När Jon var bortrest var Icas onlineshopping med hemleverans ett smidigt alternativ för det går ju åt en hel del varor och matvaror här. Några vändor till Ica blev det ändå, men det här täckte av en stor del. /Jenny

Så kom det lite sånt här till slut. Väldigt isig snö dock.

I går kväll var det sista gången på Loe och Lins Bamsegympa för den här terminen och efter det var det även avslutning för Ian och Isas bamsegympagrupp. Den här gången fick anhöriga vara med och titta på och barnen fick gärna ha tomteluvor på sig. Barnen har haft jätteskoj på gympan. I den stora gruppen har de inte varit så många men då har istället passen blivit intensivare för de som väl varit där. Barnen fick varsin present bestående av pysselbok och såpbubblor.

I måndagskväll var det avslutning för Isas uppskattade Barndans och hon fick ta med sig två dansgäster. Det blev jag och Lin som hängde på, eller jag och enhörnings-Tingeling... Barnen dansade loss under inspiration av de engagerade ledarna och den härliga stämningen spred sig. /Jenny

Hade det inte varit för Jons jobbresa hade vi ju inte plockat fram julsakerna så tidigt som vi gjorde, men så fick det bli den här gången då vi är väl medvetna om tiden det alltid tar. Sedan ville vi ju känna att det var värt det då jag brukar vara ruskigt snabb på att vilja ha undan allt. Gärna så fort som sista julklappen är öppnad... Dock sparade vi punkten "klä julgranen" tills nu när Jon kommit hem igen. Det här är ju ett moment som barnen gillar men det måste styras upp för att få lite spridning på kulorna och för att det bara ska bli nån gång som nån surnar till för att hen inte fick sätta upp barbiejulkulan... /Jenny

Att två veckor kan gå så långsamt! Som ni vet vid det här laget har jag varit bortrest i fjorton dagar, men var och varför får bli en annan historia. Igår kom jag i alla fall hem, och så underbart det var att få återse familjen igen! Barnen blev glada och flög i min famn, för att strax därefter springa och hämta alla fina teckningar som de gjort till mig och ville visa varenda en. Jag blev rörd och alldeles varm inombords, jag har saknat alla så mycket!

Sia var till en början avvaktande och kände väl inte riktigt igen mig, trots att vi har videochattat vid några tillfällen när jag var bortrest. Hon sneglade lite ängsligt åt Jennys håll när jag lyfte upp henne, och var ganska reserverad ett litet tag. Men sedan släppte det och hon blev sitt vanliga, spralliga lilla jag igen. Fast hon hade ju förändrats och blivit större och starkare med fler gester och påhitt, men när hon fyrade av det där supercharmiga leendet mot mig dog jag sötdöden ännu en gång.

Nu gäller det att komma tillbaka in i rutinerna och ta igen lite för all den tid som försvunnit. Det är så skönt att vara hemma! /Jon

Och fjorton dagars slit på egen hand med fem barn och hushåll är över. Jon har varit borta i två veckor och det är klart att det varit kämpigt för alla på olika sätt. Dessutom har det varit extra med skridskoåkning, mysdag, gurgeltest för corona osv, men på nåt vis har det ändå gått på ett ut. 

Barnen fick säga hej då till pappa redan på söndagskvällen för två veckor sedan, för på måndagsmorgonen hade han redan åkt iväg men idag ska han alltså dyka upp här igen.

Under den här tiden har det ironiskt nog varit singles day och - ensamstående föräldrar gör ett grymt jobb! De flesta i alla fall...  Jag har i alla fall gjort så gott jag kunnat.

Men sedan var det ju också fars dag förra söndagen och den kunde ju inte barnen få fira tillsammans med sin pappa. Det var extra tufft förstås och tidsuppfattningen hos de mindre är ju så där. Två veckor är en lång tid när man är liten... Men att han kommer hem idag förstår alla! Och nu hoppas vi att han håller sig i rätt land, i rätt världsdel, i rätt tidszon osv. under ett bra tag framöver. /Jenny