Corona har förstås ställt till det på många sätt för många under över ett år nu, och att vara gravid under denna tid har lett till ett väldigt isolerat liv. Påfrestande. Lägg sedan till ansvarlösa släktingar och allt energisug som det framkallat för oss och så Jons röriga och ovissa arbetssituation som inte heller underlättat för planering. Planeringsmötet för kejsarsnitt den 11 mars var jag däremot varit på, men där dröjde det inte länge innan doktorn började prata om sterilisering (har ju inte ens fått ut den här bebisen levande än!).

Det var ju inte det jag var där för, även om det antagligen var hans skyldighet att nämna risken i och med flertalet kejsarsnitt. Men just det är ju något som vi inte pratat om och inte haft någon tanke på heller. Det har ju varit så mycket runtomkring med allt att det har räckt och blivit över ändå. Och jag tycker ändå att det borde baseras på en individuell bedömning och inte statistik. Jag ska be om en bedömning av tjockleken på livmoderväggen så får vi se hur det verkar.

På sjukhuset, som jag inte var så överförtjust i att besöka innan, kändes det nu ännu värre att vara på, som att det drällde av coronavirus överallt. Så illa var det ju säkert inte och jag höll ju avstånd efter förmåga. Dock blev det aningen stressigt där i och med att blivande mamman med tid innan mig dök upp försent och det blev en dominoeffekt på det. Först ett besök hos doktorn och läkarstudent. Där blev det ett ultraljud och allt såg fint ut. Moderkakan låg ju över snittet redan vid förra besöket (RUL) så där var det inga konstigheter, bra flöde i navelsträngen och bebisen följde kurvan "perfekt" (doktorns ord) och vägde ca 1900 gram. Så det kommer inte att bli någon jättebebis den här gången heller.
Efter doktorn väntade tid hos en barnmorska som informerade om hur snittet kommer gå till, vad jag ska tänka på före och efter på sjukhuset, jag fick en tid för när det är dags att infinna mig, när de trodde att operationen skulle ske, blodprov som jag lämnar några dagar innan, hibiscrub-duschar, nybäddat i sängen osv. Men i och med att jag skulle träffa en narkossköterska också på dagkirurgin som inom kort skulle stänga för lunch blev det ett skyndsamt samtal. Jag ville ju inte bli kvar på sjukhuset längre än nödvändigt...
Så fort vidare dit och hann med den pratstunden just innan de skulle gå på lunch. Jag är ju inte så intresserad av att veta hur allt ska gå till och det sa jag till sköterskan och förklarade varför. Jag litar fullt ut på att de kan sin sak och jag gör det de ber mig om, utan så många obehagliga detaljer. Jag har inte streamat ett kejsarsnitt någonsin och kommer inte heller att göra. Att vara kontrollfreak och förlamas från bröstkorgen och neråt rimmar ju lite illa med en sådan här "förlossning", men det är så det måste bli. 
Jag bara hoppas att allt kommer att gå så bra och fort som möjligt och att jag och en frisk liten baby snabbt kan få komma hem. Det är ju en hel del nya rutiner som väntar och vår långsiktiga plan för Jons föräldraledighet har ju redan skitit sig. Den här gången kommer nog barnens långa sommarlov bli extra kännbart... Tids nog kommer väl även jag kunna bli vaccinerad så några dörrar kan öppna sig igen i alla fall. Det här blev ju inte det mest positiva av inlägg, men det är ganska tungt på många sätt att vara gravid och hade räckt gott och väl utan alla yttre omständigheter. När man ständigt är trött efter att inte ha sovit en hel natt på länge så påverkas förstås det psykiska tillståndet också. Hormonerna gör ju också sitt. Det här besöket på sjukhuset fick ju verklighetsväckarklockan att ringa, men det är ju ändå så himla långt kvar och vem vet hur det står till med allt då... /Jenny

 

Eva

29 mars 2021 15:58

Vi på Näsudden håller tummar o tassar för en lycklig o okomplicerad förlossning med mycket syskonmys.

Jenny och Jon Sjöberg

29 mars 2021 20:37

Det hoppas vi också på. Och även att tiden går lite fortare nu det sista. /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lin och Sia var med på Afternoon Church i söndags. Eftermiddagen började med gudstjänst och avslutades med en massa roligheter utanför kyrkan. Barnen deltog i vinst varje gång-tävlingar med godisvinster, hoppade i hoppborgen, jagade såpbubblor och åk...

Ja, jag tar det personligt... och dissar tillbaka! Eller...? /Jenny     ...

I förra veckan hade Ian prao under ett par dagar. Han praktiserade tillsammans med sin fritidsledare i kyrkan och Ian tyckte mycket om det han gjorde på praktiken och trivdes väldigt bra med sin handledare. Som tack för dessa dagar överlämnade Ian en...

  Eftersom det blev som det blev i förra veckan så var Jon hemma och han fick sköta mer än vad han brukar av det som har med barnen att göra. Jag orkade eller kunde till exempel inte lämna och hämta Sia på förskolan så det gjorde han. I torsdags...

Vi trodde väl att det var Loe som var den som stod på tur att opereras, men nu blev det oplanerat som det blev... Nästa gång är det dock Loes tur. Loe kommer att behöva sövas en tredje gång i sitt liv då han står i kö för operation. Han ska operera i...