Innan corona var det här med digitala träffar ovanligt, men nu är det väldigt ofta förekommande och bara idag har vi betat av ett par stycken.

Först ut var Loe som äntligen fick till ett besök på paddan med sin logoped. Sjukdom och ont om tider gjorde att det hann gå ett tag sedan sist. Och det hinner gå en hel sommar innan det är dags för nästa digitala möte eller kanske besök på plats, men då av anledningen att hon tyckte att Loe har gjort sådana framsteg. Det var ju roligt att höra även om vi känner att han har en bit kvar och under året innan förskoleklass kommer en upptrappning att ske.

På tur stod sedan ett utvecklingssamtal med Isas pedagog i förskoleklass. Isa fick dock inte vara med då detta enbart var för föräldrar och i och med att Jon ändå var hemma för Loes logopedbesök så kunde vi delta båda två. Isa fick istället vara "barnvakt" åt Loe och Lin i trädgården (Ian hade ju inte slutat än), men det fixade hon fint.
Till höst väntar ettan för Isa och skoltiden drar igång på allvar och det är hon mer än redo för. Bortsett från att hon kanske skulle kunna ta för sig lite mer så fanns det inget som stack ut. Hon har ju på gott och ont alltid varit lite före, det märktes ju redan på förskolan och där blev hon mot slutet lite understimulerad... Det är som skönt är inget vi märkt av än.

Det kommer att bli den gröna gruppen som blir hennes klass sedan i ettan också, dock var det oklart vilka lärare hon får. Skolavslutningen var också inte helt oväntad oviss. Det är ju bara 33 skoldagar kvar innan sommarlovet nu och ca 20 dagar för förskolebarnen... Och på tal om sommar... i natt ska det visst snöa. /Jenny

Vaken igen. För tredje gången denna natt. Och nu kan jag inte somna om. Försökt i över en timme. Men inte då. Känns så onödigt... Jag är ju trött men inte tillräckligt för att tröttheten ska ta över bebisens sparkar eller hur obekvämt det är att sova. /Jenny

Glassinköp och tävlingsbidrag inlämnade. Det ska väl mycket till för att Lins bidrag ska vinna, men det var så hon ville ha det...

Vi har flera lådor med pyssel av olika slag och i helgen passade vi på att göra en ordentlig rensning. Nu är det ordning i lådorna för lera, smycken, måla, klipp och klistra, såpbubblor, pärlande med mera. En del fick slängas och en del passades det på att leka och pysslas med under sorteringen.

Eftersom allt såg bra ut under morgonens MVC-besök så talar det mesta för att det här var mitt sista besök innan bebisen kommer. Händer det något nu så är det nog bäst att ta det direkt med sjukhuset.

Blodtrycket var okej, trots att jag hade lämning på förskolan och hade tjugo minuter att på cykel ta mig till Vårdcentralen och hinna göra urinprovet innan. Svettigt men det gick, fast att cykla höggravid kissnödig var väl ingen höjdare. Det gick lättare hem...

Bebisens hjärtljud låg på runt 150 slag och jag har under den här graviditeten gått upp runt 20 kilo igen. Som vanligt alltså, märkligt bara att det alltid kommer ut en liten skrutt på runt 3,5 och inte nån 5-6-kilos bebis... Jag har gjort mig av med gravidkilon förut och kommer att göra det igen, nu vill jag bara att resten av den här graviditeten ska gå bra... och så lite mer sömn på det.

I natt sov jag som mest fyra timmar sammanhängande och det var ett rekord för att ha varit på sistone. Skönt för jag kände mig ju nästan pigg när jag vaknade. Jag har lagt filtar i sängen för att få det mjukare och avlasta tryck som uppstår.

Under de närmsta dagarna väntar lite mer undanstökande av möten och annat och vi håller tummarna för att det flyter på bra med det också. /Jenny

På måndagar och fredagar har inte Lin förskola utan är hemma. Då brukar vi ta det lite lugnare men även varva lek med lärande. I fredags hade jag fixat ett Vårbingo till dem. Vi tog en promenad och letade och kryssade. Allt hittade vi inte men det anade jag ju också. Lite ont om tranor och utsläppta kor just där vi bor. Jakten får fortsätta...

I förra veckan lärde vi oss veckodagarna, bolibompasången var till god hjälp, och idag kikade vi lite på månaderna. De är ju några fler, kommer i konstig ordning och har märkliga namn... Men någonstans måste man ju börja. /Jenny