Det är fortfarande för kallt för skojiga och blöta vattenkrig, men att testa vapnen går ju fint.

Under nedräkningen till bebisleveransen har vi satt ihop en liten film om våra förberedelser. Det här kan ju mycket väl vara sista gången som det bor en liten person i mig, så det här blir i så fall ett fint minne. Och när jag i framtiden tittar tillbaka har jag säkert förträngt hur jobbigt det var, alla tunga steg, de sömnlösa nätterna, värken, oron...
I klippet nedan har vi tagit med lite av varje, som när barnen lyssnar efter bebisens hjärtljud och gör ett försök på att byta bajsblöja. Lin fick sin önskan från favoritserien "Att få ett syskon" uppfylld då hon länge pratat om att hon velat måla bebismagen, precis som Grete gjorde, och jag och Jon hade som roligast när han utsattes för "Känner du igen dina egna barn?".

Nästa gång vi publicerar en youtube-video hoppas vi så innerligt att det är med vårt femte och otroligt efterlängtade barn.

/Jenny 

Idag har vi roat oss med att fota och filma lite inför bebisen. Bland annat togs den här bilden på supersyskonen. Förhoppningen är att vi ska klippa ihop en före bebisen-film med materialet. Ett kul sätt att göra alla i familjen mer delaktiga!

Vad jag inte vill höra på operationsbordet... 

Det finns fördelar och nackdelar med det mesta och att veta vilken dag som bebisen kommer att komma på är den största fördelen med ett planerat kejsarsnitt känner jag. Men det är ju knappast så att det bara är att infinna sig på förlossningen, få magen uppskuren, ta emot bebisen och sedan åka hem...

Några dagar innan datumet för planerat snitt ska provtagningen på Vårdcentralen besökas för att lämna ett aktuellt blodprov. Kvällen innan dagen för snittet ska risken för infektion minskas med kroppstvätt med bakteriedödande hudrengöringsmedel och efter det torkning med ren handduk, sängen ska vara renbäddad och även nya sovkläder ska fram. Innan ska också alla smycken av och även nagellack.

Följande morgon väntar ännu en bakteriedödande dusch och rena kläder efter det. Då ska jag också vara fastande och enbart dricka klara drycker tills tiden då jag ska infinna mig på förlossningen (annars har det varit BB, men är ju lite andra tider nu). Då ska jag istället vara helt fastande.

På plats på avdelningen ska barnmorskan möta upp och denna gång blir det ett coronatest då alla som ska läggas in kollas, ombyte till operationskläder, infarter och de kopplar dropp, sätter kateter och jag får Alvedon. I operationssalen läggs ryggbedövningen och snart är känseln borta från brösthöjd och neråt. Jag tycker att tiden på operationsbordet är väldigt läskig och den känns som en evighet. Det är många maskklädda människor och ljud som är ovana. Efter snitten, gäller både akuta och planerade, har jag inte känt att jag litat på mig så pass att jag vågat hålla i bebisen så efter barnmorskans första tid med bebisen har det alltid varit Jon som blivit den första att hålla. För mig är det nu frågan om mer väntan och en ännu orörligare tid än innan. Så småningom kommer känseln tillbaka och förhoppningsvis slipper jag illamående och kräkningar. Jon får inte stanna mer än ett par, tre timmar efteråt i och med corona, det är ju förutsatt att allt gått som förväntat.

Jag hoppas att jag får tillbaka känseln fort, kan dricka och äta, att amningen kommer igång och att jag kan komma upp på benen igen snarast möjligt. Men kroppen brukar kännas aningen mörbultad och kanten på bebisbaljan för att lyfta i och ur har känts så himla hög. Smärtlindring i tablettform väntar, tidigare har det varit Alvedon och diklofenak, dessutom måste jag ha blodförtunnande Fragmin-sprutor. Dessa har Jon fortsatt att ge mig hemma sedan och de svider till något fruktansvärt. När känseln började komma tillbaka senast drabbades jag dessutom av en obehaglig klåda som jag gärna slipper och vid något av snitten fick jag märkligt nog känning i axeln under tiden. Det är så mycket runt omkring och när värkar har varit inblandande vid den vaginala förlossningen eller innan de akuta snitten har ju tankegångarna varit att bebisen måste ut så jag blir fri. Här är det mest frågan om nervositet innan och vid Lins snitt uppmärksammade personalen mig på att jag kunde drabbas av skakningar som en eftereffekt. Det slapp jag men personalen kände väl att de behövde nämna det för min oro gick ju inte att missa...

Förutom de mentala förberedelserna pågår ju förstås praktiska sådana. Vi har gjort lite inköp för att vara redo, planerat in föräldraledighet osv. Tre veckor hemma är tanken för Jon efteråt sedan och då blir det ju skola för Ian och Isa och fortsatt förskola för Loe och Lin, om det nu inte är en massa sjukdomar i omlopp... /Jenny

Via en tävling som Miniorerna anordnade under påsklovet vann Ian och Isa sällskapsspelet Med andra ord: Junior. Vi har provspelat och det var riktigt fartfyllt och underhållande med mycket enkla regler. Ett roligt lagspel där vi körde tjejerna mot killarna i premiärgången. Gissa vilka som vann...? /Jenny

Ni är flera som beställt Majblommor och

hjälper till att motverka barnfattigdomen i Sverige.

Stort tack till er!  

Insamlingen fortsätter till den 2 maj så än finns chansen att beställa blommor av Ian.

Här nedan finns länken till hans blombutik. Blommorna går att betala med kort eller Swish och skickas sedan direkt till postlådan för att undvika onödiga kontakter i dessa tider.

Ians blombutik:

https://majblomman.shop/ian-3

Samtidigt som Jon hade högläsning ur boken som Loe fick på BVC idag lekte barnen med kartongerna från skobeställningen som också kom idag. En massa nya springskor men även deras kartonger blev skor och kartongen som allt kom i blev en rymdfärja.

Den här gången kom det verkligen snö. Tyvärr... Men det var bara att ta fram vinterkläderna igen och möta dagen. Jag och Loe lämnade Lin på förskolan för att sedan ta oss hem igen och i skitvädret cykla till BVC för att få till hans 5-årskontroll. 

Loe fixade besöket toppenbra och sprutan gick ännu bättre, han reagerade inte alls. Vi hade bett om att få den i höger arm innan (han är ju vänsterhänt) ifall det skulle bli något, men än har vi inte märkt av något. Han valde passande nog ett plåster med en femma på och han fick också en bok och valde en gul säl ur presentlådan. Ett väldigt smidigt besök. Vi tog oss hem en vända för att lämna av cyklar och grejer och sedan tillbaka till förskolan för att han skulle hinna vara där en stund och kunna berätta om sin 5-årskontroll. /Jenny