I Sundsvall heter laget i basket Sundsvall Dragons och de har vunnit ett och annat SM-guld. Därav invasionen av drakarna i staden. Skönt att ha fått det frågetecknet uträtat. :)

Ja, Jon hittade jag ju inte alldeles runt knuten precis. Han kommer lite längre bortifrån och sålunda också hans familj. Den här helgen är det tänkt att en liten släktträff ska bli av och då var det bara att förflytta sig lite. Fast vi nöjde oss med 61 mil norrut, det vill säga halvvägs hem egentligen för Jon.

Färden innebar resemat: frukost på McDonald's i Västerås och lunch på IKEA i Valbo.

Resan gick faktiskt mycket smidigare än vad vi vågade tro. Ian blev lite rastlös ibland men sov också en stor del av bilresan. Det blev några stopp och aktivering i bilen, och sedan underlättade det att vi kom iväg så pass tidigt som vi gjorde. Vi fick väcka stackars liten. Undrar om vi har gjort det någon gång...? ;)

När vi började se skotermarkeringar, skotersläp, skyltar från vägen om rökt fisk, tunnbröd och hjortronsylt gick det inte att ta miste på att vi var på nordligare breddgrader.

Hotellrummet är jättefint och faktiskt större än vi trodde. Skönt när man kan få lite svängrum. Det kommer dock att bli lite märkligt att gå på toa och stänga om sig med en frostad glasdörr...

Vi har varit ute en sväng och bekantat oss lite med Sundsvall. Och det dräller av färgglatt målade drakar här. Vet inte riktigt varför men de är verkligen skojiga inslag i stadsbilden.

Förutom frukost, gratis internet och andra trevligheter står hotellet också för lite kvällsmat. Och den ska vi självklart testa. Smidigt med mat på hotellet, sedan får det bli en tidig kväll. Vi har varit på resande fot större delen av dagen och imorgon dyker ju "resten" upp. /Jenny

Vi försöker att ta oss till Liseberg minst en gång per år, antingen för att besöka nöjesparken på sommaren eller för att gå på julmarknaden - eller för att uppleva båda två!

Det här blev Ians första Lisebergsbesök och en grön kanin mötte oss ganska snart innanför entrén och den var ju riktigt läskig...

Till nästa år har han förhoppningsvis övervunnit denna skräck för vi vill tillbaka. Nytt för i år på Liseberg är Kaninlandet - ett land särskilt riktat till barnfamiljer.

Här fanns det mycket skoj att titta på och att åka - och även en del som var skrämmande här också. Farfars bilar blev väl inte den stora succé som vi hade trott, men Ian klarade uppkörningen och fick sitt körkort.

Ian åkte också Kaninresan och red på en häst i en karusell. Han drog upp en morot i trädgårdslandet och fick en verktygslåda. Perfekt - vi behöver ju all hjälp med huset vi kan få. ;)

Pappa åkte en och annan vuxenkarusell, mamma spelade bort pengar och Ian fick en ballong som mest var ivägen hela tiden på Liseberg och även i bilen där det var trångt redan innan. Men en ballong blev det hursomhelst.

Vi rastade Nalle när vi kom fram till Göteborg och efter att vi varit inne ett par timmar på Liseberg så gick vi ut till honom igen (fick stämpel för att komma in igen). Vi tog en längre promenad med honom och gick mot Ullevi innan vi gick in lite till på Liseberg. Det gäller ju att passa på när man väl är där - för där är det ju så himla skoj! Vill tillbaka NU!!!

Vi har pratat flera gånger om att se Varberg när vi varit i Falkenberg. Det är ju inte så långt mellan de båda städerna och den här gången blev det av. Vi hade läst om de stora turistmålen innan och fick se flera av dem.

Träslösvläge är den största fiskehamnen i Halland. Här köade folk i en lång rad vid kräftvagnen för att köpa färska eller kokta kräftor till skivorna. Det var ovanligt att se. Platsen är också utmärkt för windsurfing och det var ett gäng ute och surfade såg vi på vår promenad.

