Efter en helg där alla handdukar och sängkläder tvättats och bytts, där det städats, planerats och förberetts och försökts få känslan av att det trots allt är helg när mycket nu flyter ihop, var det trevligt att börja denna söndag med mysfrukost. Barnen hade väl dock inte vett att uppskatta det fullt ut men det blev i alla fall något utöver det vanliga sett till såväl innehåll och längd på frukosten.

Så inte långt därefter skickades ett gäng ungar ut för att leka i frosten, som trots allt är bättre än ingenting just nu. Den riktiga snön lyser med sin frånvaro. Just nu vore det ju annars en väldigt bra och coronasäker aktivering.

Som avslutning på helgen lyckades vi klämma in lite marsipanfigurstillverkning, där marsipanen kunde doppas i choklad och även marshmallows. Söta figurer!

I veckan som kommer blir det förstås skola för Ian och Isa. Ingen av dem har någon frånvarodag så långt den här höstterminen så det ska bli intressant att se om det fortsätter så ända fram till jullovet. Som det ser ut nu så har Loe redan gått på jullov och kommer att få vara hemma till vårterminen då det ändå inte rör sig om många dagar som han skulle få gå, i och med att han är 15-timmarsbarn. Men hans kläder på förskolan måste hämtas då det ska målas om och det är trångt där som det är. Och sedan har Ian en tandläkartid, vi tycker att hans nya tand som vuxit fram ser ut att komma så snett... Bäst att kolla upp. På torsdag drar skidskyttet igång igen - förresten, vilken underbar skidskyttehelg det blev!, men annars är veckan ganska blank och det är då det brukar köra ihop sig...

Isa hade gjort en så fin gran i förskoleklassen att vi ville testa på att göra fler här hemma - så det gjorde vi. De blev också riktigt söta.
Och med en foglist, en stickad tub, lite band och färg blev det en massproduktion av snögubbar och tomtar. Jag trodde väl att de kanske skulle vilja göra bara en var, men hela listen på 3,7 m gick åt! Tuben till luvorna var på 1 meter och den räckte ju inte till, så jag fick klippa lite i röd filt som jag turligt nog hade i gömmorna.

Snögubbarna och tomtarna blev jättecharmiga och väldigt lättplacerade! /Jenny

Att inget är som det borde går ju ingen förbi, inte heller tillställningen som brukar vara i samband med första advent i Tibro. Men årets alternativ var väldigt stämningsfullt, undrar om det trots allt inte var både roligare och mysigare - och då har ändå inte julkalendern med mössen Thure och Berta dragit igång än!

För att inte riskera att hamna i någon onödig trängsel passade vi på att gå ut och kika igår kväll istället. Vi såg den jättestora jultomten på torget och de otroligt fint inredda skyltfönstren i gamla Tibro, barnen lekte i snöhögen, dansade och sprang runt med mera, men det viktigaste av allt var nog att lämna önskelistorna i lådan som skulle nå fram till tomten i tid!

Under natten har vår husnisse Julien kikat förbi och satt upp sin dörr och snyggat till utanför. Han satte också upp en övervakningskamera som sänder direkt till Tomten i Tomteverkstaden. I brevet han lämnade stod det att under barnens sängar fanns varsin present att hitta...

.... Barbapapa upp på barnkanalen som barnen satt och tittade på. Och kanske ännu mer oväntat så fortsatte de titta. Och uttryckte ganska snart en viss avundsjuka på de häftiga formationerna som figurerna kunde anta...

Igår var det studiedag och för att inte bli för stillasittande hade vi förberett en bildjakt med juliga motiv. Bilderna satte vi ut här och var på Ånaplan för barnen att leta efter. Vi hade också satt fast en bit reflextejp på fram- och baksidan så vi kunde köra ett varv till med ficklampor när det mörknat. Vi tipsade om det här i Tibro-facebookgruppen och fick ett väldigt positivt gensvar, och just därför får bilderna sitta kvar lite till så fler får möjlighet att testa. Det är ju lite isolerade tider men att ha ett mål, som att leta efter bilder, kanske får fler att ta sig ut.

Det hade gått ett tag efter den senaste brandövningen, så igår var det hög tid att testa barnen igen. Och faktiskt att de överraskade. Denna gång sprang de inte omkring som yra höns och skrek när brandlarmet gick, utan varnade alla, skyndade upp, fick med sig lillasyster och till och med att de kom ihåg att få med sig mobilen ut för att kunna larma! De tog sig snabbt och kontrollerat till återsamlingsplatsen vid äppelträdet och räknade in alla innan övningen avbröts. Barnen huttrade i den kalla novembervinden men var glada och stolta över att ha klarat sig helskinnade. Återstår väl då att se hur de löser kommande utmaningar med rökfylld övervåning och andra påhittade läskigheter... /Jon