Tidsfördriv ute. 22 papptallrikar med siffrorna 2-12 på hälften av dem och samma siffror på andra hälften, två tärningar och så spelsugna barn. Tärningarna slås och blir summan en siffra som finns på motståndarens tallrikar får man ta den tallriken. Spelet går ut på att rensa tallrikarna för sin motståndare genom att slå tärningarna varannan gång. Finns inte summan så får man inte slå extra gånger utan då går turen över igen, så det kan ta lite tid på slutet.

Sent igår kväll somnade pappa stilla in på det demensboende som skulle bli hans sista hem. Han hade levt ett långt och otroligt liv. Nästa månad skulle han ha fyllt 94 år. Min far, Folke Sjöberg. Konstnär. Musiker. Lingvist. Biografmaskinist. Logdansdirektör. Make. Förälder. Och så mycket annat. Vila i frid, pappa. Tack för allt. /Jon

Under de senaste dagarna har vädret var underbart

och fler sådana här härligt soliga och varma dagar väntar!

Underbart att hösten dröjer - för den gillar vi inte.

Det har varit så klumpigt med sportarmband med mobil i på joggingturer så vi har köpt varsin löparväst med reflexer och fickor för bland annat just mobil. Hoppas att det här blir lite smidigare, vid de första testerna har det fungerat fint. Jon hade t.ex på sig sin väst på The Obstacle Run och jag har använt min väst när jag har joggat. /Jenny

Med den här härliga bilden från poolen med barnen i

tatueringar och plåster från Hemglass

vann de ett presentkort på 500 kr från nyss nämnda företag.

Tjoho!

Barnen har deltagit i sitt första hinderbanelopp: The Obstacle Run, Familjeloppet i Lidköping. Banan bestod av 25 otroligt varierade hinder under hela 3,5 kilometer. Jon var vår lagledare för Team Unicorns bestående av Ian, Isa, Loe och Lin i sina matchande rosa t-shirts. Jag och Sia fick agera hejarklack utmed banan. 
Första banhindret bestod i att ta sig över höbalar för att avslutas med att ta sig upp för det lutande löpbandet på startområdet och däremellan tog sig laget igenom biltvätten, över bildäck, under en bil, genom vatten, släpandes på bildäck, uppochned längs med rep och upp på högre höjder och så en hel del klängande i rep, nät och ringar. Var det något hinder som var för svårt så var det bara att göra sitt bästa och fortsätta förbi. 

Barnen imponerade stort och kämpade på bra. Vi hade nog räknat med lite sämre humör men de såg ju att det var runt tusen andra som sprang och också försökte efter förmåga. Väl i mål väntade medaljer till alla barn, en popcornpåse och en dricka och så var det frivilligt att ta en vinnarbild hos fotografen vid riggen.
Ian och Loe var snabba på att svara nej på frågan om att testa det här igen, men de verkar i alla fall ha haft väldigt roligt under loppet och att ta sig igenom vattenhinder var extra kul. /Jenny

Och så en liten film.

Killarna dissade Matfestivalen men tjejerna fick vi med oss och i barnområdet testade de på lite av varje. Där var också Knaster och Knas på plats och showade bland barn och vuxna. Och i publikhavet hittade vi Andreas "Tore Järv" Magnusson från bland annat superroliga Snorkråkan på SVT Barn. Lin hade inga problem med att ensam knalla fram till honom och vi andra hängde på och bad om en bild. Det var han schysst och ställde upp på.

Annars var Lia Larsson anledningen till att Isa och Lin följt med till Skövde. Hennes EPA-dunklåtar har det lyssnats på en del och hon gjorde ett farfyllt framträdande på stora scenen på Kulturhustorget. Dunka plåten och 30 km/h var förstås extra uppskattade eftersom de hade störst igenkänningsfaktor.

I köket har vi en fotokalender och på varje nytt månadsuppslag så finns det en bild med alla barn som är tagen samma månad ett år tidigare. Så den här bilden för september är alltså ganska prick ett år gammal. Inte visste vi då att i bakgrunden fanns förskolan som Sia numer går på och där inskolningen har gått över förväntan.

Vid hämtningen efter att bara ha gått på förskolan i inte ens 20 timmar totalt under två veckor så ville hon inte med hem! Vi hade ju fruktat att hon skulle vara ledsen och inte vilja bli lämnad - istället var hon småledsen över att bli hämtad! Att hon aldrig varit ledsen vid lämning har ju varit så himla skönt.

Så vi är verkligen så glada och från start har det varit en positiv känsla och Sia har fixat kontakten med nya vuxna och har kommit in i den fina barngruppen väldigt bra.

Vi är förstås medvetna om att det kan vända, men då har hon redan hunnit skapa trygghet i att hon är bekant med personal, barn och omgivningarna i alla fall. Starten kunde inte ha blivit bättre!