Ja, jag tar det personligt... och dissar tillbaka! Eller...? /Jenny

Vi trodde väl att det var Loe som var den som stod på tur att opereras, men nu blev det oplanerat som det blev... Nästa gång är det dock Loes tur. Loe kommer att behöva sövas en tredje gång i sitt liv då han står i kö för operation. Han ska operera in rör i ena örat, operera bort körteln bakom näsan och även ta bort delar av halsmandlarna. Nässprayen han tagit under över ett års tid har inte hjälpt och hörselkontrollen visade fortsatt dåligt resulat på vänster öra. Nu var det väldigt oklart hur lång väntetiden för operation var, men vi hoppas att det snart blir av då hans hörsel varit ett bekymmer väldigt länge.

Det som har hänt är svårt att förstå, omöjligt att hitta någon mening med och är psykiskt påfrestande, men i nuläget är det väl någorlunda hanterbart. Livet måste gå vidare, även om det skönaste som hänt på sistone var när jag sövdes och kunde släppa allt.

Under narkosen behövde jag inte tänka eller känna, jag fick äntligen sova. Sova tryggt i vetskapen om att jag blev utlämnad till kunniga människor som skulle ta hand om mig och göra vad som behövde göras för att jag skulle få komma hem igen.

Att vara hemma igen är skönt, här är det så mycket som händer hela tiden på gott och ont. Vi berättade aldrig fullt ut för barnen vad som hände eller vad som hänt för vi ville inte oroa dem i onödan. De tre äldre vet om att jag var på sjukhus, men inte mycket mer än så.

Och här går livet vidare, det måste vi hitta ork till för barnens skull. Det här ska bli en tid som bara vi kommer att minnas med rädsla, sorg, smärta och trots allt tacksamhet, för barnen ska det här inte bli något särskilt. Idag är det final i Eurovision och vi ska heja fram KAJ och äta gott och kanske till och med få till bastu-dansen. Livet går vidare. På något vis. /Jenny

Det landade i sjukhusvistelse, men nu mår jag fysiskt bättre. Nu ska bara det psykiska läka också. Och jag kan inte nog berömma den fantastiska sjukvården som vi har förmånen att ha tillgång till i Sverige. Jag mötte så många kunniga, omvårdande och omtänksamma människor som underlättade i eländet. /Jenny

De senaste dagarna har varit tuffa att möta och kämpiga att ta oss igenom och än är det inte över. Det känns för privat för att ta upp vad det gäller just nu, men kanske att vi orkar det någon gång... Just nu är det svårt att finna glädje i stort som smått. Men vi går upp, gör det vi ska för barnens skull. Vår sorg ska inte behöva oroa dem.

Vi har en resa inplanerad till Astrid Lindgrens Värld framöver och har börjat värma upp inför den. Lin har haft olika Astrid Lindgren-teman hela året i föreskoleklass, nu håller de på med Saltkråkan, så hon är ganska förberedd men vi andra behöver nog se ikapp en del. Och även dricka ikapp...

Det var ju bara tänkt att bli en snabbhandling på fredagskvällen - men så gick jag ju och fick guldscannern! Den innebär att 10 procent dras av på handlingssumman, så då var det ju lika bra att storhandla istället. /Jon