Igår, fredag den 11 oktober, tog jag ett sista farväl av min pappa, Folke Sjöberg. Han begravdes i Öjeby kyrka, samma kyrka som mamma begravdes i för två år sedan. Pappa var redan kremerad, så det blev en så kallad begravningsakt med urna. Det var en vacker ceremoni med några av pappas favoritlåtar på dragspel, prästen sa fina saker om pappa och många nära och kära hade kommit för att hedra hans minne. 

På minnesstunden efteråt samlades vi i det intilliggande församlingshemmet för att äta och umgås lite. Just denna dag skulle pappa ha fyllt 94 år, och hans absoluta favorit var schwarzwaldtårta. Därför tyckte vi att det var passande att bjuda på denna tårta, det var ju ändå hans födelsedag också. Även fastän det var sorgligt att pappa var borta, var det fint att träffa så många gamla bekanta, prata och dela historier om pappa med varandra. Jag tror att pappas minne kommer att leva en lång tid framöver. /Jon

Sent igår kväll somnade pappa stilla in på det demensboende som skulle bli hans sista hem. Han hade levt ett långt och otroligt liv. Nästa månad skulle han ha fyllt 94 år. Min far, Folke Sjöberg. Konstnär. Musiker. Lingvist. Biografmaskinist. Logdansdirektör. Make. Förälder. Och så mycket annat. Vila i frid, pappa. Tack för allt. /Jon

Eftersom hoppborgarna står kvar under större delen av denna dag också så tog vi oss dit igen. Det är ju ett jättebra sätt att få in rolig rörelse som passar bra för alla och idag hade Isa med sig en kompis så då blev det ännu skojigare!

Under årets näst sista dagar hade barnen kompisar på besök i omgångar. Det var lek högt och lågt i vårt nyårsdekorerade hem, men leken avbröts för lite energipåfyllning vid väl valda tillfällen. Mest fnitter stod Lin och hennes kompis för.

Idag väntar vårt nyårsfirande som i och med balloon pop-nedräkningen kommer att pågå i stort sett hela dagen, i alla fall från klockan 12 då första ballongen ska smällas. Sedan blir det en ballong i timmen och den sista klockan 23 för vid midnatt så går de som är vakna ut och skålar in nyåret. Förhoppningsvis sover de flesta då men ifjol var de segare än vi trodde innan...

Men även om första ballongen inte smälls förrän tolv så väntar ett och annat under förmiddagen också. Vi ska ta lite bilder, ordna med maten och framförallt desserten osv. Igår kväll blev det tacos, idag kommer menyn se lite annorlunda ut.

Alfons Åberg, världens äldste sexåring, fyller 50 år! Och det firades i lördags med teater på Forum, "Hur långt når Alfons?" för barn mellan 3-8 år och barnsliga vuxna. I egenskap av det sistnämnda tog jag med mig Loe, Lin, Isa och hennes kompis Lova och i väntan på insläpp fick vi frågan om några av oss kunde vara med och hjälpa till med invigningen. Eftersom Loe redan klippt ett band (i biblioteket) fick tjejerna äran. Lite nervöst var det nog att gå upp på scen inför den stora publiken, men de skötte uppdraget med glans och stil. Lokaltidningen var dessutom där och förevigade det hela.

Efter denna ceremoni började föreställningen, framförd av två duktiga skådespelare från Boulevardteatern i Stockholm. Den unga publiken (och de vuxna med barnasinnet i behåll) skrattade och levde sig in i Alfons underbara fantasivärld. Det är inte konstigt att denne lille kille har charmat generation efter generation och jag skulle inte bli förvånad om mina barn tar med sina barn på Alfons 80-årskalas. Glada och upprymda var de i alla fall när vi lämnade teatern. Grattis, Alfons! /Jon

Bild från lokaltidningen.

Fast Lin blev Linn och det var inte första gången och inte sista heller...

Fredagen den 22 juli begravdes min mamma Marianne i Öjeby kyrka, Piteå. Hon gick bort den 1 juli, samma dag som vår hund Nalle dog 2016. Det har varit en jobbig tid sedan dess för mig, familjen, släkt och vänner. Sorgen och saknaden kommer väl inte att försvinna, men med tiden förhoppningsvis blekna lite och lämna kvar de ljusa och varma minnena av mamma. /Jon

/Bo Setterlind

Den 1 juli 2016 förlorade vi vår älskade familjemedlem Nalle

och nu kommer detta datum, 1 juli,

vara förknippat med mer sorg och saknad.