... men om vi kommer att vakna upp till snö återstår att se. Hoppas ju verkligen att det inte blir så...

Idag har vi städat och stökat undan påsken. Det blev dock en hel del godis över... faktiskt så att några av barnen överväger en godisfri månad... mot betalning... 

Nu vill vi ha en mer "normal" tid med lite rutiner igen innan det är dags för mitt ägg att kläckas. Och som vi väntar och längtar nu!

Särskilt jag då förstås då det är kämpigt. Att jag vaknar 3-4 gånger per natt är mer vanligt än ovanligt, så sömn är redan en bristvara. Men läget kunde ju förstås vara värre. Än så länge är jag ganska rörlig även om det känns som att hela bäckenet ska braka ihop ibland...

Ork och flås är ju verkligen inte som innan. Att känna att jag inte räcker till som innan går ibland hand i hand med nedstämdhet. Och att veta att kejsarsnittet kommer att medföra ännu mer orörlighet är ju inte direkt uppmuntrande.

Nu känns det ibland som att det är kort tid kvar och ibland som en evighet ändå. En viss rädsla för förlossningen finns där, men det varvas med känslan av längtan efter vräkningen... Och går allt som det ska så är jag hemma följande dag igen, för jag vill verkligen inte vara kvar på sjukhuset längre än nödvändigt. Jon får ge mig de blodförtunnande sprutorna hemma den här gången också.

Graviditeten är nu uppe i 35 hela veckor. Det beräknade datumet är den 8 maj, men vi vet ju att bebisen kommer att plockas ut tidigare. Vi har förberett en hel del, men kan ju ha missat nåt förstås... 

Det behöver ju inte ens stämma att det är en flicka, men är det så kommer hon att heta Sia (annars får det bli Sam...). Några mer neutrala bebiskläder är framtagna ifall. Men könet är ju inte det viktiga. Vi vill bara att allt ska gå bra och att återhämtning, amning och annat ska fungera.
Hur syskonen kommer att ta förändringen är svårt att veta också, men för dem väntar skola och förskola som vanligt under tiden efter, fast tiden till sommarlovet kommer nog gå fort. Och nu har det ju blivit förseningar av vaccin igen så vi får väl se hur det påverkar våra semesterplaner. Än så länge är de obefintliga och nedräkningen pågår i första hand till bebisleveransen! /Jenny

Ian och Isa har spelat gagaboll på skolan och det visste vi inte vad det var innan. Men idag fick vi dessutom se och Jon även testa på det live då vi besökte rinken på skolgården. Nu inser vi varför det är lätt att gilla. Lin passade på att åka kickbike så länge, men det blev även lek på resten av gården och ett till stopp på en lekplats. Energi bränd.