var på gymnasienivå. Den var digitalt baserad och innehöll förutom momenten på bilden ovan pratiska utmaningar, öva-prov och så två examinerande prov samt ett muntligt. Det skulle också ha varit ett slutprov, men läraren menade på att jag hade tillräckligt koll på detta så det provet togs bort.

Och tillräckligt koll måste jag haft och ha för - jag fick A i betyg!
Och det var ju jättekul, men oväntat för jag har inte studerat på ca 20 år och allt från det nya betygssystemet till att lägga upp studier på egen hand var nytt och så upplevde jag att kursen till och från var väldigt svår. Den har handlat om allt från hur cellandning fungerar till hur man ska hantera färsk kyckling, via hur bland annat hur kortisol påverkar kropp och knopp. Det tog liksom aldrig slut ibland, det fanns alltid en massa sidospår och det var svårt att begränsa vart jag skulle sätta stopp.

Proven bestod mestadels av olika case där en påhittad persons vanor skulle analyseras och det var ofta riktigt klurigt. Åt personen som den borde? Vad kommer hända om personen fortsätter på samma spår? Vad behöver personen göra för att ändra sin levnadsvanor? Fungerar detoxpreparat?
Igår hade jag mitt muntliga prov och det tror jag aldrig att jag har haft något tidigare och så blev det via Zoom och bara det är jag inte helt bekväm med. Men den muntliga kontakten gick bra och mitt betyg förmedlades och det kunde alltså inte ha gått bättre. Kursen skulle ju egentligen ha pågått till söndag (deadline för sista provet), men nu fick jag lite lov och det var skönt eftersom jag har kämpat på med dessa studier när det har passat. Sia har ju till exempel bara gått 15 timmar i veckan och då bara varit på förskolan på tisdag, onsdag och torsdag. Att mycket har varit så intressant och viktigt har bidragit till att det har varit lättare att ta till mig, samt att jag repeterat mycket och försökt sova så att de nya kunskaperna hamnat i långtidsminnet. 
Via kursen har jag tittat på många intressanta klipp. Hjärnkanalen - YouTube har jättemånga bra klipp som jag tittat på flera gånger. Anders Hansens olika program på SVT Play har också blivit ett egenvalt sidospår. Att lyssna på I hjärnan på Louise Epstein har jag gjort en del också efter tips från kursen. Avsnittet som berättar att mild och medelsvår form av depression går att behandla med motion var en ögonöppnare: Så får du en deprimerad hjärna att vilja träna 27 augusti 2023 - I hjärnan på Louise Epstein | Sveriges Radio
Nu väntar en ny kurs på måndag, den heter Friskvård och hälsa, så jag fortsätter att röra mig i samma område. Den pågår till jul, men sen är det oklart vad som väntar. Det här med halvtidsstudier var ett test för oss som familj att kolla om det skulle fungera. Vi prioriterar ofta tid tillsammans, och på detta sätt har jag kunnat vara där för barnen på morgonen och när de kommit hem från skolan. Vi får väl se om det blir någon ändring på det framöver, för det är tyvärr pengar som styr. Men en sak i taget. Nu njuter jag av att jag på samma vecka lyckats gå ner 30 kilo och få ett A i betyg. /Jenny

Förrådet är påfyllt med lite brasved!

I helgen hade ishallen premiäröppning för allmänhetens åkning för den här säsongen. Loe överraskade med att ha väldigt bra fart och Sia som knappt stått på skridskor förut fixade en hel del skär utan hjälpmedel. Istiden krockade lite med Isas X-fit Kids, men hon kunde ansluta när hon tränat färdigt för att också ges chansen att åka lite.