Glassinköp och tävlingsbidrag inlämnade. Det ska väl mycket till för att Lins bidrag ska vinna, men det var så hon ville ha det...

Vi har flera lådor med pyssel av olika slag och i helgen passade vi på att göra en ordentlig rensning. Nu är det ordning i lådorna för lera, smycken, måla, klipp och klistra, såpbubblor, pärlande med mera. En del fick slängas och en del passades det på att leka och pysslas med under sorteringen.

Under påsklovet blev det en hel del godis och lite på skoj la jag fram ett förslag om godisstopp mot betalning för barnen. Att det inte var något att tänka på för Lin anade vi, men Loe var vi tveksamma till. Han har ju en lite bättre uppfattning om pengar än vad hon har. 

Jag gjorde och skrev ut ett papper till dem för att de skulle få en överblick över vad det i så fall skulle innebära tidsmässigt. Upplägget skulle vara på lagom nivå och inget "fanatiskt" när det kommer till socker. Det här var ju inte fråga om att skrämma upp dem för något, utan bara kolla deras motståndskraft till något som de gillar men som inte är nödvändigt kontra en belöning som skulle väga upp för det. Självklart blir det ju en hälsomässig vinning på köpet också.

Saft, fika och ev. godis om andra bjuder under denna tid skulle fortfarande vara okej. Vi vill förstås inte att de ska tvingas säga nej till något om de blir bjudna och känna att det blir konstigt då.

Redan första måndagen kom ju Påskharen med en i förväg planerad chokladkanin, sedan gick de och vann ett sällskapsspel och godis i en tävling så det blev ju också deras. Men vi trodde liksom inte att de skulle nappa på detta. Däremot är det totalstopp för det vanliga godiset med chips som de annars fått på kvällarna från oss till fredags- och lördagsmyset under fyra helger. En lite lagom utmaning alltså med fullt genomförbara regler.

Ian, Isa och Loe tog sin tid för att komma fram till hur de skulle göra men till förra helgen hade de bestämt sig för att hoppa på denna challange och den första helgen klarade de fint. Att de var tre om det underlättade säkert. De sitter vanligtvis i källaren och ser teve tillsammans och nu gjorde de det med enbart lite saft. Lin sitter uppe med oss och nu kunde ju inte hon (eller vi!) läska dem med vårt godis heller.

Vi är förvånade över att de kunde bryta en vana sen så många år tilllbaka på detta sätt, men får väl se om de håller ut hela vägen. Det blev inget godis igår heller så snart är de ju halvvägs. /Jenny

Isa blev väldigt nöjd med frisyren jag hjälpte henne med imorse.

Jag tyckte också den blev härligt färgglad! /Jenny

Idag fick jag upp den här aviseringen från gravidappen. Och svaret är JA. En EVIGHET. Minst. Och än är det ett tag kvar men... så finns det sådant som gör att sträckan mot leverans blir mycket roligare. För det är så SEGT och TUNGT.

Jag har inte vågat sova när barnen varit på skola och förskola tidigare för jag har varit rädd att försova mig till hämtning. Men efter att inte ha sovit bra på flera veckor kändes det idag nödvändigt så jag ställde TRE olika alarm och hade dessutom bett Jon att ringa mig om jag inte hört av mig innan en viss tid. Lite sömn till och från blev det och det var säkert välbehövligt. Kanske får bli samma upplägg imorgon...? För när det är dags för snittet måste jag gå upp runt tre, fyra på morgonen och under de kommande dygnen därpå lär det ju inte bli mycket sömn. Jag tycker det är så läskigt med nyfödda och andningen... Sedan väntar ju amning, och om det bara blir var fjärde timme får jag väl vara nöjd...

Men nu till den positiva överraskningen: paket till oss och bebisen - och till syskonen! Omtänksamma vänner hade helt oväntat tänkt på oss och ordnat med presenter som de coronasäkert skickat. Så himla gulligt! De väntande syskonen blev så glada för godiset och vi föräldrar blev ännu gladare för den här fina gesten. En så söt present, en blöjtårta i finaste färgen med så gulligt innehåll och vi är så otroligt tacksamma till familjen Ankre! Ser ju verkligen fram emot att prova babyskor och babyhårband på bebisen. /Jenny

Ut på tur.

Lin varvade cykel och gång och vi andra tog oss fram enbart till fots när vi tog rundan "Tidan runt". Efter att ha mätt upp när vi kommit i mål visade de sig att vi hade rört oss nästan 4 km. Inte illa alls. Och jag är ju väldigt tacksam över att jag fortfarande orkar röra mig så pass. Men det är ju väldigt tungt, särskilt att vandra med sammandragningar och i natt sov jag dåligt och vaknade med en lätt huvudvärk. Välförtjänt skärmtid väntade barnen hemma, viloläge för mig och matlagning för Jon... /Jenny

Paus på en trästock.

Lin fortsatte sin cykelträning och de övriga testade på lite inlinesåkning efter att ha åkt kickbikes dit och tillbaka. Lek och fika på lekplatsen blev det också innan vi tog oss hemåt igen.