Efter att ha sett hamnen vandrade vi inåt byn och gick förbi flera vackra hus och vi såg också träkyrkan.

Vi lämnade Läjet och hamnade istället vid Varbergs fästning, eller som längre tillbaka i tiden också gick under namnet Varbergs slott. När fästningen uppfördes var det en av de modernaste för sin tid, men behövde aldrig bli indragen i någon militär strid. Den här byggnaden har också fungerat som fängelse.

På andra sidan om den här bilden och så lite till, mot norr alltså, ligger kallbadhuset från 1903. Utmed Strandpromenaden står kallbadhuset på pålar ute i havet.

I närheten av badhuset finns också barnens lilla sandstrand. Och i barnens tecken går förstås också den skojiga lekplatsen Spööökitetsparken som faktiskt var bland det första som vi la märke till när vi närmade oss centrum. Och där finns det många skojigheter för barn - och vuxna. Ian utforskade lite av varje och gungade bland annat. På lekplatsen finns det fladdermöss, ett spökhus, kusliga träd med mera.

Varbergs stora torg stod också med bland sevärdheterna för turister så det hittade vi också fram till, alldeles lagom till lunch.

När vi besöker nya orter tycker vi att det är smidigt att fråga de som faktiskt bor där var man kan hitta god mat. Vi hoppas att de inte tipsar om ställen som haft tusentre besök av hälsovårdsmyndigheterna typ. Den här gången var det ett par unga tjejer som tyckte att Campino var ett bra val. Så där hamnade vi. Pizza till vuxna och barnmat till liten.

Varberg har säkert en massa mer saker att erbjuda men vi kände oss ändå ganska nöjda med vårt första besök i staden. Och dessutom lockade Ullared igen. ;) Men innan vi kom fram till Gekås hade vi varit på parkeringen för Bexells talande stenar och vänt. För väl där tyckte vi att det var för långt för oss att gå, så det besöket tar vi en annan gång när vi är mer förberedda.

Men inte heller kom vi direkt på varuhuset efter detta stopp, för nu hamnade vi i Grimeton och världsarvet där. Ian hade dock somnat i bilen så vi gick ut i omgångar för att titta oss omkring på området.

Ett mycket kusligt område. Det kändes som om de giganstiska metalliska jätteskalbaggarna skulle komma rusande över ängarna närsomhelst för att förstöra allt i sin väg...

Ett perfekt område för att spela in en storslagen sci-fi-film på och vi hjälper gärna till med manuset - för vi hade den stora lyckan att ta oss levande härifrån.

Grimeton (som nästan blir not emerge om man vänder på det - kuuuuusligt) och dess radiostation fungerade som trådlös telegrafiförbindelse med USA och placerades just här eftersom det strategiskt var en bra plats. Antenntornen är 127 meter höga och syns på långt håll (tills mördarmaskins-skalbaggarna har raserat dem vill säga...).

Det här var för oss en annorlunda sevärdhet och varför stället gav lite ruggig känsla vet vi inte, men det var skönt att komma fram till Ullared. Där är det bara saldot på kontot som skakar av skräck när man åker hem...

Hela familjen besökte stranden, men Nalle var den ende som inte var en badkruka.

Ja, vi bodde ju på samma hotell igen i Falkenberg. För åttonde gången eller nåt nu, så ni som följt oss ett tag vet väl nästan lika väl som vi hur det ser ut. (Hotellet finns t.ex på bild i headern.) Annorlunda för just den här gången var att vi inte fick ett rum på markplan längst bort i korridoren som vi brukar. Nu blev det rum nummer 311 på tredje våning. Men utsikten blev ju inte bättre för det... Om man inte är märkligt intresserad av takkonstruktioner förstås.

Och två personer med dubbelsäng, en hund på 40 kilo och med en av hotellpersonalen inställd resesäng skapar inga större utrymmen precis. Sulkyn fick vi parkera inne på toaletten och sängen hade sådana där snusk-handbojs-stolpar (som vi inte använde...), och de var verkligen ivägen och ett och annat otrevligt ord yttrades åtskilliga gånger på grund av denna brist på utrymme som de skapade när man fick runda dem.

