Ja, om det nu ens kan kallas det. Vi hade tänkt fira in barnens sommarlov med att åka iväg på årets första campingtur. Barnen hade längtat massor och vi hade fixat så att allt var packat och klart. En kortare tur inom gränserna för vad som är okej nu, men är det inte corona så är det bilen... 

Först kom vi inte längre än nån kilometer hemifrån innan det behövdes fyllas på kylarvätska, men då var det inte något som vi reagerade så mycket över utan Jon fyllde på. Men sen kom vi inte så mycket längre innan temperaturen på motorn började stiga igen och vi började väl ana att felet var större än att bara fylla på lite.

Jon fick hjälp av en kollega längs vägen som kom och försökte lösa det hela, men att det bara skulle ha varit en luftficka som orsakade det hela var en förklaring som var alldeles för optimistisk... Vi hade ju gärna velat att det bara varit det förstås, för vi hade allt packat och var inställda på några härliga dagar som Jon under en hektisk jobbperiod fått ledigt för.

Men vi kom inte så mycket längre än tre mil innan vi fick inse att det inte skulle bli någon husvagnssemester. Vattenpumpen tror vi redan är bytt för inte så länge sedan så det är väl termostaten då.

Barnen blev ledsna för det här var ju något som vi pratat om med dem, visat bilder, de hade hjälpt till med att packa eller ge oss tid att packa osv. Lin förstod ju inte riktigt, men Isa tog det hårt och grät och Loe hade också sett fram emot detta och var deppig. Ian också men han förstod väl mer att vi kanske skulle kunna komma iväg någon annan gång istället. Det kändes lite hemskt för oss också att det blev så här för barnen, när vi på sätt och vis varit med och byggt upp deras förväntningar. Men vi kunde ju inte veta...

Och vi blev ju förstås oerhört besvikna också och det kändes inte alls bra att komma hem och packa upp alltsammans igen. Och dessutom försöka hitta någon som kunde laga bilen.

De vi ringde till innan de hann stänga hade ingen tid innan midsommar. Jon måste ju kunna ta sig till och från jobbet! En granne hjälpte snällt till med att också konstatera att det lutade åt termostaten. Men skrotning känns som ett mer lockande alternativ.... Skrotning. En rejäl lottovinst. Och så en 9-sitsig Ford Tourneo, svart, vit eller grå, med dubbla skjutdörrar på det. Drömma går ju...  /Jenny  

Husvagnssemestern som aldrig blev av...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lin och Sia var med på Afternoon Church i söndags. Eftermiddagen började med gudstjänst och avslutades med en massa roligheter utanför kyrkan. Barnen deltog i vinst varje gång-tävlingar med godisvinster, hoppade i hoppborgen, jagade såpbubblor och åk...

Ja, jag tar det personligt... och dissar tillbaka! Eller...? /Jenny     ...

I förra veckan hade Ian prao under ett par dagar. Han praktiserade tillsammans med sin fritidsledare i kyrkan och Ian tyckte mycket om det han gjorde på praktiken och trivdes väldigt bra med sin handledare. Som tack för dessa dagar överlämnade Ian en...

  Eftersom det blev som det blev i förra veckan så var Jon hemma och han fick sköta mer än vad han brukar av det som har med barnen att göra. Jag orkade eller kunde till exempel inte lämna och hämta Sia på förskolan så det gjorde han. I torsdags...

Vi trodde väl att det var Loe som var den som stod på tur att opereras, men nu blev det oplanerat som det blev... Nästa gång är det dock Loes tur. Loe kommer att behöva sövas en tredje gång i sitt liv då han står i kö för operation. Han ska operera i...