Loe och Lin är snoriga och därmed hemma från förskolan. Men de är ju pigga så lite hemma-skola orkar de förstås med. /Jenny

Jodå, ni kanske har gissat det men kanske inte trott på det - det är Göta kanal 4! Fyrtio år efter den kultförklarade Göta kanal eller Vem drog ur proppen? är alltså den tredje uppföljaren under inspelning och i Karlsborg med omnejd har det rått en febril aktivitet på sistone. Vid kanalen låg fina gamla båtar, troligen ditkörda just för detta tillfälle, och man kunde se massor med folk från filmteamet arbeta med produktionen.

Nu använder säkert riktiga paparazzi bättre kamerautrustning än en gammal iPhone, men visst är det väl självaste Tomas von Platen... jag menar Brömssen, som står där på andra sidan kanalen och förbereder sig för sin roll...? Kul när det händer saker på orten, särskilt efter en lång pandemi, och det är nog inte omöjligt att vi kommer att kika på filmen när den är färdig. Och vi ser givetvis redan fram emot femman... /Jon

Man kan ju aldrig vara helt säker även om vi ändå var så nära som går. Isas icke nödvändiga men så väldigt obehagliga Coronatest var ju negativt. Isa har inte Corona.

Förra veckan hade flera kommunikationsmissar som skapade oro och onödiga moment för oss. På måndagar åker Ian och Isa samma buss hem, men i måndags när jag väntade hem de båda var det bara Isa som kom hem. Panik! 

Och att Isa då berättade att hon i sista minuten fått reda på att det blivit ett byte av bussnummer som inte verkade ha gått fram till Ian gjorde ju inte känslan bättre... eller när vi fick reda på att han gått av bussen på en hållplats utmed riksväg 49!

Det var många missar som ledde fram till att Ian och en kompis en lång sträcka gått utmed en starkt trafikerad väg hem och korsat flera andra vägar, och det var ju för väl att inget hände de båda.

Trafikplaneraren hade inte tydligt meddelat förändringen till alla lärare, bussvakterna hade inte koll på vilka barn som satt på vilken buss, busschauffören gjorde missar... så det var en lång radda fel som ledde fram till detta läskiga scenario.

Som tur var hade Ian tagit det bra men varken han eller kompisen hade haft riktigt koll på var de gått av när det bara blivit första stoppet efter en hållplats som de kände igen. De hade ju inte tagit närmaste eller säkraste vägen hem, men hem kom de i alla fall. Vi har ju sagt till honom att de ska prata med busschauffören men oklart om de gjort det eller ej då versionerna går isär och det kommit tre olika från bussbolaget...

Nästa onödiga skolkrångel skedde i slutet av veckan när Isa blev lite snorig och behövde stanna hemma från skolan. Då fick vi ett sms i retur att om det var förkylningssymptom så skulle hon testas för corona. Detta visade sig ju inte alls stämma, tyvärr var testet redan gjort då. Redan förra gången som Isa testades i våras så tyckte hon att det var fruktansvärt obehagligt och blev jätteledsen och det var ju inte bättre den här gången. Då visste hon ju om vad som väntade... Det blev inte heller det utlovade gurgeltestet utan den mycket obehagliga topsningen i svalg och näsa. Att det sedan visade sig att hon inte behövt göra detta var ju väldigt irriterande. Och 48-timmarsregeln gällde visst inte heller längre, bara vid magsjuka.

Det är väldigt störande när de som sitter på rätt information inte kan få ut den på effektivt sätt till de som behöver den, eller har väl utarbetade rutiner sinsemellan. I Ians fall var det ju ingen som riktigt ville ta på sig vem som hade ansvaret och i Isas fall var det först efter att lärarna, som skickat sms om att hon skulle coronatestas, efter kontakt med rektorn fick reda på att det inte alls var nödvändigt. Så inte ens de som borde och ska veta har haft koll på det som de borde haft koll på!

Nu hoppas vi på att den här veckan får en bra start...

Sommarlovet är ju slut sedan ett tag tillbaka för barnen men vi har ju ändå haft en del för oss förutom skola och förskola. Och just därför blev det en till film där barnen själva gör korta presentationer. De gillar ju att se på sig själva men i den här filmen så är det inte bara skojiga sommarlovsgrejer med utan även lite tråkigare saker som höströj och stapling av ved...

När Jenny och jag träffades på Klarälvdalens folkhögskola i Stöllet, hade hon en av de första digitalkamerorna som jag då dittills sett, en silverfärgad Kodak. Jag minns den väl, för minneskortet räckte bara till 12 rätt så små bilder, sen var hon tvungen att rusa till datorn och tömma kortet, vilket hon också fick göra stup i ett. Den är nu ett minne blott (är ju ändå snart 20 [!] år sedan dess...) och många andra kameror av alla möjliga märken, modeller, färger och former har vi haft i vår ägo och kört slut på. Sand, vatten, hunddregel, barn och ett allmänt fumlande och tappande har väl hjälpt till med att förkorta deras livslängd...

Därför kändes det inte helt fel att senaste kameran blev en ny, denna gång blå, Kodak Pixpro AZ528. Cirkeln är på nåt sätt sluten, även om jag har på känn att detta inte blir vår sista kamera. AZ står hursomhelst för Astro Zoom, och med 52 gångers optisk förstoring kunde jag inte låta bli att med kameran på stativ rikta objektivet mot den kyliga sensommarnatthimlen.

Det var väl ingen supermåne, fast å andra sidan var väl i ärlighetens namn denna Kodak ingen superstjärnkikare heller... Hubbleteleskopet kan känna sig ohotat än så länge, men lite kul var det i alla fall att kunna se kratrar och andra formationer låångt därborta. Undrar vilken zoom vår nästa kamera kommer att ha...? /Jon

Höstens första värmande och mysiga brasa är tänd!

Dammsuger gör vi dagligen men tar ut mattor och våttorkar gör vi mer sällan. Idag ska det i alla fall bli av på alla våningsplan.