Ian sov större delen av sovtiden i resesängen och det gick bra. Han försökte ställa sig upp i denna också men den hade ju "skyddsnät" istället för spjälor som tog emot så detta fungerade bättre. Det var just på detta hotell som vi var med Ian på hans första resa i mars i år. Då sov han inte lika bra, men det var lättare att resa med honom då när han inte var lika aktiv och inte behövde lika mycket packning. Då och nu:

Hotellfrukosten var som vanligt underbart god! Croissanter, en massa frukt med mycket mera som dessutom var snyggt upplagd och utsikten mot havet oslagbar!

Inte helt oväntat gjorde vi en del fynd i Ullared.

När vi är där brukar vi till exempel alltid köpa på oss en massa hundgodis och grisöron till Nalle - och någon leksak till julklappssäcken blev det också.

Dessa skor blev det dock inte, även om de lockade...

Inte heller någon utav dessa t-shirtar köpte vi...

Och så här lärde inte våra engelskalärare oss grammatiken...

Men en Ola-Conny-limpa köpte vi. Vi åt den till frukost idag och den smakade gott.

Hallontårtan (för 9 kr om vi minns rätt) framtagen i samband

med Gekås 50-årsfirande i år köpte vi också... Mums!

Tårtan åt vi i restaurangen där också väggen var prydd med prylar från åren som gått.

På vägen upp till restaurangplanet fotade vi killarna...

Men Boris var den enda kändis som vi såg till "på riktigt".

Vi köpte julklappar och födelsedagspresenter och en del saker är hemliga. Vi hittade presentpapper, solcellslampor, en massa barnkläder, en del kläder till oss, godis, cykeltuta, hårartiklar, UV-tält med mera. Inga dyra saker alls. 199 kronor styck kostade de dyraste sakerna och det var Duplo (som ändå var billigt!) och en damvinterjacka.

Lite mer av det som vi hittade:

En del utav barnkläderna, några damkläder, fjärilar till fasaden, kalsonger och ett par nagellack.

Ett denimfärgat och ett med kaviarpärlor som ska bli intressanta att testa.

Andra dagen blev det fika i Sportbaren. Vi har aldrig suttit ner där tidigare så det var en nyhet.

Riktigt god fika och sommarträning för backhopparna i barbacke på TV-skärmarna.

Det blev en intensiv dag och tid till att skriva ordentliga blogginlägg om allt får vi ta oss en annan gång. Natten med Ian gick riktigt bra. Han vaknade till vid halv fem, fick välling och i samma veva var Nalle ute på morgonrastningen. Sedan var Ian vaken någon timme innan det blev sovmorgon till tjugo över åtta. Höll ju nästan på att missa frukosten som bara serverades till halv tio. Hahaha!

Efter mumsiga hotellfrukosten styrde vi Opeln mot Varberg. Första stoppet blev vid Träslövsläge där vi promenerade omkring i den gedigna hamnen och bland gamla hus. Vidare mot centrala Varberg och den kända fästningen.Vi kikade runt på det området och såg även kallbadhusets fina byggnad, men det mest roliga där var nog faktiskt lekplatsen Spöökitetsparken, där Ian gungade och busade.

Vidare mot stadskärnan och vi vandrade över det stora torget för att hitta ett matställe. Vi fick tips av några "infödingar" att testa Campino - så det gjorde vi. Pizza på uteserveringen i snålblåsten men maten var riktigt god. Vi lämnade Varberg och eftersom dagen var ung knappade vi in Ullared på GPS:en. Ja, IGEN. Men vi kom inte fram direkt.

Världsarvet i Grimeton, en gammal radiostation, lockade oss först och sedan var vi också och vände på parkeringen för Bexells talande stenar. Det kändes som en alldeles för lång promenad att ta för att komma fram till stenarna, så efter det blev det Gekås igen. Vi hade tydligen inte fått med allt igår... ;) Fler leksaker till Ian. Bland annat.

Imorgon väntar ännu ett litet äventyr som vi ser fram emot... Kanin te bli annat än skoj. ;)