När jag kom hem från dagens MVC-besök var det en blåmes i TV-holken. Vi har inte sett till någon på ett tag och håller nu tummarna för att de har hittat tillbaka. Det vore ju så kul att få ett par att följa igen!

MVC-besöket gick bra, men så tungt att cykla nu. Vet inte om jag minns alla sifforna rätt men blodtryck 129/81, blodsocker 6,0 och hb låg på 105 (var 110 vid senaste mätningen och jag har inte rört järntabletterna så det var väl ändå okej).

Bebisen var som vanligt livlig och även som vanligt blev hade jag sammandragning. Det har varit mer sammandragningar på sistone och även på natten, så att vila bort dem är det ju ingen mening med... Värre har de väl inte blivit sett till smärta, men bebisen är ju större nu och det gör det hela kämpigare.
Fortfarande långt kvar till leverans och förberedelserna för snitt är ju nästan ett inlägg i sig, men snart så... /Jenny

16 fröer tog sig.

Vårt lokala elbolag arrangerade en tävling på Instagram där man skulle gissa hur många godisägg det fanns i en skål. Jag hade tur och lottades som vinnare bland dem som kom närmast. Priset var ett års fri fast avgift och en present som kom med posten: våra favoritgodisägg! /Jon

Vi försökte att varva godisätande med rörelse under lovet och som avslutande aktivering blev det en tur till Rankås för att premiärtesta cykelarenan där. Ian, Isa och Loe hade sina cyklar och Lin tog balanscykeln. Det var flera utmanande och roliga gupp i banan och Loe var nog den som höll balansen bäst och parerade gupp och kurvor snyggt. Hit får det bli fler besök.

... på altanen stod det en överraskningspåse med en hälsning från Påskharen. Påskharen tyckte att barnen fixat årets äggjakt jättebra och lämnade här en sista hälsning.

I påsen låg det fyra stycken monteringsbara chokladkaniner. Dessa fixade barnen ihop efter frukost och i och med detta sista tilltag tar Påskharen ledigt till nästa år. Nu är påsken över för denna gång och snart även påsklovet då idag är den sista lediga dagen.

... men om vi kommer att vakna upp till snö återstår att se. Hoppas ju verkligen att det inte blir så...

Idag har vi städat och stökat undan påsken. Det blev dock en hel del godis över... faktiskt så att några av barnen överväger en godisfri månad... mot betalning... 

Nu vill vi ha en mer "normal" tid med lite rutiner igen innan det är dags för mitt ägg att kläckas. Och som vi väntar och längtar nu!

Särskilt jag då förstås då det är kämpigt. Att jag vaknar 3-4 gånger per natt är mer vanligt än ovanligt, så sömn är redan en bristvara. Men läget kunde ju förstås vara värre. Än så länge är jag ganska rörlig även om det känns som att hela bäckenet ska braka ihop ibland...

Ork och flås är ju verkligen inte som innan. Att känna att jag inte räcker till som innan går ibland hand i hand med nedstämdhet. Och att veta att kejsarsnittet kommer att medföra ännu mer orörlighet är ju inte direkt uppmuntrande.

Nu känns det ibland som att det är kort tid kvar och ibland som en evighet ändå. En viss rädsla för förlossningen finns där, men det varvas med känslan av längtan efter vräkningen... Och går allt som det ska så är jag hemma följande dag igen, för jag vill verkligen inte vara kvar på sjukhuset längre än nödvändigt. Jon får ge mig de blodförtunnande sprutorna hemma den här gången också.

Graviditeten är nu uppe i 35 hela veckor. Det beräknade datumet är den 8 maj, men vi vet ju att bebisen kommer att plockas ut tidigare. Vi har förberett en hel del, men kan ju ha missat nåt förstås... 

Det behöver ju inte ens stämma att det är en flicka, men är det så kommer hon att heta Sia (annars får det bli Sam...). Några mer neutrala bebiskläder är framtagna ifall. Men könet är ju inte det viktiga. Vi vill bara att allt ska gå bra och att återhämtning, amning och annat ska fungera.
Hur syskonen kommer att ta förändringen är svårt att veta också, men för dem väntar skola och förskola som vanligt under tiden efter, fast tiden till sommarlovet kommer nog gå fort. Och nu har det ju blivit förseningar av vaccin igen så vi får väl se hur det påverkar våra semesterplaner. Än så länge är de obefintliga och nedräkningen pågår i första hand till bebisleveransen! /Jenny